Fråga bibliotekarien. DN:s kritiker Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur. Mejla till litteratur@dn.se
Jag har massor av bra olästa böcker, men det kan ta en vecka att komma igenom en! Vad väljer ni bort som läser mycket? Tv, vindrickande eller vad? Och vad rekommenderas som den bästa läsmiljön? Har försökt med kaféer och pendeltåg men det går så där.
”Settimbrini”
Välja bort vin? Över min hickande skrumplever. Men visst förstår jag din problematik, vi på biblioteken möter ofta dessa stressade besökare med pupiller stora som pizzatallrikar. Svårt märkta av livspussel och bildningskomplex viskar de skamset fram sin önskan om ”en ... en kort bok, helst”. Och jag förstår dem, läsning kräver tid och koncentration: det är svårt, för att inte säga omöjligt, att läsa Mara Lee och Facebookchatta samtidigt. I perioder av yrkesrelaterad läspress har jag själv tvingats försumma saker. Lagad mat, till exempel. Slänga sopor. Ringa kompisar. Raka armhålorna. Spola i toaletten. Duscha. Kort sagt, läsningen har gjort mig till en hårig, illaluktande best med varmkorvsandedräkt och utdöd vänskapskrets.
Detta är inget jag rekommenderar, liksom jag avråder från en annan vanlig ångestdämpare: semesterläsningen. I konceptet semesterläsning ryms nämligen en förtvivlad föreställning om att man under sin arbetsfria sommarmånad kan ta igen kilovis av försakad läsning, en vantro som garanterat våldsmördas på stranden i samma sekund som fyrbarnsfamiljen med kubbspel och hemgjord pastasallad gör entré.
Försök i stället frigöra dig från känslan av att du måste läsa tre banbrytande postkolonialister per vecka för att vara en god människa. Slit fram den näst understa boken i din läshög (min erfarenhet säger mig att den oftast är bäst), släng med gott samvete ett gammalt örngott över resten. Knäck en starköl, peta dig grundligt i näsan och sätt i gång. Somnar du efter fem minuter, strunt samma, du minns väl vad huvudpersonen hette i alla fall. När tvånget försvinner kommer lusten, och då spelar läsmiljön ingen roll. Du kommer att försjunka i din bok som vore den jordens sista smartphone, du kånkar med den i sängen, på krogen och i T-Centralens rulltrappa, där du orsakar urban kalabalik genom att stå på fel sida och fräsa med i Ulf Lundell-repliker.