Maria Erikssons liv under och efter den påstådda förföljelsen som ledde till att hon fick lämna landet, har engagerat fler författare än Liza Marklund. Författaren och journalisten Kerstin Weigl är en av dem som också lämnat sitt bidrag till litteraturfabriken Mia.
Aftonbladetjournalisten Kerstin Weigl kom i kontakt med Maria "Mia" Eriksson i samband med USA-lanseringen av "Asyl" då Weigl erbjöds en exklusiv förhandsintervju med Mia.
Tillsammans skrev de boken "Mias systrar" som handlar om tre kvinnor som Mia haft kontakt med ända sedan hon tvingades gå under jorden i Sverige. Kvinnorna har alla levt med våldsamma män och tillsammans med Weigl beskriver hon deras kamp mot och flykt från trakasserierna.
Kerstin Weigl säger att hon aldrig under arbetets gång hade några skäl att tvivla på Mias berättelse. Hon säger också att hon och Mia inte diskuterade hennes bakgrund särskilt mycket.
- Vi hade inte så stor anledning att göra det. Det var ju ändå tjugo år sedan. Dessutom handlar ju boken inte om Mia utan om tre andra kvinnor med liknande erfarenheter. Jag kan inte känna mig arg på Mia, säger hon.
När det gäller den pågående debatten kring sanningshalten i Liza Marklunds "Gömda" säger Kerstin Weigl att Liza Marklund tidigare försäkrat henne om att boken är sann. Hon vill dock inte spekulera i hur pass omfattande de eventuella lögnerna är.
- Visst finns det saker jag ställer mig frågande inför men jag vill inte spekulera i det. Jag tror i alla fall inte att Liza medvetet har ljugit och fabricerat för att sälja böcker och tjäna pengar.
Kerstin Weigl tror att mycket i hela den här historien handlar om definitioner. Enligt henne bör man aldrig kalla en bok för sann om man inte har täckning för varje fakta man lägger fram.
- Är ett enda fakta ändrat ska man kalla det roman eller dokumentär roman. Att kalla "Gömda" för en sann historia var uppenbarligen inte bra. Många läsare blev besvikna.
När Kerstin Weigl skrev "Mia och hennes systrar" tillsammans med Mia Eriksson använde hon sig av domstols- och andra myndighetshandlingar och gjorde intervjuer med relevanta personer. Med hjälp av en av kvinnornas dagböcker hittade hon en passande ton för dialogen.
- Jag och Mia resonerade oss fram till hur dialogen kan ha låtit, hur det kan ha sett ut i olika rum och hur kvinnan kanske svarade på en fråga hon fick. Detta gör boken till en dokumentär roman. Men vi har inte förvanskat eller hittat på fakta, berättare Kerstin Weigl.
Vad har Mia sagt om den debatt som rasar i Sverige just nu?
- Det väljer jag att inte prata om med hänsyn till Mia.
Varför blev historien om Mia så omåttligt populär?
- Liza lyckades göra den allmängiltig och många har känt igen sig i den. Den har gett kunskaper och belyst frågan om hur det är att leva med våldsamma män. "Gömda" var Lizas politiska projekt och hon lyckades med det.