Jenny Jägerfeld är utbildad psykolog med lång erfarenhet från både vuxen- samt barn- och ungdomspsykiatrin. Samtidigt är hon framgångsrik författare och debuterade år 2006 med ”Hål i huvudet”. Några år senare kom ”Här ligger jag och blöder” (Gilla Böcker) som handlar om Maja som är sjutton år och går första året på gymnasiet. Men hon känner att hon inte passar in någonstans.

Med den boken vann Jenny Jägerfeld Augustpriset år 2010 i kategorin barn- och ungdomslitteratur. Den blev även nominerad till Slang­bellan och vann Stora läsarpriset i kategorin ungdom. Boken kommer snart ut i Danmark, Finland, Norge, Tyskland och Japan. Just nu går den också som radioföljetong i Sveriges Radio P1 ända fram till den 3 oktober.

På Bokmässan i Göteborg berättade Jenny Jägerfeld hur hon tvingats ta bort en berättelse från en bok sedan en av hennes klienter berättat en historia som till stora delar påminde om den som hon tidigare hade hittat på.

– Jag kan inte berätta om vad scenen skulle ha handlat om på grund av risken att min klient ska känna igen sig. Det enda jag kan säga är att det var en familjesituation där den påhittade versionen stämde överens med verkligheten på alldeles för många sätt. Det hade inte räckt med att jag ändrade detaljerna i min berättelse. Så jag tog bort den helt och hållet, berättar hon.

Var det ett lätt beslut att utesluta en bra historia?

– Ja, jag måste självklart prioritera den etiska aspekten framför mina kreativa litterära ambitioner. Min tystnadsplikt som psykolog går före allt annat. Och klienter som inte litar på mig i detta avseende kan ju alltid vända sig till någon annan psykolog.

Ett återkommande tema i hennes böcker är familjesituationer och relationerna mellan föräldrar och barn. Eftersom många vet att hon är psykolog läser de in olika saker i berättelserna.

– Det finns en del som tror att böckerna handlar om min egen uppväxt och relationen till mina föräldrar eftersom jag ibland skriver i jag-form. Men några kopplingar till min egen uppväxt finns inte i böckerna.

Fördelen som hon har som psykolog när hon skriver romaner är att hon kan välja situationer och ämnen som hon av erfarenhet vet ofta förekommer i verkligheten.

– Jag vet till exempel att det finns väldigt många som känner sig övergivna. Och att det finns många som har en pappa som super. Och att många har svårt att lita på andra människor. Men som sagt, jag skriver inte om de enskilda fallen i mina böcker.

Inför båda hennes böcker gjorde hon en omfattande research och intervjuade ungdomar och vuxna för att få underlag till berättelserna.

– Jag har förstås nytta av min erfarenhet som psykolog när jag ställer mina frågor. Men även här finns det ju en yrkesetisk gräns. Jag kan ju inte gå in i djupare samtal som väcker upp en massa känslor och sedan bara tacka för mig och lämna personen, säger hon.

På seminariet på Bokmässan fanns även psykologen Calle Brunell med. Han debuterade nyligen med boken ”Brev från en bruten horisont” (Gilla böcker) som är en gåtfull, sprakande berättelse om kärlek, som rymmer både havsdjup och himlasång.

– Jag försöker att helt hålla i sär mina olika roller som psykolog och författare. Om jag möter en klient som inte känner till att jag skriver böcker på deltid så berättar jag det inte. Jag skulle ha svårt att fråga en klient om jag fick använda hans eller hennes berättelse i en skönlitterär form. I terapirummet utgår jag helt från klientens material, säger Calle Brunell.