En natt när månen lyser röd över den lilla bruksorten Engelsfors blir sex tonårsflickor på ett mystiskt sätt kallade till en nedlagd folkpark.
Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ”Cirkeln” är första delen i en häxtrilogi som redan är känd långt utanför Sveriges gränser.
– Vi ville skriva om några som är väldigt olika och som ändå tvingas samarbeta. Ett tag var vi inne på att skriva ett filmmanus om en musikal, säger Mats Strandberg.
– När vi kom på att flickorna kunde vara häxor föll hela historien på plats, säger Sara Bergmark Elfgren.
De har ett gemensamt stort intresse för skräckgenren och bubblar referenser till skräckfilmer, teveserier och böcker. De är eniga om hur bra skräck ska se ut: utan för övertydliga monster. Sånt blir bara fånigt.
– Den bästa skräcken anar man bara i ögonvrån, säger Mats.
– Vi kommer inte att ha med en enda tentakel, säger Sara.
”Cirkeln” är fast rotad i svenska häxprocesser och det fiktiva Engelsfors, en småstad med arbetslöshet, klasskillnader och småsint skvaller.
Ondskans centrum blir förstås skolan. Flickorna upptäcker gradvis att de har fantastiska förmågor: en blir osynlig, en kan flytta föremål, en kan påverka vad folk tycker och tänker. Livsfarliga lockelser för en tonåring som plötsligt får möjligheten att ändra allt.
Berättarperspektivet växlar mellan några av flickorna, ett dramaturgiskt grepp som Sara och Mats använder ytterst medvetet. Flickorna kan få vara mycket olika, och Sara och Mats leker glatt med populärkulturella konventioner.
– Har man bara en huvudperson blir den lätt för urvattnad för att alla läsare ska kunna känna igen sig. Vi har i stället tagit ut svängarna, förklarar Mats.
– De är lite av ett Spice girls-gäng. En av poängerna är också att alla inte är snälla och inte nödvändigtvis behöver bli så mycket snällare med tiden heller, säger Sara.
Sara och Mats har redan påbörjat arbetet med andra boken och vägrar att låta sig oroas av framgångskraven som börjar hopa sig. ”Cirkeln” är redan såld till flera länder, filmrättigheterna är också sålda.
– Det är tur att vi är två, så att vi kan lugna varandra ibland när det snurrar för fort. Och vi hade gjort en plan för alla tre böckerna innan vi började skriva. På sätt och vis är det ju lättare nu, när vi redan har lagt grunden, säger Mats.
– Vi la in detaljer i ”Cirkeln” som kommer att bli betydelsefulla senare, säger Sara och glittrar av nördens förtjusning över små disparata detaljer som bara den mest uppmärksamme kopplar ihop.
I de kommande två delarna av ”Cirkeln” blir det mer av Sveriges egen historia med 1600-talets häxprocesser. Sara och Mats gör grundlig research.
– Sverige är ju speciellt med barnen som blev avgörande vittnen i rättegångarna. Sedan får vi se hur mycket vi använder oss av historiska fakta, säger Mats.
– Det är bra som inspiration, säger Sara, men Engelsfors är ju faktiskt vår stad, vi kan göra vad vi vill med den.