”Ulysses”
James Joyce, publicerad i sin helhet 1922
Mr Leopold Bloom ate with relish the inner organs of beasts and fowls. He liked thick giblet soup, nutty gizzards, a stuffed roast heart, liverslices fried with crustcrumbs, fried hencods’ roes. Most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine.
Kidneys were in his mind as he moved about the kitchen softly, righting her breakfast things on the humpy tray. Gelid light and air were in the kitchen but out of doors gentle summer morning everywhere. Made him feel a bit peckish.
The coals were reddening.
Another slice of bread and butter: three, four: right. She didn’t like her plate full. Right. He turned from the tray, lifted the kettle off the hob and set it sideways on the fire. It sat there, dull and squat, its spout stuck out. Cup of tea soon. Good. Mouth dry. The cat walked stiffly round a leg of the table with tail on high.
Mkgnao!
O, there you are, Mr Bloom said, turning from the fire.
The cat mewed in answer and stalked again stiffly round a leg of the table, mewing. Just how she stalks over my writingtable. Prr. Scratch my head. Prr.
Mr Bloom watched curiously, kindly the lithe black form. Clean to see: the gloss of her sleek hide, the white button under the butt of her tail, the green flashing eyes. He bent down to her, his hands on his knees.
Milk for the pussens, he said.
Mrkgnao! the cat cried.
”Odysseus”
Översättning Thomas Warburton, 1946
Leopold Bloom åt med förkärlek inälvor av fyrfotadjur och fågel. Han tyckte om tjock kråssoppa, en saftig fågelmage, fyllt griljerat hjärta, panerad stekt lever, stekt torskrom. Mest av allt tyckte han om griljerad fårnjure som förmedlade en fin och svag urinarom till hans gom.
Han tänkte på njure nu när han stillsamt rörde sig i köket och dukade fram hennes frukost på den buckliga brickan. Ljuset och luften i köket var iskalla men ute en mild sommarmorgon överallt. Kom honom att känna sig en smula sugen.
Kolen glödgades.
En smörgås till: tre, fyra: bra. Hon tyckte inte om en fylld tallrik. Bra. Han vände ryggen åt brickan, lyfte tepannan från spiskanten och ställde den tvärsöver elden. Där satt den, slö och tjock, med pipen i vädret. En kopp te strax. Gott. Torr i munnen. Katten vandrade styvbent kring ett bordsben med svansen i höjden.
– Mkgnao!
– Jaså, där är du, sade Bloom och vände sig från elden.
Katten jamade till svar och gick igen styvt kring ett bordsben och jamade. Just så brukar hon skrida fram över mitt skrivbord. Prr. Klia mej på huvudet. Prr.
Bloom såg nyfiket och vänligt på den smidiga svarta kroppen. Ser prydlig ut: mjuk och glänsande päls, vit fläck under svansroten, gröna blixtrande ögon. Han böjde sig ner mot den med händerna på knäna.
– Mjölk åt kisse, sade han.
– Mrkgnao! ropade katten.
”Ulysses”
Översättning Erik Andersson, 2012
Mr Leopold Bloom åt med glädje inre organ från fyrfotadjur och fågel. Han tyckte om tjock soppa på krås, nötig kräva, späckat ugnstekt hjärta, skivad lever brynt med ströbröd, stekt torskrom. Allra mest tyckte han om halstrad fårnjure som skänkte gommen en diskret biton av svagdoftande urin.
Med njure i tankarna tassade han omkring i köket och ställde i ordning hennes frukost på den knuckliga brickan. Ljuset var kallt i det kalla köket men ute var det en blid sommarmorgon. Fick honom att bli en smula sugen.
Kolen blev allt rödare.
En skiva bröd till med smör: tre, fyra: så där. Hon ville inte ha en full tallrik. Så där. Han vände sig bort från brickan, tog kitteln från hällen och sköt fram den på elden. Där stod den, grå och trind med utskjutande pip. Snart te. Bra. Torr i munnen.
Katten gick stelbent runt ett av bordsbenen med svansen i vädret.
– Mkgnau!
– Jaså, där är du, sade mr Bloom och vände sig från spisen.
Katten jamade till svar och gick på nytt stelbent och jamande runt ett bordsben. Precis som hon går över mitt skrivbord. Prr. Klia mig på huvudet. Prr.
Mr Bloom betraktade ingående och ömt den slanka svarta gestalten. En prydlig anblick: glansen i hennes släta päls, den vita fläcken under svansroten, de lysande gröna ögonen. Han böjde sig ner mot henne, satte händerna på knäna.
– Mjölk till missen, sade han.
– Mrkgnau! gnydde katten.