Det finns hur många böcker om barn och läsning som helst, från Anna Ribbings och Amanda Erikssons pekböcker "Boken om boken" (2007) och nyutkomna "Min bok!" (båda utgivna på förlaget Eriksson & Lindgren) till Harold Blooms "Stories and Poems for Extremely Intelligent Children of All Ages" (Scribner, 2001) och Lennart Hellsings "Tankar om barnlitteraturen" (Rabén & Sjögren, 1963).
Det görs också väldigt många läsvaneundersökningar. Den mest omtalade de senaste åren är den internationella Pirls-undersökningen av tioåringars läsvanor (Progress in International Reading Literacy Study), som gjorts både 2001 och 2006 och senast visade att antalet goda läsare blir färre.
Båda rapporterna finns att beställa från Skolverket eller som nedladdningsbara pdf-filer på www.skolverket.se.
Francis Spuffords "Hur jag läste böcker och lärde mig leva" (Albert Bonniers förlag, 2004, övers. Rebecca Alsberg) är en alldeles underbar bok om fantasins kraft och varför man ska läsa barnböcker, och ju vildare, desto bättre:
"Förnuftiga och trovärdiga böcker skickar bara tillbaka en till samma ställe man kom ifrån. Det är de vilda och vulgära som låter en få spana ett stycke längre in i den värld man ännu känner till."
Den tyska barnboksförfattaren Cornelia Funke talar genom bokbindaren Mo i "Bläckhjärta" (Opal, 2004, övers. Gunilla Borén), den fantastiska äventyrsboken om vad som kan hända om man läser så levande att bokens gestalter faktiskt blir verklighet:
"Kanske finns det bakom den tryckta historien en annan, mycket större historia som också förändrar sig så som vår värld gör? Och bokstäverna avslöjar bara så mycket om den som man ser genom ett nyckelhål. Kanske är de inte mer än locket på en låda full av böcker som innehåller mycket mer än vad vi kan läsa."
"Kensington Gardens" (Albert Bonniers förlag, 2007, övers. Eva M Ålander) av Rodrigo Frésan är långtifrån en barnbok, men ingen formulerar barnbokens betydelse bättre:
"Om det vore någon mening med att ge dig ett råd som du inte längre har någon möjlighet att följa, skulle jag säga åt dig att läsa mycket under din barndom. Det är då som skönlitteraturen hjälper oss att slåss mot glömskan, att koncentrera oss på våra verkliga förhållanden, och också överse med dem och göra dem bättre än de i själva verket är."