Varför valde du att adoptera ordet oomkullrunkelig?
”Nej, nu finns ingen återvändo! Man får inte vara feg. Härmed tar jag mig an ordet OOMKULLRUNKELIG och förbinder mig att använda detta ord efter bästa förmåga i år. Måtte jag komma ihåg det.”
Så mejlade Ina Wettergren från Stockholm till DN, med tillägget ”Många sommarhälsningar från flitiga prenumeranten se’n 45 år”.
När DN träffar henne hemma på Lilla Essingen förklarar hon varför hon valde ordet oomkullrunkelig som ett ord att använda efter bästa förmåga i år:
– För att det är ett så ovanligt ord, som knappt har använts under min livstid. Jag har aldrig hört någon använda det, förutom min man. Och när jag har sagt det, i litet skämtsam ton, har folk sett ut som fiollådor i ansiktet. Och alltå inte förstått någonting.
Ina Wettergren är gammal latinstudent och tog studenten 1962, med munta och allt, på Statens normalskola på Valhallavägen i Stockholm.
Sedan dess finns intresset för språk och ordens betydelse kvar hos henne.
– Men det är ju inte så att jag tar de här gamla orden och uttrycken gravallvarligt. Vi kan ju inte gå omkring och prata som om vi vore från ett helt annat århundrade, säger Ina Wettergren, som när DN först får tag på henne på telefon har suttit och läst DN i över en timme på sin fina balkong med Mälarens vatten alldeles in på knutarna.
Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder oomkullrunkelig obestridlig och är ett adjektiv som ofta används skämtsamt. Och enligt Norstedts svenska synonymordbok betyder oomkullrunkelig eller oomkullrunklig orubblig, oomkullkastlig eller obestridlig.
Ina Wettergren vann förresten en New York-resa vid den tävling som DN hade i samband med förra årets utrikesdagar:
– Jag har aldrig vunnit någon tävling tidigare, så det var riktigt roligt. I april i år åkte jag dit tillsammans med en väninna, och vi hann verkligen se och uppleva många saker.