"Jag älskar att paddla kanot"

Bildromaner, hur funkar den genren?
- I USA är den jättestor och jag tror att den kommer att bli allt större även här. Kvaliteten med den formen ligger inte i bildens förmåga att berätta självständigt, som i bildkonsten, eller enbart i textens litterära egenskaper, utan i själva mötet mellan text och bild. De flesta som arbetar med den här formen använder sig av hur texten och bilden arbetar tillsammans. Historien berättas i flera lager.

Nu har du skrivit en bok om att få barn. Varför måste alla kreativa människor skriva böcker om föräldraskapet?
- Jag tycker att det är tvärtom, det är föräldraskapet som det skrivs minst om, i alla fall kulturhistoriskt sett. Inga manliga författare har skrivit om det, och få kvinnliga. Kanske är det för att man ogärna vill lämna ut sina barn. Det är okej för ett barn att ge sin bild av en förälder, men inte för en förälder att ge sin bild av ett barn.

- Vissa av berättelserna i boken har har en självbiografisk ingång men många av berättelserna är också väldigt politiska. Min man och jag var föräldralediga samtidigt i ett halvår, och för oss var det helt och hållet värt det. Den ekonomiska frågan om vem som ska stanna hemma är mer en ursäkt för att göra det som man ändå ville göra, det är en prioritering och ingen objektiv sanning. Vi valde att vara hemma båda två.

Hur är du som förälder då?
- Jättedålig... Nej, jag är väl som många andra, ena sekunden är jag helt fantastisk och nästa är jag så värdelös så jag skulle behöva söka för det. Det är få relationer som är så dramatiska som de mellan en förälder och ett barn. Det är väldigt tvära kast. Jag tror att min dotter upplever mig väldigt mycket som både och.

Du är ju professor på Konstfack nu, hur är det?
- Väldigt roligt och intensivt, vi har 70 studenter och som professor ska man ansvara för allt, från vem som ser till att alla har en lampa när terminen börjar till hur forskningen ska se ut om fem år. Jag har suttit ensam på min kammare i tre år och jobbat, nu har jag massor av kolleger och relationer.

Vad gör du en vanlig söndag?
- Det här senaste året har jag oftast jobbat också på helgerna. Annars är jag ute med min familj i Hagaparken eller på Djurgården. Jag är mycket för att vara ute, men min man och min dotter har inte samma behov så vi blir hemma mycket. Vi är riktiga hemmagrisar.

Bor ni stort?
- Ja, men framför allt är det mysigt, vi trivs med att hänga hemma.

Är det sorgligt att lämna lägenheten och åka till jobbet?
- Nej det är inte sorgligt. Att åka tunnelbana i rusningstrafik är en ny erfarenhet för mig. Jag har alltid gått överallt eftersom jag bor mitt i stan. Jag har aldrig ens haft ett busskort förut.

Har du någon förebild?
- Ja flera. Författaren Margret Atwood, konstnären Frida Kahlo och Tove Jansson, för att nämna några.

Vi har ju temanummer nu om hundar, vad har du för relation till dem?
- Jag är egentligen ganska rädd för hundar, men inte för alla. Jag hade en golden retriever som bodde hos mig över jul, den tillhör min mans syster. Vi vaknade samtidigt på juldagsmorgonen, jag och hunden Norton, och han ställde sig vid dörren och ville gå ut. Men jag förklarade för honom att jag inte visste hur man gjorde. Han fick vänta till matte vaknade.

Vilken musik lyssnar du mest på?
- Eva Dahlgren, Nina Simone och Barbra Streisand.

Vilken är den bästa film du sett?
- Svårt. Jag gillar "Maratonmannen" med Dustin Hoffman. Det kanske inte är den bästa filmen, men det är en väldigt bra film.

Vilken är den bästa tv-serie du sett?
- Jag har inte haft teve på sex år men jag ser en del ändå. Just nu kollar jag på "Damages" med Glenn Close. Min favoritgenre är engelsk thriller.

Vilken är din bästa maträtt?
- Tårta.

Vad visste vi inte om dig?
- Jag älskar att paddla kanot, jag älskar horisonten. Jag är medlem i BKK, Brunnsvikens Kanotklubb.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut