I journalisten och författaren Erik Helmersons andra roman "Den onödige mannen" får nöjesjournalisten Peter nog. Han är en föredetting på jobbet, äktenskapet är svalt, liksom relationen med dottern och han är ensam, mycket ensam. Även om han har sitt älskade fotbollslag och sin vän Carl.
En dag på läktaren får han nog och protesterar handfast mot hur några supportrar beter sig. Där och då tar hans och familjens liv en ny riktning och Peter hittar sitt existensberättigande i sin protest.
– Han lyckas få modet och en plattform där han faktiskt känner sig säker och trygg. Jag önskar att alla var som han, i alla fall i den bemärkelsen, säger den trogne Råsundabesökaren Erik Helmerson.
Ensam utan språk
I sitt arbete med boken har han grottat ner sig i mansforskning som i sin tur ofta landar i att män är ensamma och har svårt att verbalisera sin situation.
– I de kretsar jag rör mig är det inte så. Jag känner bara män som har en massa vänner av båda könen, som inte är speciellt sexistiska och som har lyckats hitta sin roll ganska väl. Så när jag läser om män som inte är på det viset, då blir jag väldigt beklämd samtidigt som jag känner att jag har haft tur.
Erik Helmerson poängterar att han inte skulle gå så långt som att påstå att hans romanfigur är ett slags symbol för den moderne mannen.
– Jag är emot kollektivisering. Det här handlar om Peter och hans situation. Samtidigt ville jag visa lite av en motbild till det strukturtänkande som finns. Det är en intressant kontrast, en ömkansvärd individ i ett ganska privilegierat kollektiv av vita, medelålders män ur medelklassen, säger han.
Stort gnuggbehov
Trion Bob Hansson, Martin Svensson och Leif Eriksson ser en helt annan lösning för den ensamme mannen. På en bar i Egypten började de prata om fysisk beröring, om att dagens män saknar det, oavsett om de är i en relation eller ej. Diskussionen landade i en roman om ja, ensamma, olyckliga män som börjar kramas. I "Dingo Dingo. Den manliga frigörelsen är här" för de fram budskapet om att män pratar för lite med varandra och att vi alla behöver mer närhet.
– Beröring i det här landet är så sexualiserad. Man raggar, eller nätdejtar, inte alltid för att ligga utan för att få närhet. Men det är mer socialt accepterat att säga "ska vi ligga?" än "ska vi gnugga?". Gnuggbehovet är nog större, säger Bob Hansson och lägger till:
– Den svenske mannen skulle må bättre om den svenske mannen umgicks mer med den svenske mannen. Många män saknar vänner, inte minst när man kommer upp i åren. Det handlar inte bara om tidsbrist utan också om mansrollen och en social oförmåga.
En man ska inte blotta sig, han ska klara sig själv, framhåller Leif Eriksson.
– Det är en föreställning om vad svaghet är som spökar.
Hångel och våld
Tonåringen Max i Mats Berggrens senaste ungdomsbok "Språkresan" är inte ensam på samma sätt som männen i de två andra böckerna. Men han tackar och tar emot när han bara genom att byta miljö kan byta identitet. Från ett välartat Södermalmsliv med få vänner hamnar han mitt i en berg-och-dalbana av hångel, alkohol och våld.
– I tonåren är identitetssökande otroligt centralt. Max inser att man på en språkresa kan välja vem man vill vara, en annan än den man är i allas ögon hemma. Och Max ger sig in i våld, lockas av den adrenalinkicken, säger Mats Berggren som är ute mycket i skolorna och möter ytterst låsta föreställningar om hur killar och tjejer är och ska vara.
– Könsrollerna är en slags tvångströjor där vi alla, med våra individuella egenskaper ska stoppas in i den här tvångströjan. Så man får lust att spränga alltihop i luften, menar Mats Berggren.