Det börjar med en övergiven presenning på marken: ”Allting döljer/Allting gömmer något annat”.
Det slutar med ett öppet kroppshål: ”Och vi tänker att på något sätt så börjar och slutar det alltid på samma sätt.”
Det nya numret av tidningen Vi (9/09) har utmanat fyra fotografer och fyra författare på berättarstafett. En första bild har fått ge inspiration till en text som får bli utgångspunkt för ännu en bild som sedan går till ännu en författare – och så vidare.
Ett slags visklek alltså: en berättelse från öra till öra som förändras längs vägen. Fotografen Håkan Elofssons inledande, ödsliga bild har fått författaren Lotta Lotass att skriva en dikt som andas förgänglighet. Fotografen Anna Clarén har i sin tur uppfattat det tillbakablickande i dikten och tagit en bild av ett barn i ett fönster.
När stafetten passerat P O Enquist, Elisabeth Ohlson Wallin och Sara Stridsberg överraskar Lars Tunbjörk med en bild av ett vidöppet gap i extrem närbild som ger Jonas Hassen Khemiri uppslaget till en hisnande historia om ett åtskilt par som nästan återförenas – tills de plötsligt råkar komma varandra alltför nära igen, ”de gulnade tandraderna, kroppens pulserande innanmäte…”, och tiden börjar gå baklänges.
Det hela blir ett slags resa från landskap till kropp, från utsida till insida, och kvar efter alla viskningar, om något, är en påträngande känsla av tidens och livets gång. Allting gömmer något annat.
En uppiggande och oväntat stark konstupplevelse i ett alldeles vanligt veckotidningsnummer.