Signaturen ”Ajan” är välkänd för alla som kan sina skämttecknare. Hans riktiga namn är Midhat Ajanovic, bördig från Sarajevo och verksam i Sverige sedan 1994, förutom tecknare också animatör och teoretiker. Hans doktorsavhandling heter ”Den rörliga skämtteckningen” (Optimal förlag) och framlades i somras på Göteborgs universitet. Det är en diger och lättillgänglig avhandling, full av lärdom, passion och insikter. Ajanovic går igenom karikatyrens och skämteckningens historia från klassiker som Hogarth och Daumier, genom 1900-talsinnovatörer som Tex Avery och Walt Disney, till dagens feministiska animatörer. Det är med andra ord ett inte helt vanligt perspektiv att betrakta filmhistorien ur, men desto bättre. Animationen påverkar oss och präglar vår moderna kultur djupt – och med ständigt nya tekniker verkar det som om animationen och den ”vanliga” spelfilmen alltmer flyter samman.
Det är alltså en ganska annorlunda film- och kulturhistoria. I synnerhet uppskattar jag att Ajanovic aldrig tappar sitt fokus – det vill säga bildernas och filmernas formspråk. Man kan locka fram så oerhört mycket ur en liten gubbe av tusch.