Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Bok

Fråga bibliotekarien: Det finns värre företeelser än bokfluktare: 25 stycken faktiskt

Med hungrig blick.
Med hungrig blick. Foto: IBL

Fråga bibliotekarien. Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Är vi bokfluktare så hemska egentligen?

Kära bibliotekarie, jag är väldigt förtjust i att läsa – andras böcker. Inget väcker min nyfikenhet som ljudet av papper som vänds på tunnelbanan eller åsynen av prosa på en e-boksskärm. Jag bara måste se vad mina medresenärer läser! Att mitt beteende ansågs förkastligt kände jag dock inte till förrän jag reste till Karlstad med långfärdsbuss i december och hamnade intill en kvinna och hennes rafflande deckare. Jag lutade mig diskret närmare, varpå hon efter en stund snäste: ”Jag skulle föredra att läsa ensam.” Förskräckt drog jag mig tillbaka. ”Ja, du får ursäkta”, fortsatte hon, ”men ni bokfluktare är så irriterande!” Hjälp. Är jag så hemsk?

Bengt, bokfluktare

Hej Bengt! Onödigt hård avsnäsning från någon som väljer att skälla på en entusiastisk medläsare när hon i stället hade kunnat rasa mot idrott, särskrivningar, barnskrik, barnskrik med floskler (mer känt som kulturdebatt), öronlösa kaffekoppar, utlandssvenskar (”Har ni fortfarande minusgrader och Systembolag där hemma?”), maträtten hårboll rullad i sandlåda (även kallad falafel och nej, den är inte godare i Malmö), förstoppning, nageltrång och kvarg samt deckarförfattaren Mons Kallentofts stavning av sitt förnamn. Eller – om vi håller oss till kollektivtrafiken – varför inte omfamna det allmänt accepterade hatet mot ryggsäcksbärare, matsäcksätare, telefonpratare, telefonpratare med kass täckning (”Hallå? Jag hör dig dåligt. Hallå?”), slemhostare och lönnfisare och stjärtgnidare och sist men definitivt inte minst all världens förtappade existenser som på tunnelbanan mot Dantes lägsta helveteskrets väljer att ockupera det YTTRE sätet trots att det inre gapar tomt – lika tomt som deras hjärnor. I jämförelse med dylikt låter smygläsning på långfärdsbussen harmlöst. Men eftersom jag inte är särskilt lättstörd är jag kanske fel person att fråga.

”Bokfluktare” är dessutom ett ord som för tankarna till någon sorts lösköttad bibliotekarie med glasögon immande av könshormon (vilket inte är det sämsta, vill jag inskärpa, men ändå). Kan det ha varit din av läsglädje upphetsade andhämning, allt tyngre och ivrigare ju fler sidor som vändes, som fick henne att välja det uttrycket? Kan den hungriga blicken som slickade längs boksidorna ha misstolkats? Kanske läste hon långsamt, vilket kan vara frustrerande för någon som är litteraturvan – men att stånka ”fortare, fortare” medan man sitter intill en okänd kvinna är sällan bra.

Hur som helst är det inte enbart på grund av främmande damers snuskfantasier som du bör kontrollera din smygläsningslust. När brittiska tidningen The Telegraph för några år sedan presenterade en mastodontlista över de hundra mest irriterande sakerna i världen hamnade ”folk som läser över ens axel” på tjugosjätte plats, en skarp varningsklocka för bokfluktare – i synnerhet som placeringen utklassade såväl ”människor som mumlar” som lågoddsaren ”vidbränt rostbröd”. Läsning är något av det mest intima man kan ägna sig åt och de flesta bokälskare vill tyvärr läsa i fred, vilket för övrigt är ytterligare en anledning till att Jean-Paul Didierlaurents sockersöta succéroman ”Mannen som läste högt på 06.27-tåget” från i fjol är en av de mest osannolika böcker jag vet. En sak har dock Didierlaurent rätt i: det finns någon för alla. Högläsare och bokfluktare och möjligen även ryggsäcksbärare kan finna sin andra hälft och två smygläsare som med svettiga fingrar vänder blad i varandras romaner, det är den perfekta lösningen för dig. Jag har själv upplevt något liknande, och det är därför ytterst få saker numera irriterar mig.

