Här kommer Astrids dotter

- Jag har ingenting att berätta, jag minns nästan ingenting, säger Karin Nyman avvärjande när man frågar om hur det var att växa upp som dotter till Astrid Lindgren.

Å andra sidan är det rätt svårt att ställa frågor också, så det jämnar ut sig. Vad kan man fråga om Astrid Lindgren som inte redan är frågat hundra tusen gånger? Vad kan Karin Nyman berätta som inte redan är berättat minst lika många gånger?

Barnboksförfattaren Astrid Lindgren (1907-2002) är det nationalmonumentigaste vi har i Sverige, allt kring henne blir så stort att man tappar andan. Mio, Ronja, Kajsa Kavat, Lotta på Bråkmakargatan, bröderna Lejonhjärta och alla de andra har gjort sitt segertåg över världen, ingen är så älskad i Ryssland som världens bästa Karlsson och varhelst i världen det finns en barnbok, där finns Pippi Långstrump.

Astrid Lindgren har berättat hur Pippi kom till, när dottern Karin låg sjuk hemma och ville att mamma skulle berätta en saga, jaha, vadå om, jo, berätta om Pippi Långstrump!

- Ja, den där historien blev hon ju tvungen att upprepa, säger Karin Nyman och småskrattar lite torrt och närmast medlidsamt med Astrid som inte kunde öppna munnen offentligt utan att få citatet efter sig som en envis svans resten av livet. Det är där Karin Nymans ovilja att berätta bottnar: när allt blir ytterligare en tegelsten i monumentbygget, som nagelfars och forskas på och byggs teorier kring. Och det är kanske inte så mycket Karin Nymans dåliga minne som är svårhanterligt, utan mängden av minnen. Vad väljer man att berätta för att göra en hel barndom rättvisa?

- Det skulle bara bli en av många sanningar, man kunde likaväl ha berättat något annat så att bilden hade blivit en annan.

Sedan berättar hon ändå, växlar mellan "Astrid" och "mamma", om att växa upp med en mamma som ständigt berättade, släktanekdoter eller egna sagor, sanning och påhitt om vartannat.

- Jag minns inte det där när hon berättade om Pippi för mig första gången, men jag minns när själva boken kom: omslaget som var så på pricken! Hon berättade ju alltid för mig och min bror Lasse på kvällarna. Antingen hittade hon på själv, eller också läste hon Mark Twain, Falstaff Fakir, Wodehouse - det var ju inte precis för barn, men vi skrattade vansinnigt! Och så läste hon Heidenstam också, sådant.

Astrid Lindgren läste den skotske pedagogen A S Neills böcker om fri uppfostran och inspirerades. Men hemma var hon den ansvarstagande mamman, som höll noga ordning på familjen, därtill präglad av sin egen uppväxt med strängt religiösa föräldrar.

- Hon uppfostrade oss inte programmatiskt fritt, men med mycket respekt och stor kärlek. Det betyder ju inte att mamma precis alltid såg oss eller ständigt var föredömlig, det är nog ingen förälder.

Astrid Lindgren var också en omvittnat lekande förälder, en sådan som hade minst lika roligt själv. Hon fortsatte leka med Karin Nymans fyra barn, en entusiastisk mormor som gärna tog hand om barnbarnen veckovis i sträck för att föräldrarna skulle hinna resa bort lite.

- Jag tänkte alltid: mamma leker ju med mina barn, då behöver inte jag göra det, säger Karin Nyman och förfäras lite när hon inser att det faktiskt var så, som om en god mor alltid borde leka själv.

I Astrid Lindgrens uppväxt är föräldrarna Hanna och Samuel August och gården Näs hörnstenar, och de spelar stor roll även i Karin Nymans uppväxt. Varje sommar och varje jul reste Astrid Lindgren med sin familj ned till föräldrahemmet, där alla barnen Ericsson firade jul med sina familjer i en myllrande stor släktträff.

- Det var ju roligt för oss, men ganska tungt för Hanna, som till slut sa - mycket milt - "det behöver inte vara tråkigt att fira jul i sitt eget hem". Efter det firade vi jul på Dalagatan.

Astrid Lindgren var hemma med barnen när de var små, men skötte en hel del arbete vid sidan om. Under andra världskriget arbetade hon nattskift på postcensuren. Hon var utbildad stenograf och åtog sig maskinskrivningsuppdrag, och efter ett tag övergick maskinknattret - omärkligt för barnen - från att producera andras text till att bli egna barnböcker.

