”17 dikter” 1954. Tranströmers debutbok är central för den svenska lyriken – något mycket ovanligt för en debutdiktsamling – och gjorde honom omgående till sin generations mest betydande poet.

”Hemligheter på vägen” 1958. Uppföljaren till debuten etablerade Tranströmers position. Olof Lagercrantz skrev: ”Han fogar sig in i ledet bland de främsta vi äger.”

”Klanger och spår” 1966. Den fjärde diktsamlingen gav upphov till en tidvis hätsk litteraturkritisk debatt, där Tranströmer anklagades av yngre poeter för att inte vara tillräckligt politiskt medveten enligt tidens krav.

”Östersjöar” 1974. En lång dikt i sex avsnitt som har blivit Tranströmers förmodligen mest kända och lästa verk. Med dokumentära och självbiografiska inslag blir dikten en berättelse om det skiftande havet.

”Det vilda torget” 1983. Den nionde diktsamlingen, som bland annat innehåller de ofta citerade dikterna ”Kort paus i orgelkonserten” och ”Drömseminarium”. Här ingår också en handfull prosastycken.

”För levande och döda” 1989. ”Den vita fjärilen i parken blir läst av många./Jag älskar den där kålfjärilen som om den vore ett fladdrande/hörn av sanningen själv!” (Inledning till dikten ”Gator i Shanghai”)

”Air mail. Brev 1964–1990”. En diger brevväxling mellan de två poeterna och vännerna Tomas Tranströmer och Robert Bly. Ämnena sträcker från högt till lågt, från frågor om tolkningar – ”Är ’buljongtärningen’ en kub (som i USA) eller bara en rektangel?” – till politik.

”Minnena ser mig” 1993. En självbiografi i åtta korta kapitel som sträcker sig från de tidigaste hågkomsterna från Södermalm i Stockholm till hösten 1946 då Tranströmer började på gymnasiet, Södra latin.

”Sorgegondolen” 1996. Tranströmers första diktsamling efter stroken 1990 innehåller dikter som han arbetat med före sjukdomstiden. Innehåller titeldiktens svit som utgår från ett pianostycke av Franz Liszt.

”Den stora gåtan” 2004. En samling korta dikter och framför allt haikuer med dova motiv av död, stillhet och skugga som ibland sprängs i utbrott av livsglädje: ”De bruna löven/är lika dyrbara som/Dödahavsrullar.”