Arne Ruth, DN:s förre chefredaktör och kulturchef och numera drivande kraft i Stig Dagermansällskapet.
- Det är andra gången vi prickar in en nobelpristagare med Dagermanpriset. Förra gången var det Elfriede Jelinek som fick priset, halvåret innan Svenska Akademien fattade sitt beslut. Denna gång var det Jean-Marie Gustave Le Clézio. Han är en författare helt i Dagermans anda. Han företräder modernismen både som estetik och etik. Som Dagerman är han också en politisk författare, en individ som vägrar anpassa sig till konjunkturerna Vi får se om platserna i Älvkarlebys kyrka räcker när Dagermanpriset delas ut den 25 oktober.
Gabriella Håkansson
kritiker och författare; senaste roman "Hjärnmänniskan"
- Le Clézio är en väldigt bra författare. Ur den aspekten är det ett bra val, men man det vore bra med en större internationell spridning av pristagarna. Det har varit en stor koncentration på västerländska författare och nu när vi vet bättre och har större möjligheter att översätta författare från andra språkområden än de europeiska är det dags att hitta författare från andra språkområden.
Håkan Bravinger
förläggare Norstedts förlag, Stockholm
- Det är ett mycket bra val. Han håller definitivt måttet. Vi kommer nu omedelbart att nytrycka fyra av de tretton av hans tidigare böcker som vi har givit ut.
- Jag tycker om de olika faserna i hans författarskap: Han går från den experimentella, psykoanalytiska, formen; de unga franska författarna som skrev den nya romanen. Därefter beger han sig ut i världen och blir nomadförfattare. Under den tredje fasen för han in det självbiografiska i sina böcker och rör sig över hela världen. Det ger hans böcker en enorm aktualitet.
Agnet Pleijel
författare, Stockholm.
- Det här var riktigt roligt. Jag är väldigt förtjust i Le Clézio, det är ett mycket bra val.
- Han är både magiker och realist på samma gång. Han har beskrivit sin egen historia, men också gått tillbaka ända till 1700-talet för att beskriva sin släkt i Frankrike. På det sättet har han skildrat både emigrantens och immigrantens tillvaro hans släkt emigrerade ju till Västindien. Genom det har han ju också lyckats beskriva Algerietkriget och sin egen uppväxt när han som på sätt och vis en främling återvänder till Frankrike. Det är oerhört insiktsfullt och ömsint på samma gång. Han är en magisk författare, men släpper inte greppet om verkligheten.
Klas Östergren
författare, Kivik
- Det är ett utmärkt val, det är en fantastiskt bra författare. Han har en enorm produktion och jag har bara läst en ringa del av hans produktion, men det räcker. Han håller måttet, absolut.
- Han har breddat romanens värld så till vida att han på ett naturligt sätt, inte tjafsigt eller pretentiöst, införlivat uttryck som man inte vanligtvis återfinner i berättande epik.
Björn Larsson
författare och professor i franska
- Le Clezio är fullt ut en förtjänt nobelpristagare.
- Förutom att han skriver så bra litterärt, är han stor och angelägen som få författare idag med sitt val av huvudpersoner från andra världar än sig egen. I en roman kan huvudpersonen var en flicka i en ökenstad, i nästa en fransk yngling i början av seklet.
Han vågar äventyrer att försöka förstå andra människor och andra kulturer, och vad som händer när man ska förhålla sig till det främmande. Le Clezio har också en stor integritet, blandar aldrig ihop sin berömdhet med sitt skrivande.
Anna Karin Palm
författare, Stockholm
- Det är en jättebra pristagare. Jag är mycket nöjd.
- Jag har bara läst ett par av hans böcker, men blev ganska extatisk av båda. Han är en väldigt dynamisk, spännande och språkligt vital författare som också känns ganska ofransk för att vara fransman: Han är inte så retorisk, det finns något mer livligt hos honom. Dessutom har han ett oväntat perspektiv.
Ingemar Fasth, producent för Internationell författarscen, Kulturhuset, Stockholm.
- Han är en mycket värdig vinnare. Han var specialinbjuden till författarscenen av oss och hans förlag så sent som i februari i år. Det som är extra glädjande med denna uppmärksamhet är att den som inte läst honom nu har en fantastisk ingång till hans författarskap i den lilla, synnerligen lättillgängliga, boken Afrikanen.
- Det jag slås av är att han är en författare som rör sig över gränserna på ett så självklart vis. Han vill inte själv kalla sig världsmedborgare, det tycker han kanske är en plattityd måhända, men jag kan inte ge dig ett bättre svar än så.
Sara Gordan
författare och kritiker- Spontant tycker jag att det är ett strålande val, jag blev lycklig. Jag är lite småförälskad i den här mannen (skratt).
- Jag ser honom som en stor nittonhundratalsvandrare, han är en nittonhundratalsförfattare i sin helhet. Han börjar med det här experimentella och går vidare och lyfter upp det koloniala arvet och går in i autofiktionen och gör allt det här med sig själv. Han använder sig själv i litteraturen och därför tycker jag inte att man kan koppla bort honom från texten helt. Det är en sammansmältning.