 

Vilket land har flest storläsare?

Jag önskar ta del av statistik över läsvanor mellan olika länder eftersom jag gissar att dessa skiljer sig mycket åt, med avseende på antal lästimmar per vecka och så vidare. Vilken nation kan stoltsera med en storläsande befolkning? Observera att det räcker med att svara på frågan, ibland blir du oerhört långrandig i svaren.

Vänligen, Ellinor

Hej Ellinor! Vad roligt att du letar information om läsvanor och vad roligt att din fråga påminner om de där McDonald’s-kunderna som säger: ”Kan jag få en cheeseburgare utan lök, saltgurka, sallad och senap, tack. Förresten! Ta bort osten också.” Eftersom jag är kultursidornas motsvarighet till en ostburgare är det bättre att du vänder dig till restaurang Google, söker på frasen ”NOP World Culture Score Index” och läser om en internationell kartläggning av medievanor som presenterat intressanta resultat. Vilket land ägnar flest timmar per vecka åt böcker enligt NOP? Är det Frankrike? Island? Våra enerverande ”toppar Pisa varje år medan svenskarna dreglar hjärnceller”-grannar Finland? Nej. Mest läser Indien, följt av Thailand, Kina, Filippinerna och Egypten. Forskarna kommenterar:”Apparently the people of Scandinavia are too busy fighting over a norsk tv-serie called ’Skam’, when instead they should be reading – preferably Dagens Nyheters extremely långrandiga librarian.”

Fråga Jenny: Mejla till litteratur@dn.se

Hissar, hyssar och hämtar

Bibliotekarien ­rekommenderar

Apropå läsning i kollektivtrafiken: hur skulle du reagera om en medpassagerare halade fram encyklopedin ”Great vaginas through history”? I Youtubeminiserien ”Taking fake book covers on the subway” avnjuter komikern Scott Rogowsky med beundransvärt nollställt ansikte en reselektyr bestående av kioskvältarna ”How to hold a fart in”, ”Slut-shaming your baby”, ”100 places to see before you are executed by ISIS” och ”Mein Kampf for kids”. Katten Gustaf-boken ”Gay Garfield” med pratbubblan ”Mmm... lasagna... and cock!” väcker särskilt inspirerande reaktioner. Min favorit är dock George Orwells diskreta uppföljare: ”1984 part 2 – 1985”.

Bibliotekarien hyssjar

Ett skojigt fall av biblioteksvandalism upptäcktes nyligen på stadsbiblioteket i Karlskrona där en (möjligen gammelmoderat) bokspexare har skurit ut innehållet i Stephen King-romanen ”Bag of bones” och ersatt den med Carl Bildts biografi – på serbiska. Mindre upplyftande är den rasistiska vandalvågen som sveper över amerikanska bibliotek just nu. ”Bibliotek blir oväntade rum för hatbrott” lyder rubriken på en artikel i New York Times som rapporterar om islamofobiskt bokklotter, antisemitisk graffiti samt attacker mot muslimska biblioteksbesökare.

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Svenska biblioteksmagasin innehåller för få dossierer med sekretessbelagd ufodokumentation. Vi får därför trösta oss med manusförfattaren Mark Frosts aktuella roman/klippbok/åbäke ”The secret history of Twin Peaks”. Vi är många som nu går in i en gränspsykotisk period av ugglehoande och trädkramande i väntan på att tredje säsongen av David Frosts och David Lynchs kusliga tv-serie äntligen har premiär den 21 maj. Boken, där Frost gräver sig 200 år tillbaka och presenterar ny, bisarr information om staden Twin Peaks, är körsbärspajen du behöver för att inte svimma av hunger under månaderna dessförinnan.