Trippelaktuella Malin Biller har med en stor portion burlesk humor och avväpnande självdistans nått sin ställning som en av Sveriges mest inflytelserika och produktiva serietecknare. Hennes originalteckningar visas just nu i två utställningar; dels på Seriegalleriet i Stockholm, dels i den omskrivna ”Kvinnor tecknar serier – långt ifrån inrutat” som pågår till slutet av april på Haninge konsthall. Inom kort släpps också hennes självbiografiska serieroman ”Om någon vrålar i skogen”. Denna skiljer sig dock avsevärt från de framstjärtar och misslyckade engångsligg som skildras utan ett uns av artighet eller politisk korrekthet under serievinjetten ”Biller”.
– Jag har verkligen lagt ner mitt hjärta i den här boken. Berättelsen bara rann ur mig, säger Malin Biller, knaprandes på karameller över en knackig telefonlinje, från sitt hem i Oxelösund.
”Om någon vrålar i skogen”, som består av nästan två hundra sidor svartvit akvarell, har tagit tre år att färdigställa. Främst för att anslaget är tyngre – i centrum står hennes uppväxt , ångest, ätstörningar och relationen till pappan som brottades med alkoholproblem.
– Temat är överlevnad, att gå sin egen väg trots att man inte har de bästa förutsättningarna. Jag hoppas att den här boken kan hjälpa andra i en liknande situation. Det finns ett utbrett dåligt mående bland unga, säger hon.
Malin Biller betonar att hon inte ser serieromanen som en uppgörelse med fadern. Dock har hon varit rädd för att såra människor i sin närhet i samband med utgivningen.
– Det här är min sanning, det var en väldigt viktig bok att göra. Samtidigt har jag försökt berätta den på ett respektfullt sätt, utan att svartmåla någon. Min mamma, som självklart också medverkar i boken, har stöttat och hjälpt mig i processen.
För Malin Biller är ”Om någon vrålar i skogen”, trots sitt tunga tema, en positiv bok med ett lyckligt slut. Den tar bland annat avstamp i hennes första möte med Beatles, husgudarna som fortfarande pryder hennes väggar mer än femton år senare.
– De var min första starka musikupplevelse. Jag var besatt av dem, på ett sådant sätt som man bara kan vara när man är tretton–fjorton och det blev en del av min identitet. Jag minns fortfarande första gången jag hörde ”Sgt Pepper”. De hjälpte mig mycket, säger hon.
Den Billerska humorn finns fortfarande kvar, om än lite mer nedtonad.
– Det faller sig naturligt för mig att använda den, utan att skoja bort ämnet. Jag har en ganska naivistisk stil när jag tecknar. I ”Om någon vrålar i skogen” har jag jobbat mer med skärpedjup och testat mina egna gränser. Ibland blir det realistiskt, ibland kantigt och klumpigt.
Inspirationen till sina serier finner Malin Biller med en kaffekopp i handen, i musik, film, ljudböcker samt genom att tjuvlyssna på människor i offentliga miljöer.
– Jag har alltid med mig en anteckningsbok i väskan, där jag skriver ner idéer. En bra grej är att tjuvlyssna på människor. Jag brukar gå ner till mataffären, där snubblar jag alltid över något kul, säger hon.