Fråga: Jag läste för flera år sedan en artikel som refererade till en roman som verkade intressant. Den handlar om en person som får möjlighet att leva om sitt liv för att kunna ändra på val och skeenden, men det visar sig att personen gör samma val igen i sitt ”extra” liv. Tyvärr lade jag inte på minnet vare sig titeln eller författaren. Råkar du veta vilken bok det är?

Eva

Svar: Det borde rimligen vara ”The strange life of Ivan Osokin” (1915) av författaren och filosofen P D Uspenskij. Under Tsar-Rysslands sista skälvande år möter Ivan Osokin – en riktig pangloser som förspillt alla chanser livet någonsin gett honom – en trollkarl som erbjuder honom att leva sitt liv på nytt, välja om, välja rätt och därigenom ändra sitt olycksaliga öde.

Det magiska scenariot är onekligen lockande. Vem skulle inte vilja ställa allt till rätta, radera ögonblicken då ens klantkäft fick vänner att gråta, relationer att haverera? För att inte tala om ögonblicken när samma käft inte förmådde säga något alls, med än mer förödande resultat? Klart man tackar ja. Klart Ivan tackar ja. Vad värre är är att korkskallen går och gör om precis varenda blunder igen.

Men det, menar Uspenskij, hade vi andra dumhuvuden också gjort. För vad han ville med sin bok var att fiktionalisera Nietzsches idé om ”den eviga återkomsten”, en teori som hävdar att människan är dömd att för evigt återupprepa sitt liv och sålunda bör agera därefter: det vill säga, varje livsval ska vara sådant att du kan leva med det i en repetitiv oändlighet. Fasansfullt.

Vi som dippat chips framför kultfilmen ”Måndag hela veckan” (”Groundhog day”) känner igen upplägget. Mycket riktigt har det också hävdats att filmen inspirerats av – för att inte säga snott – sitt tema från Uspenskijs roman, något regissören Harold Ramis bestämt förnekat.

Det må vara hur det vill med den saken, mitt råd blir ändå: se hellre filmen i stället för att slösa timmar på boken. I likhet med andra hårdkavlade idéromaner á la Ayn Rand är prosan lika njutbar som en dusch slipdamm, dessutom är den knepig att få tag på. Någon svensk översättning har aldrig gjorts, och det enda biblioteksexemplaret i landet är en dansk utgåva som ruvar långt under jord i Kungliga bibliotekets källarmagasin.