• Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln
Barn & ung

I väntan på nästa serieboom

Publicerad 2012-02-20 10:19

Några repriserar in absurdum medan andra stinker gammal herrstrumpa. Ändå kan man hitta guldkorn i mataffärens barnlitteratur, skriver Andreas Palmaer i en genomgång av serietidningsmarknaden.

Några repriserar in absurdum medan andra stinker gammal herrstrumpa. Ändå kan man hitta guldkorn i mataffärens barnlitteratur, skriver Andreas Palmaer i en genomgång av serietidningsmarknaden.

När hörde du senast någon referera till senaste Min häst eller Kalle Anka? Tecknade serier för vuxna gör succé, kvalitetsmässigt och kommersiellt. ”Det var Galago som räddade oss med Liv Strömqvist, Mats Jonsson och Jan Berglin”, sade Ordfronts förlagschef Pelle Andersson till Svensk Bokhandel efter ett svagt försäljningsår, men barn­serierna har en kris.

Förutom att upplagorna stadigt sjunker upplever barnserierna knappast någon kreativ guldålder. Barnboksförlagen satsar sällan på serier – med undantag för bland ­annat Bonnier Carlsens manga­utgivning för några år sedan – och på serietidningsmarknaden har ­Egmont närmast monopol. Tidningarna är ofta likartade och könsstereotypa med skrikrosa omslag.

På ett seminarium anordnat av Serieteket i Stockholm sade litteraturforskaren Helena Magnusson att barnserietidningen genom historien slitits mellan det kommersiella och pedagogiska tilltalet. En genomgång av dagens utbud visar att det kommersiella laget leder.

Det är synd. Många familjer går aldrig in i en bokhandel, men nästan varje dag hamnar de på Ica, Konsum och Seven Eleven. Barn exponeras för serietidningar i långt högre grad än böcker. Och även om upplagorna gått ned är de fort­farande storsäljare. En genomsnittlig barnbok på ett större förlag säljer några tusen exemplar medan Bamse och Kalle Anka har upplagor på 80 000–90 000.

Så vad gömmer sig på tidnings­hyllorna egentligen?

Bamse rumpades nyligen upp ­efter ett samarbete med Integrations­verket där han ryckte på ­axlarna åt att en grävlingspojke utvisades med den avmätta repliken: ”Tja, även om jag är stark kan jag inte lösa alla problem”. Sådana hjärnsläpp hittar man inte i serietidningen.

De senaste åren har Bamse gjort en uppryckning, där repriserna tecknade av skaparen Rune An­dreasson ofta är sämre än de nyproducerade serierna. Här finns gott om smala, Pixarliknande blinkningar till vuxna läsare, här skämtas bland annat om målaren Toulouse Lautrecs längd – 154 centimeter – i ett lysande äventyr där Krösus Sork åker tidsmaskin till 1800-talet för att köpa en billig van Gogh-tavla av den fattige konstnären själv. Med planen att kränga den för miljoner i nutiden.

Bamse har många begränsningar. Figurerna är med undantag för Vargen – Bamses egen Anakin Skywalker som är god men frestas av den onda sidan – platta och endimen­sionella, och de dramatiska greppen tjatiga och begränsade. Måste mat- och sovklockan ringa varenda gång Bamse är i trubbel och är dunderhonungen slut IGEN? Men bristerna förlåts tack vare de fantasieggande miljöerna, där pedagogiska fakta stiligt smygs in bland spänningen.

Även för Tivoli är det pedagogiska tilltalet viktigt. Tivoli är den enda barnserietidningen på marknaden som inte ägs av Egmont, och tidningen är våghalsigt ambitiös. Kända barnboksillustratörer som Stina Wirsén och Helena Davidsson Neppelberg trängs med etablerade serietecknare som Johan Wanloo, vars serie Kapten Klara är Tivolis återkommande höjdpunkt.

Tivoli har befriande nog aldrig repriser, här löper vissa tidningar amok. Under huvudäventyret i Kalle Anka Extra nummer 6/2011 står: ”Tidigare publicerad i Kalle Anka 1–4 2010 samt i Hall of Fame nr 22 (2008)”. Man kan inte trycka en repris efter bara ett år, läsarna är inte dementa.

Men vissa serier känns som repriser även om de är nyproducerade.

Att den allmänna värnplikten lagts ned och tiden rusat ifrån dem stoppar inte överlevarna Knasen och 91:an, som numera vänder sig lika mycket till vuxna som barn.

Könsrollerna är unkna, om Maria Sveland skulle bläddra i ett nummer skulle hennes mage göra uppror. Den åldrade Generalen suktar efter unga fröken Fröjd – vars ­arbetsuppgifter är lika oklara som när jag regelbundet läste Knasen för 30 år sedan – och i 91:an är replikerna av typen: ”Har du kollat in den nya bönan som vikarierar för fröken Grandin? En riktig dofsing, hä hä!” Här röker man inomhus och kallar svärmor för skräcködla. Det finns något ödsligt i att läsa 91:an, Knasen och även Lilla Fridolf och Åsa Nisse. Liksom spöknät som lossnat från sina fiskefartyg och driver runt i världshaven år efter år saknar de fäste någonstans. De hör inte hemma i 2000-talet, ändå finns de kvar. Vem läser de här tidningarna?

Men trots att delar av serietidningsvärlden stinker gammal herrstrumpa finns det hopp. Utanför serie­tidningsvärlden startar Galagos grundare Rolf Classon snart Kartago Junior som satsar på barnserieböcker, och på Serietekets seminarium sade illustratören Sara Olausson att många vuxentecknare länge velat göra kvalitetsserier för barn, men det är först nu, med Tivoli, som det finns en tidning att publicera sig i.

Så nästa serieboom lär komma bland de yngre. De vuxna serie­fansen har haft förtur på seriemarknaden länge nog. Det är dags för det gåtfulla folket att ta tillbaka den konstform som en gång var deras.

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

För 200 våldtäkter på dottern. Har dömts mot sitt nekande två gånger. 30  3 tweets  27 rekommendationer  0 rekommendationer

Enormt intresse. Det som händer är att kor släpps ut. Något 150 000 smålänningar inte vill missa.

Annons:
virgin_500
Foto:Alamy

Man försökte ta sig in i cockpit. Virgin Blue-flyg tvingades landa på ön.

Annons:
Annons: