Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Bok

Hon valde bort berömmelsen för att överleva

Foto: Christy Bowe/ZUMA Press/Corbis

55 år efter klassikern ”To kill a mockingbird” kommer nu Harper Lees andra bok. Ingrid Carlberg skriver om den infekterade debatten kring årets största romansläpp.

Nelle Harper Lee från Monroeville, Alabama, var 34 år gammal när hennes debutroman ”To kill a mockingbird” släpptes i USA sommaren 1960. Succé är ett blekt ord för den feber som följde. Ett år senare hade boken sålt i 2,5 miljoner exemplar och hon blev den första debutanten som tilldelades Pulitzerpriset. Filmen med Gregory Peck, som på svenska fick titeln ”Skuggor över Södern”, kammade hem tre Oscar 1962.

När kommer nästa bok? undrade alla, inte minst hennes förläggare och agenter. I juli 1961 skickade de på skoj ett brev till Harper Lee från hennes första roman: ”I morgon fyller jag ett år och mina agenter tycker att det borde skrivas en ny bok snart, för att hålla mig sällskap”.

Förväntningarna var skyhöga. Journalisterna tjatade: Går det för långsamt med uppföljaren?

– Tja, jag hoppas jag lever länge nog för att se den publicerad, svarade Harper Lee 1963.

Vid en första anblick kan det verka som om detta är precis vad som nu händer. Femtiofem år efter ”To kill a mockingbird” (på svenska ”Dödssynden”) publiceras till sist Harper Lees andra roman, ”Go set a watchman(”Ställ ut en väktare”, på Bonniers i augusti). Huvudpersonerna lär vara desamma, liksom temat och miljön – rasismen i den amerikanska Södern. Och 89-åriga Nelle Harper Lee lever fortfarande, på ett äldreboende i Alabama, om än minnessvag och nästan helt döv och blind efter en stroke 2007.

Men det finns några hakar. Till att börja med är ”Watchman” ingen uppföljare. Den är faktiskt föregångaren, det första manuset som Harper Lee en gång skickade in till förlaget 1957 och ombads arbeta om. ”Watchman” finns nämnd som tidigt utkast i flera texter om Harper Lee.

”To kill a mockingbird” kom ut som ”Dödssynden” på svenska. Det amerikanska omslaget till ”Go set a watchman”, som på svenska har fått titeln ”Ställ ut en väktare”.

Till detta kommer Harper Lees livshållning. I mitten av sextiotalet, efter några år i rampljuset, drog sig succéförfattarinnan undan för gott, stängde dörren för alla journalister och alla krav. Det blev inga fler intervjuer och framför allt ingen andra roman. Sedan dess har hon bara visat sig offentligt vid enstaka prisceremonier. Hennes tal, långa versionen: ”Tack så mycket!”

Om något budskap har sipprat ut från hennes självvalda isolering genom åren så är det att hon aldrig någonsin kommer att publicera en roman igen.

”To kill a mockingbird”, däremot, har fortsatt sin publika framgångssaga. Romanen har nu sålts i över 40 miljoner exemplar och ökar fortfarande med runt en miljon per år. Amerikanska läsare har rankat den som den mest inflytelserika boken efter Bibeln och turister vallfärdar till den lilla staden Monroeville i Alabama, förlagan till romanens Maycomb.

Där har Harper Lee kunnat beskåda spektaklet, under de långa tider då hon bytt sitt ensamma liv i New York mot samvaron med äldre, likaledes ensamstående, systern Alice.

Den energiska Alice hade stannat i Monroeville och tagit över pappans (läs romanens Atticus) advokatbyrå. Hon arbetade där tills hon var närapå hundra år och företrädde alltid Harper Lee juridiskt, enligt uppgift på ett diskret sätt som rimmade väl med systerns tillbakadragna liv.

Alice avled i november 2014, 103 år gammal.

I decennium efter decennium har Harper Lee konsekvent hållit fast vid denna sin medvetet valda tystnad. Fram till nu, således.

Gregory Peck och Harper Lee vid inspelningen av ”Skuggor över Södern”. Foto: Corbis

Enligt den officiella historieskrivningen var det Harper Lees nya juridiska ombud, Tonja B Carter, som av en händelse hittade manuskriptet sommaren 2014. Mångmiljonkontraktet förhandlades fram mellan denna Carter och bokförlaget Harper Collins. När nyheten om andra boken släpptes i februari i år stod det klart att förläggaren ännu inte hade talat med Harper Lee själv, bara fått ett uttalande via advokaten där den ålderssvaga författarinnan gav sitt entusiastiska bifall.

Förfarandet utlöste en infekterad debatt. Det gick så långt att staten Alabama i våras inledde en utredning om misstänkt utnyttjande av äldre. I april kom utslaget. Utredarna hade träffat Harper Lee och kommit fram till att hon verkade medveten om vad som händer med hennes bok. De hade inte funnit några bevis för att publiceringen skulle ha manipulerats fram.

Bokförlaget kunde andas ut. Advokaten likaså.

Ingen kan heller påstå annat än att ”Go set a watchman” blir sommarens mest intressanta litterära händelse i USA. Ekonomiskt är den förstås redan i hamn. ”Watchman” har sålts i två miljoner exemplar långt före publiceringsdatumet 14 juli, detta utan att någon utomstående har tillåtits läsa en rad i förväg.

Frågan är ändå om inte en annan bok egentligen är det stora kulturhistoriska scoopet i sammanhanget. Journalisten Marja Mills ”A mockingbird next door” (Penguin Press, 2014) är bitvis ett mästarprov i respektfull och lågmäld, undersökande journalistik. Den är samtidigt en inkännande skildring av en vardaglig vänskap, den som växer fram mellan Chicagoreportern och systrarna Lee efter Mills inledande research till ett reportage om författarinnan.

Under en tid bor Marja Mills till och med i huset bredvid Lees i Monroeville, ett hus systrarna hjälper henne att hyra.

Marja Mills. Foto: Teresa Crawford/AP

Marja Mills lyckas där alla andra journalister har gått bet. Sakta, sakta vinner hon systrarnas Lees förtroende, inte minst genom att hon aldrig faller för frestelsen att själv bli odödlig genom att missbruka det. I Chicago Tribune-artikeln från 2002 håller hon exempelvis sitt löfte och utelämnar världsnyheten att hon samtalat länge på tu man hand med Harper Lee.

Med systrarnas medgivande tar Mills därefter sikte på en bok, i långsamt tempo och helt på Harper Lees villkor. Anteckningsblocket åker upp och ned. Ibland får hon, ibland får hon inte citera. ”A mockingbird next door” blir en stillsam berättelse om dessa år med Nelle, Alice och deras vänner, där nyhetshetsen lyser med sin frånvaro trots att varje sida egentligen är en sensation i närhet.

En dag sitter Marja Mills med den hemlighetsfulla författarinnan vid tvättautomaten och diskuterar, en annan matar de duvorna nere vid sjön och dricker eftermiddagskaffe på McDonald’s. Alice och Nelle drar med Mills på bilturer i Buicken och på popcorndoftande Super Bowl-kvällar. De diskuterar favoritlitteratur och journalistik i ett hus dignande av böcker. Mills skriver om skratten, om hjärtligheten och värmen. Systrarna Lee till och med uppmanar sina närmaste vänner att låta sig intervjuas.

Visst kunde man önska att Mills hade kommit ännu närmare, trängt djupare in i författarinnans tankevärld. Visst lider boken av att Harper Lee bestämmer ramarna. ”A mockingbird next door” är ändå det närmaste man kommer ett svar på frågan alla har ställt sig ända sedan 1965: Vad var det för liv Nelle Harper Lee valde framför berömmelsen på parnassen? Vad var det hon flydde från?

Harper Lees barndomsvän, författaren Truman Capote, återkommer ofta i berättelsen och vissa delar skulle kunna lyftas rakt in i den svenska debatten om Kulturmannen.

Lee och Capote växte upp i husen intill varandra och drömde båda tidigt om att bli författare. Capote var först ut. I slutet av femtiotalet hade han redan haft ett par stora litterära framgångar. Han levde ett hårt kändisliv i New York och började tappa fotfästet av alla droger.

Barndomsvännen Truman Capote var, till skillnad från Lee, mycket bekväm i rampljuset. På bilden dansar han med Marilyn Monroe i Hollywood 1957. Foto: TT

Harper Lee hade också flyttat till New York och vid samma tid skickat in första manuset till det som skulle bli ”Mockingbird”. Delvis för att hjälpa Capote på rätt köl igen kastade hon sig in i faktasamlingen för hans nya projekt – en journalistisk skildring av ett mord i Kansas (klassikern ”Med kallt blod”).

Harper Lees insats var avgörande för slutresultatet, men när boken kom 1966 hade Capote reducerat henne till ”biträdande researcher”.

Kanske spelade det in att Harper Lee däremellan själv hade fått sitt stora genombrott, en succé den avundsjuke Capote bemötte genom att förminska henne och sprida lögner om hennes familj.

Harper Lee led av att se hur vännen successivt bröts ned i yran kring sin egen berömmelse. Den flärdfulle Truman Capote älskade att bli beskådad av en miljonpublik. Harper Lee började snart hata det: Artiklarna om hur hon hade sett ut på publika evenemang (”några kilo för tung”). Felcitaten. Spekulationerna. Alla plötsliga krav på att framträda inför publik, trots att det gjorde henne skräckslagen.

Som Mills formulerar det: ”Han hängav sig åt sin litterära berömmelse. Hon uthärdade den”.

Till sist valde hon bort den för att överleva.

Två år före sin stroke satt den då 79-åriga Nelle Harper Lee på Burger King i Monroeville med Marja Mills. Plötsligt lyfte Nelle sitt pekfinger.

– Jag vet vad du ska kalla din bok: ”Having their say” (ung.”Med deras ord”), sa hon triumferande.

Men 2011, när Mills bokkontrakt var klart, hände något oväntat. Plötsligt offentliggjorde Harper Lee ett uttalande via sin systers advokatbyrå (Burnett, Bugg, Lee & Carters). Där uppgav författarinnan att hon aldrig hade sanktionerat Marja Mills bok och inte heller medverkat i arbetet.

En upprörd Alice tog omedelbart avstånd från påståendet, i ett andra offentligt uttalande. Hon var då nästan hundra år gammal och hade börjat lämna över en del av ansvaret för Harper Lees affärer på sin yngre partner, Tonja B Carter.

Till Marja Mills skrev Alice: ”Föreställ dig min chock när jag började läsa och fick klarhet om uttalandet från BBL & Carters kontor. (---) När jag frågade Tonja förstod jag att hon utan min vetskap hade skrivit uttalandet, tagit med det till The Meadows (äldreboendet) och fått Nelle Harper att signera det. Stackars Nelle Harper kan inte se och inte höra och skriver under vad som helst som någon hon har förtroende för lägger fram för henne. Nu minns hon inget av händelsen.”

Det tål att upprepas: Alice Lee avled i november 2014, 103 år gammal.

Fakta. ”Go set a watchman” och ”To kill a mockingbird”

• ”Go set a watchman” har på svenska fått titeln ”Ställ ut en väktare”. Titeln kommer från ett stycke ur Jesaja i Gamla testamentet: ”Så sade Herren till mig: Ställ ut en väktare, som skall kungöra vad han ser” (Jes 21:6).

• Enligt vad som är känt ska berättelsen utspela sig 20 år efter ”To kill a mockingbird”, när en vuxen Scout Finch besöker sin far Atticus i Alabama. Boken släpps den 14 juli i USA. Samma dag släpps den som e-bok på svenska, i översättning av Eva Johansson.

• ”To kill a mockingbird” kom ut som ”Dödssynden” på svenska 1960. 2010, med anledning av bokens 50-årsjubileum, kom den i svensk nyutgåva med titeln ”Dödssynden. To kill a mockingbird”, med förord av Susanna Alakoski.

Tidigare artiklar. Harper Lee

• Harper Lees uppföljare till ”To kill a mockingbird”, med den svenska titeln ”Dödssynden”, har blivit den mest förhandsbokade titeln i förlaget Harper Collins historia, skriver The Guardian.

• Harper Lee blev världsberömd för sin första och hittills enda roman ”To kill a mockingbird” som på svenska fick namnet ”Dödssynden”. I år ger Albert Bonniers förlag ut hennes andra roman, ”Ställ ut en väktare” (”Go set a watchman”), i översättning av Eva Johansson.

• ”Dödssynden” (”To kill a mockingbird”) gavs ut 1960 och är den enda roman som Harper Lee har skrivit – men den hör till den amerikanska litteraturens största klassiker. I maj 2013 stämde den då 87-åriga författaren sin agent som hon menade hade tillskansat sig rättigheterna till boken