En blygsam Kerstin Ekman under presentationen av de nominerade till Augustpriset 2007. Fler kommentarer av nominerade författare:
Åsa Linderborg:
- Jag får så himla många läsarbrev och det mina läsare säger är att den är rolig och sorglig, men att den ger tröst. Det är aldrig för sent att börja älska varandra igen, när det har varit knöligt. Sedan tror jag att det finns ett sug efter att läsa om så kallade vanliga människor när orättvisorna ökar. Jag ville försvara rätten att vara svag. Min pappa var svag men man kunde älska honom i alla fall.
Kerstin Ekman:
- Jag trodde nog att den här boken inte skulle bli nominerad, att den föll mellan två stolar. Varken som skönlitteratur eller som fackbok är den riktigt renrasig. Så jag blev lite förvånad. Men det är bra för boken.
Åsa Anderberg Strollo:
- Jag skrev den utan att veta om den skulle bli utgiven över huvud taget. Min idé medan jag satt och skrev den var att okej om ingen annan antar den så tänker jag kopiera upp den själv och dela ut den på skolgården. Det slipper jag nu. Förhoppningsvis når den ut, det är det viktigaste med priset.
Ulf Karl Olov Nilsson:
- Jag ska sätta alla hundra tusen som jag räknar med att få på mig själv på Ladbrokes innan. Det måste ge en miljard gånger pengarna, vilket ger mig mer pengar än Nobelpriset. Men det finns så klart viss risk för att jag går hundra tusen back. Ärligt talat skulle jag bli mycket förvånad om jag vann.