- Men jag har ingen aning om var hon satt när hon skrev! Vi flyttade ju från tvåan på Vulcanusgatan till fyran på Dalagatan, och där fanns ett rum åt mig och ett åt Lasse och ett åt föräldrarna - men hon hade ju inget arbetsrum? Var satt hon egentligen?

Nå, böcker blev det ju ändå. Så småningom infann sig en rutin: på förmiddagarna låg Astrid Lindgren i sängen och stenograferade sina egna böcker, på eftermiddagarna arbetade hon som redaktör på sitt bokförlag, Rabén & Sjögren. Sedan kom hon hem och åt middag med familjen.

- Hon var ju snabb. Men hon arbetade bara deltid, vi hade hembiträde och Lasse och jag var ju rätt självgående vid det laget.

Författarskapet växte i omfång, berömmelsen blev större, och länge svarade Astrid Lindgren själv på alla beundrarbrev. Det gick an till en början, men till 80- och 90-årsdagen var det ogörligt, då kom det fjorton postsäckar brev eller mer. Karin Nyman och Kerstin Kvint, legendarisk medarbetare till Astrid Lindgren, skottade i högarna och förtvivlade nästan. Inte över att folk var hopplösa, tvärtom.

- Det hemska var alla dessa underbara, fantastiska brev som folk hade lagt ner så mycket arbete på, enda gången i deras liv de skulle skriva till Astrid Lindgren och när man läste det femtonde underbara brevet, då tog det ju inte längre.

Efter Astrid Lindgrens bortgång 2002 trodde Karin Nyman att uppmärksamheten skulle avta, men det har blivit tvärtom. Alla vill göra sina egna omtolkningar, dramatiseringar, kringböcker, franchising-produkter, ja, allt möjligt ska en stackars småländsk författare behöva låna ut sitt namn till. Familjeföretaget Saltkråkan AB ser till att det blir någotsånär i Astrid Lindgrensk anda, och själv läser Karin Nyman dramatiseringar på flera språk. Enligt testamentet ska hon kvalitetsgranska nya utnyttjanden av böckerna, som dramatiseringar och översättningar.

- Det finns ju mer eller mindre lovvärda utnyttjanden. Ibland blir det utomordentligt fånigt. Och ibland ska bara namnet Astrid Lindgren finnas med för att ge associationer till allt som är gott. Smeta lite Astrid Lindgren på en produkt och den går bättre att sälja

Till en del öppnade ju Astrid Lindgren själv vägen för omtolkningar, när hon började överföra sina böcker till film och teve.

- Hon borde ju ha förlorat allt hopp efter den där första Pippifilmatiseringen 1949, med en vuxen som spelade Pippi! säger Karin Nyman och skrattar.

- Den är så hemsk så det går inte att beskriva! Det var då hon begrep att hon måste skriva manus själv, säger hon.

Sedan rullade det på, och i dag finns det många barn som endast kan sin Pippi, sin Emil och sin Saltkråkan genom teveserierna. För all del, "Saltkråkan" var ju teveserie innan den blev bok - "det var nog den svåraste boken för henne att skriva, hon blev så låst av teveserien". Men Pippi som tecknad, harmlös varelse?

- Jag höll emot alldeles förskräckligt, men mamma sa "ja men det är roligt för barn", hon såg ju fördelarna. Och hon hade ju lyckats med många filmatiseringar, hon kunde nog inte förutse hur det skulle bli.

Karin Nyman är en grå eminens i Astrid Lindgren-sammanhang, hon verkar hellre bakom kulisserna än framför och ställer bara upp när hon måste. Hon är lik sin mor, eller är det bara för att man vet vem hon är som man ser Astridska drag titta fram, plötsliga tonfall och ordvändningar? Men hon håller distansen och har inga planer på att göra sig mer känd som Astrids Dotter.

- Borde jag skriva ner mer om hur det var? funderar hon, men sedan rycker hon förstrött på axlarna. Hon har inget behov av att tillrättalägga eller bygga vidare på monumentet, ja, hon vill inte ens uttala sig om författarskapet. Det finns så många kloka som forskat och skrivit och tänkt redan, hon hänvisar till DN-skribenten och Pippiforskaren Ulla Lundqvist, till Lena Törnqvist på Kungliga Biblioteket eller till Astridvetaren Margareta Strömstedt.

- Men en bok som jag faktiskt har tänkt en del på är "Alla vi barn i Bullerbyn" - nog är den språkligt revolutionerande? Fanns det någon barnbok berättad i första person innan den kom?

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut