När kröp de in bland bilderboksbladen, de där små varelserna i form av skalbaggar, sniglar, flugor och myror?
Länge har barnbokssidorna varit tingade för söta katter, lurviga nallar, hundar och andra gosiga varelser.
Men en svart fluga som äter bajs? Eller en pissmyra – som varenda unge vet att den biter så hårt den kan om den råkar gå fel och hamnar i trängt läge?
Småkrypen har tålmodigt hållit sig till faktaböckernas didaktiska nejder, men nu är det slut på ett liv i skymundan.
Helt självklart brummar Pernilla Stalfelts bruna daggmaskar omkring i lådbilar och shoppar loss som värsta bratsen, medan Maria Jönssons spyfluga Astrid glatt, i sällskap av typografin, traskar upp och ner över bilderboksuppslagen i tre böcker om ett liv med 43 syskon bakom en soffa. De yngsta läsarna kan från och med i år sätta fingret på allehanda kryp i Stella Parlands och Linda Bondestams snygga pekbok ”Bestiarium”. Och även Lena Landströms gråsuggor och nyckelpigor har förmänskligats till familjeklaner som städar och löser korsord i kapitelboken ”Piggor och Suggor ” från 2009.
Djuren har sedan långt tillbaka haft en moraliserande och sedelärande funktion i fablerna, en och annan syrsa har sjungit på film och visst hade Grisen Wilbur en sympatisk spindelkompis – Charlotta.
Men nog måste det ändå ha varit Dreamworks ”Antz” och Disneys ”Ett småkryps liv” (båda från 1998) som på allvar öppnade portarna och lät insekterna taktfast marschera in i kulturen för de yngsta.
Den franskproducerade tv-serien ”Miniscule” går för andra säsongen på SVT Barnkanalen och visar animerade insekter i verkliga naturmiljöer. Där är fem minuters suveräna, ordlösa kärlekshistorier mellan larver men också Star Wars-liknande flyg-actionscener med nyckelpigor och flugor – lika eggande för barn som för vuxna. Även det svenska produktionsbolaget ”Ruta ett” satsar på animationer och böcker om en snigel ”Tiffel-Toffel” och hans vänner syrsa och skalbagge.
Men få kan som Kitty Crowther, årets Almapristagare, forma vackra flugor och skalbaggar med gigantiska ögon i sofistikerad färg- och ljussättning. Man kan se dem göra frukost eller gå på bio i bilderböckerna om Ivo och Vera från 2005.
Crowther har berättat om känslan av utanförskap som hennes hörselnedsättning framkallade när hon var ung, hur hon känt sig stående vid sidan om i tillvaron.
Och kanske finns det ett samband mellan den känslan och de där småkrypen som vi så lätt vill smälla till med tidningen eller knäppa bort med pekfingret.
Småkrypens massrörelse i barnkulturen ska nog inte bara betraktas som ett simpelt försök att provocera i en gullig genre. Bakom alla insekter som huvudpersoner i berättelser, filmer och tv-program anar man en bakomliggande, demokratisk tanke att ”alla ska med”.
FN utsåg 2010 till internationella året för biologisk mångfald och i Sverige är man mitt uppe i Artdatabankens monsterprojekt (100 band av svensk fauna och flora) ”Nationalnyckeln”.
Den globala civilisationens informationssamhällen och de som forskar i sociala nätverk riktar nyfiket blickarna mot myrans förmåga att bygga kommunikationssystem och solidariska bostadssamhällen med plats för alla. Djurens kollektiva intelligens, skriver Eva Wisten i tidningen Fokus med bland annat Wikipedia i åtanke, ”... är den nya modellen för framgång. Sociala nätverk, formade kring en gemensam vision eller ett intresse, är källan till vad som verkar bli vår tids viktigaste produktionskraft: frivillig grupproduktion.”
Det ser ut som om vi har ett växande behov av att studera de där små varelserna, deras förmåga att samarbeta, arbeta och inte minst överleva.
Och man kan samtidigt konstatera att barnboksgenren har fått en mer mångfaldig biotop.