Le Clézio, klädd i grå kavaj, ljusblå jeans och skinnskor med röda detaljer, började med att återigen berätta hur överraskad han blev över att tilldelas priset och hur mycket han älskar Sverige. Le Clézio har varit i Sverige flera gånger under årens lopp och har vänner här. Förutom att han tycker att "Norrland är underbart på vintern" imponeras han av den svenska kulturen och politiken.
- Svenskarna är trogna sitt politiska arv och de är öppna mot immigranter. Vad det gäller socialism är de en förebild för resten av världen.
När Le Clézio var i Sverige för att ta emot Dagermanpriset, kort efter att han fått beskedet om att han också var årets Nobelpristagare, imponerades han av svenskars "trevliga och eleganta beteende".
- De kom upp till mig, tog min hand och sa ett kort grattis. Väldigt stilfullt.
Sedan några månader tillbaka arbetar Le Clézio på en ny bok. Han har gjort det till en vana att alltid påbörja en ny innan han slutför den gamla. Men han vet ännu inte vad den nya boken handlar om.
Som författare anser Le Clézio att han att han är mer en historieberättare än något annat. Han har ingen politisk agenda. Han anser att en konstnärs roll är att vara subjektiv.
- Jag skriver inte för att förändra något. Jag skriver för att jag har en historia att berätta och för att jag har ett behov av att skriva, som kommer inifrån.
På frågan om han tror att litteraturen är hotad av andra medier som Internet och film svarar han bestämt nej. Han menar att litteraturen har en egen, särskild funktion.
- Ord är enligt mig viktigare och starkare än bilder. Jag är inte orolig.
Le Clézio återkommer flera gånger till det fantastiska i litteraturen som ett interkulturellt språk, ett globalt kommunikationsmedel.
- Man behöver inte vara född i Algeriet för att få ut något av Albert Camus.
Som liten hade Le Clézio inga planer på att bli författare. Han ville bli sjöman men hans syn var för dålig. Andrahandsvalet var arkitekt, men linjer och matematik var inte hans starka sidor.
- Mitt tredje val var att bli författare. Man får uppfinna sig själv, helt enkelt.
En av de amerikanska journalisterna frågar honom om hans syn på USA och dess krigiska utrikespolitik.
- Jag bor i New Mexico, nära en stor militäranläggning. Rykten om terror och krig florerar överallt. Jorden kan aldrig bli en säker plats, men vi måste utgå från att det är fred vi vill ha. Jag hoppas att USA ska komma till ett skifte i sin utblick och retorik.
Le Clézio ger ett belysande exempel. Strax efter den 11 september 2001 stod han i New Mexico och tittade upp mot ett flygplan på himlen när en man kom fram och sa: "Det är hemskt, eller hur?"
- Allt handlar om vår inställning, hur vi ser på saker. Vi borde lyssna mer på Beatles.