Finns det fria själar?

- Den är så oerhört mycket mer än bara samtidens ekonomiska ­system, säger författaren och DN-skribenten Nina Björk, som i går ­disputerade vid Göteborgs universitet.

Börserna dyker, Volvo varslar, kanske måste hela Island reas ut. Och mitt i detta hör jag inte längre den fula reklamjingeln som satt sig i huvudet det senaste året: "sms:a låna, sms:a låna!" En artighet från lilla sms-lånebranschen när stora finansvärlden står i lågor?

Men även om jinglarna tystnat, finns själva fattiglånen kvar. Och de lär ju behövas. Medan liberalerna filar på olika omformuleringar som ska täcka upp för det faktum att stater över hela världen plötsligt förväntas röja upp efter kapitalet, kan andra känna ett stort "Vad var det vi sa?" tränga upp ur bröstkorgen.

Som Nina Björk, kanske? Hon som varnat för "skitdrömmar"; den marknadsstyrda längtan som värderar fel saker i livet, och som definitivt har drivit fram en konsumtion som inte håller, varken makro- eller mikroekonomiskt.

Känner du skadeglädje nu?
- Nej, det går ju inte. Det blir knappast liberalismen som tar mest stryk i en kris, utan vanliga människor världen över.

Jag tycker att det är lite kul att så många har haft så fel.

- Jo okej, lite kul tycker jag ju också att det är, men jag undrar ändå om inte liberalismen kommer att gå ganska intakt ur det här. Den är ju så oerhört mycket mer än samtidens ekonomiska system. Hela vår jag- och omvärldsförståel­se är genomsyrad av liberala värderingar.

I går lade Nina Björk fram sin avhandling "Fria själar - ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson" vid Göteborgs universitet. Björk undersöker hur liberalismens berättelse om den suveräna människan uppstod, om hennes gränslösa frihet, och vad denna berättelse gör med människor.

En av Nina Björks teser är att vår frihetsdyrkan döljer vårt beroende av andra, tränger undan det ofrånkomliga faktum att vi är "relationella varelser".

- Livet med barnen har visat glappet för mig, för det ligger så långt ifrån vår tids föreställning om vad det är att vara människa. Jag ser totalt beroende, mina omsorger som livets förutsättning - samtidigt som jag är omgiven av alla dessa höga värderingar av frihet och oberoende.

- Glappet är lika stort efter barndomen. Sjukdom, åldrande, kärleksrelationer - inget av det har med suveränitet och valfrihet att göra.

I "Fria själar" behandlar Nina Björk John Lockes och John Stuart Mills urtexter om liberalismen som just litterära texter, med fokus på frågan hur gör dessa författare det de gör. Hon ser dem skriva fram var sin berättelse om människan och samhället, och fram träder just dessa historier om gränslösa varel­ser, om människans plikt att nå toppen av sin förmåga och hennes rätt att bli rik. Men också friheten att tänka, att välja sig ett liv och inte vara någons slav.

I andra halvan av boken kommer Victoria Benedictsson in. Nina Björk ser hur Benedictssons liv och skrivande gestaltar den liberala drömmen om människan - hon som skapar sig själv.

- Man kan ju säga att de frihetstankar som bröt igenom starkt under Benedictssons tid gav henne den stora möjligheten att just välja sig ett författarliv framför att leva med man och barn. Men jag tror också att idén "om man bara vill, så kan man lyckas" föder en enorm skuldkänsla när allt inte blir bra.

Var det liberalismen som tog livet av Benedictsson?
- Jag tror inte att ideologi förklarar ett enskilt självmord. Men det hon gjorde var ganska nytt i mänsklighetens historia, särskilt för kvinnor: att koppla ihop varandet med görandet. Så om man då misslyckas med sin stora befrielse, då är man kanske värdelös?

Jo. Men samtidigt undrar man hur till exempel det feministiska projektet skulle ha utvecklats utan tankar om människans medfödda rätt att vara fri.
- Nej, det kan man inte veta. Men i dag kan man ju konstatera att feminismen passar kapitalismen som hand i handske, med dess tro på villkorslöst oberoende, dess vilja att frigöra sig från naturen och andra människor. För att inte tala om strävan att uppfinna sig själv på nytt.

När jag läser dina utdrag ur Benedictssons efterlämnade anteckningar, så förstår jag att hon ville bli fri från sitt relationella jag. Det är jobbigt, till och med ångestfyllt, att få sitt värde och ickevärde i and­ras ögon. Varför skulle man inte vilja slippa det?
- För att det är en lögn att tro att man kan slippa undan sitt beroende. Att människan är relationell betyder inte att det är ett finare sätt att leva, men det är en sanning om människans villkor.

