"Timmen mellan hund och varg" är en roman om missbruk och om att våga tro på kärleken trots att man egentligen vet bättre. Om två systrar - en aktiv, en passiv. En gränslös, en kontrollerad mot självutplåningens gräns. Genom att leva i varandras spegelbilder blir de hela, får mer än en dimension.
- De tror hela tiden att den andra har det som de själva saknar, att den andras liv är bättre, den bättre versionen av deras eget.
Silke Scheuermann skakar snön ur de mörka lockarna. Hon har landat i Stockholm tyngt av blöta snöflingor, med ett flyg från Berlin, trots att hon bor i Frankfurt.
- Alla tror att jag bor i Berlin eftersom det är där alla konstnärer och författare bor, så när Goetheinstitutet bjöd in mig till Stockholm bokade de ett flyg från Berlin utan att ens fråga mig - jag fick ta ett tåg dit.
Hon skrattar åt historien, verkar inte alltför irriterad. Som den tyska litteraturens senaste stjärnskott må hon ha vant sig vid priser, rosor och uppmärksamhet, men har en bit kvar till divalater.
I Frankfurt utspelar sig också "Timmen mellan hund och varg", där två systrar återförenas efter många år isär. Den hårt arbetande, kontrollerade och registrerande jag-personen. Och den utlevande, passionerade systern Ines - tills nyligen en framgångsrik konstnär, nu bara en helt vanlig alkis, fast hon är vacker till och med när hon super sig redlös. Titeln anspelar på den gräns där Ines går över från en euforisk berusning till en nattsvart fylla.
- Jag ville utforska krocken mellan den totala kontrollen och den totala bristen på kontroll.
Men jag upplever när jag läser boken att Ines går in i sitt supande på ett lustfyllt sätt, fullt medveten om hur djupt hon faller.
- Ja, hon är en människa som aldrig vill bli vuxen och genom att supa ner sig slipper hon ta ansvar för sig själv, andra måste ta hand om henne.
Jaget, den som berättar historien, ger sig i stället aldrig hän. Hon stiger upp tidigt och simmar varje morgon, hon berättar inga historier om sig själv utan registrerar bara det som sker runt omkring henne.
- Hon är som en kamera.
Men genom hennes registrerande blick blir berättelsen befriande mångtydig, i all sin detaljrikedom. Här finns inga självklara, psykologiska nycklar som öppnar systrarnas hjärtan och berättar varför de blivit de människor de är.
- Jag vill inte peka på en sak i barndomen som lett fram till att de brutit kontakten, det blir ointressant, förenklat som i en damtidning. Så enkla är inte människor, vi kan alla vår Freud och vet hur psykologin fungerar, men vi måste glömma det för att leva som hela människor.
Det märks att Silke Scheuermann började som poet. "Timmen mellan hund och varg" är en tunn bok men tar sin tid att läsa. Inte för att den tråkar ut, tvärtom är det en fängslande historia, utan för att språket kräver sin uppmärksamhet. Hon skriver i tätt packade bilder, scener som blir berättelser i sin egen rätt.
- Jag vill sakta ner tiden, fånga allt det som pågår i ögonblicken, hur allt kan förändras på några sekunder, skräcken som kan finnas under en vacker yta.
Silke Scheuermann tar som exempel scenen i badrummet: berättelsens jag kommer till sin syster Ines lägenhet när hon ligger på sjukhus efter ett allvarligt fall på fyllan:
"Över elementet torkade Ines tvätt, svarta trosor och behåar föll ned mot det vita elementet som spindelben. Jag kände på ett särskilt vackert par underkläder, svarta, pyttesmå blommor i spets, här och där lyste det äggskalsfärgade tyget som de var fästa vid igenom. De var torra. Jag tog av mig mina grejor och satte på mig hennes. Långsamt vred jag mig fram och tillbaka framför spegeln. De passade."
Där och då avgörs något. Strax kommer Ines pojkvän Kai in genom dörren och spänningen som växt mellan honom och "jag" får sin förlösning. De ligger med varandra, någonstans i lägenheten där han inte gjort samma sak med hennes syster - det får bli på golvet. Det kunde ha varit riktigt fult och sjaskigt, det borde ha varit det men är i stället, underligt nog, ganska vackert.
- Ja, som jag ser det finns en verklig kärlek mellan dem alla tre. Kai säger till jaget att han behövde Ines för att kunna möta henne och det är egentligen en romantisk idé. Och där finns kärlek, en svår kärlek men på riktigt. Jag tror att vi måste glömma alla de pragmatiska sidorna av kärleken och bara tro på att den finns.
Kärlek må vara det perfekta mötet mellan två matchande neuroser, men inte bara. Och takt med att bokens jag dras allt längre in i Ines och Kais världar släpper också hennes totala kontroll, och hennes passivitet inför livet. Långsamt lär hon sig leva, i stället för att bara iaktta.
"Timmen mellan hund och varg" är Silke Scheuermanns debutroman, men hennes femte bok. Hon debuterade med en diktsamling, lite av en slump. Hon skrev för att roa sig själv, som hon uttrycker det.
På vilket sätt roar det dig?
- Det är ett sätt för mig att strukturera världen omkring mig, och ett sätt att fundera över idéer och problem. Jag skrev länge för min egen skull, utan tanke på att publicera det, men så ville jag med tiden roa mig med bättre texter, i längre format.
Och till slut blev det en diktsamling som vänner fick läsa och vänner övertalade henne att skicka in den till en litterär tävling och den vann hon förstås. På den vägen är det.
Tyskland upplever sedan några år tillbaka något av en litterär boom, berättar Silke Scheuermann. Flera nya priser har instiftats och de unga författarna omhuldas av både förlag och läsare, det skapar ett kliMat där litteraturen kan växa.
- Det enda problemet är möjligen att det ges ut så många böcker att de flesta drunknar i mängden och inte får den uppmärksamhet de förtjänar.
Trots att "Timmen mellan hund och varg" utspelar sig i Frankfurt och inte i Berlin är det en berättelse som utspelar sig i den "kreativa klassen". Ines målar, Kai är fotograf och jaget journalist. Och deras yrken har en viss betydelse.
- De tillhör ett sorts akademiskt proletariat, som konstnär eller fotograf kan man ena dagen vara framgångsrik och hyllad för att nästa vara bortglömd och utfattig, det behövs så lite för att man ska tappa greppet och förlora sin ställning.
Även som författare, tänker jag, men Silke Scheuermann viker undan från varje jämförelse med sig själv. Och kanske sitter den tryggt som bara skriver för att roa sig själv och fått framgången som en överraskande present.