Här kan man ju säga att vi närmar oss den roll Nina Björk brukar ha i kulturdebatten. Själv håller jag nästan alltid med henne, tänker att hon är så jäkla intelligent och fri från retorisk ängslan. Samtidigt brukar jag också tänka att jag nog helst inte vill leva i den värld jag föreställer mig att hon vill ha. Det är något med utopisk strävan som alltid får mig att associera till livet på en amish-farm. Som om takläggningsfester, äldrerådsmöten och solblekta linnetyger är allt som återstår när kapitalismen är utrotad. Som om själva sexet på något sätt skulle försvinna från samhället.

Jag är osäker på om jag skulle klara mig utan självhävdelse och konkurrens, sådana saker.

- Du kan ju fostras till att fungera i en bättre värld, haha! Men mer allvarligt, så är det väldigt svårt att bli lycklig av kollektiva handlingar utifrån de värderingar vi lärt in. Medan en ny jacka verkligen leder till lycka, eftersom den jackan köps i den kultur vi lever i, och där har den nya jackan betydelse. Så hur kritiserar man det?

Ja, du gör ju det.
- Men jag är inte alls intresserad av att bråka, jag är en konflikträdd människa. Däremot påstår jag saker i ett samhälle som lever enligt tron att vi är suveräna varelser, och den ene får inte lägga sig i den andres val. Men det är en odemokratisk tanke. Bristen på moraldiskussion är odemokratisk. Varför skulle vi inte kunna prata om vad människor bör bli lyckliga av, i stället för att fortsätta tro att vi väljer fritt, när det bara är liberal fiktion som talar?

- Det blir så uppenbart att något skaver när jag, som en enda människa, inte får säga att folk drömmer om fel saker. Däremot får multinationella reklamkampanjer säga åt oss vad vi ska länga efter. Jag är ju en pytteliten pekpinne i jämförelse.

Hur ser din alternativa värld ut?
- Jag är ju också född nu, så jag har lika svårt som vem som helst att tänka bort den liberala luft vi andas. En av de sorgligaste förändringar som har skett i världen under min livstid är att vi inte längre verkar tro på förändring. Det är faktiskt en stor förlust för mänskligheten.

Hur ser det liberala livet ut för en som inte är politisk liberal?
- Som att man säger till sina barn att de inte måste vinna, att det räcker att göra sitt bästa. Men varför måste de göra sitt bästa? Tanken att människovärdet är lika med förmågan och viljan att anstränga sig kommer ju från Locke och Mill.

Den som är duktig nog att plocka mycket frukt i Eden har också rätt att bli rikare än andra?
- Just det, och varför måste det vara så? Saker vi knappt reflekterar över är genomideologiska.

För ett par år sedan skrev du en krönika i DN som fick oss på Bangs redaktion (där jag jobbade då) att fundera över om Nina Björk hade en livskris, eller i alla fall rejäl åldersångest. Var det så?
- Herregud, hur fattade ni det?! Ja, jag sörjer ungdomen, intensivt. Alla dörrar som var öppna, det känns fruktansvärt att allt det där är över. Visst, man blir mer stabil med åren, men jag hade ändå mycket självförtroende.

Varför då?
- För att jag var snygg, är det sorgliga svaret. Och det är besvärligt att mista sitt utseende.

Får du inte lika mycket blickar på dig längre, eller vad är det som har förändrats?
- Äh, jag vet inte. Men det som skrämmer mig på djupet är att nu återstår bara förluster.

- Förlusten av nära människor, och sedan min egen död. Jag var omogen med det där, det är först på senare år som jag har fattat att jag ska dö.

Nina Björk säger en sak som jag tror är typisk för den sena 60-talistgenerationen, och också för feminister födda på 70-talet - nämligen att hon började som "high brow", att hon länge föraktade allt som hade med kunskap genom erfarenhet att göra. Kanske kommer en ny generation nu, som slipper ta omvägar kring allt som kan associeras med kvinnlighet? Män och kvinnor, vill säga.

- Jag har inte blivit biologist med åren, men jag vet att människan är en biologisk varelse. När jag skulle etablera mig som intellektuell hade jag aldrig kunnat prata om vikten av att släppa in kroppar, smuts och erfarenhet i det mänskliga livet, eller skriva en avhandling som inte underkastar sig akademins mallar. Då ville jag vara lika transcendent och cerebral som en man.

Känner du igen något av dig själv hos Benedictsson?
- Jag känner igen längtan efter äkthet. Jag tänker att äkthet är att försonas med saker. Just nu vore det bra om jag kunde försonas med åldrandet. Och döden, haha! Fast nej, jag är nog inte en av dem som tycker att döden ger livet mening.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut