Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Bok

”Demoniskt läsfrämjande kan leda till döden”

Som att bli levande begravd?
Som att bli levande begravd? Foto: Elin Berge

Saddam Hussein skrev romaner - här är fler diktatorer med en förkärlek för litteraturen. DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Hur får jag maken att läsa på ledigheten?

Kära Jenny. ”Ledighet utan läsning är som att dö och begravas levande” sa Seneca, och nu vill jag be om råd å min makes vägnar. Han jobbar hårt, har svårt att varva ner och har börjat få en rad oroväckande stressymtom. Jag försöker febrilt få honom att inse att det är dags att ta tag i problemet och som bokälskare vet jag ju att det bästa sättet att koppla av är att läsa. Det är faktiskt bevisat i forskning! Frågan är: hur ska han övertygas? Har lånat hem högar med böcker, från feelgood till deckare, men han avvisar allt. Jag spelar även ljudbokspoesi på stereon, messar vackra bokcitat, och härom månaden bjöd jag faktiskt hem en författarbekant som är underbart inspirerande. Men mina försök är förgäves och maken blir mer och mer stressad för varje dag.

Orolig fru

Kära oroliga fru! Jag gissar att forskningen är den i läsfrämjarsammanhang gärna citerade stresstudien från Sussex University, som visar att böcker kan reducera våra stressnivåer med hela 68 procent – ett anmärkningsvärt resultat som innebär att läsning i sådana fall är en bättre stressdämpare än musiklyssning (61 procent), tedrickande (54 procent) och promenader (endast 42 procents stressreduktion, vilket i och för sig inte förvånar den som sett högröda powerwalkare i neontajts bekämpa dödsångest i elljusspåren). Dessutom behövs det inte lång tid i läsfåtöljen för att uppnå ett hälsosamt lugn: redan efter sex minuter kunde neuropsykologerna konstatera sänkt puls och påtagligt minskade muskelspänningar hos bokmalarna. Att så gott som all seriös skönlitteratur handlar om död, ångest och skriande dysfunktionell kärlek – och att dess karaktärer utsätts för prövningar så stressframkallande att de skulle ge en påse örtté massiv hjärtinfarkt – tycks inte spela någon roll. Den koncentrerade inlevelsen i ett fiktivt människoöde är, konkluderar forskarna, ”den ultimata avkopplingen” för en stressad människohjärna.

Märkligt nog tycks kvinnor inte löpa samma risk. Men det beror väl på att vi läser så mycket böcker.

Vad som däremot spelar roll är hur du förmedlar denna betydelsefulla information till din man. Jag vet inte exakt med vilka metoder den brittiska studien genomfördes men om forskarna hade dumpat en vagnslast feelgoodromaner över försökspersonerna och skränat ”NU MÅSTE NI KOPPLA AV!” är min gissning att de senare hade fått vissa blodtrycksproblem – i synnerhet om ljudboksversionen av Jörgen Gassilewskis senaste diktexperiment samtidigt brölade på strokevolym ur en jättelik högtalare. Vidare är ditt initiativ med den hembjudne författaren lovvärt men personligen misstänker jag att den bästa boten mot muskelspänningar knappast är att tillbringa en måndagskväll med, säg, Lars Norén. Detsamma gäller citaten. Seneca må ha varit klok som en bok men en utmattad arbetare som rusar mot instämplingsmaskinen för påbörja sin hundrafjortonde sextiotimmarsvecka behöver antagligen semester – inte ett skräckinjagande sms med budskapet LEDIGHET UTAN LÄSNING ÄR SOM ATT DÖ OCH BEGRAVAS LEVANDE.

Förslagsvis kan du istället smsa ett annat Seneca-citat, nämligen ”errare humanum est, preseverare diabolicum” som betyder ”att fela är mänskligt, att framhärda djävulskt” där du på ett fint sätt erkänner att ditt demoniska läsfrämjande har varit fel (fast skicka det på svenska, annars kanske din stackars utmattade make tror att Thomas av Aquino sitter redo med grillchipsen hemma i er soffa). Och eftersom du uppskattar forskning vill jag tipsa om ytterligare en läsvärd stresstudie från Köpenhamns universitet, enligt vilken män som lever med krävande partners löper två och en halv gånger så stor risk att dö i stressrelaterade sjukdomar jämfört med män som slipper tjat. Märkligt nog tycks kvinnor inte löpa samma risk. Men det beror väl på att vi läser så mycket böcker.

Vilka diktatorer var även författare?

Kära bibliotekarie, en konstig fråga kanske, men jag har läst att Saddam Hussein skrev romaner och undrar nu om det finns fler böcker skrivna av diktatorer och tyranniska ledare?

John

En utmärkt fråga, John. Nästan alla människor drömmer om att skriva – enligt en enkät från 2015 är ”författare” drömyrket nummer ett – så varför skulle diktatorer vara annorlunda? Listan över skrivbordssvettiga envåldshärskare är därför lång: Julius Caesar, Hitler, Stalin, Mussolini, Mao, Enver Hoxha och förstås Ayatolla Khomeini – vars utförliga fatwor om allt ifrån propaganda till anusrengöring har en viss frånstötande bladvändarkvalitet och kan läsas på engelska i ”The little green book – sayings of the Ayatollah Khomeini”.

Mer sällan har det blivit skönlitteratur, men det finns. Förutom Saddam Husseins alster – det mest kända är riddarromanen ”Sabiba och kungen” – bör vi nämna diktsamlingarna av den serbiske ex-ledaren och poeten Radovan Karadzic (visserligen inte diktator, men, ja, karln är ju knappast Stefan Löfven) samt operan ”Hav av blod” som skrevs av Nordkoreas evige president, den anmärkningsvärt mångbegåvade Kim Il Sung. Den som vill boktipsa i genren ”diktatorer diktar” bör dock välja något mindre pompöst. Personligen rekommenderar jag ”Astronautens självmord”, en science fiction-novell om en hårt prövad rymdfarare, författad med inlevelsefullt vemod av Libyens forne diktator Muammar Gaddafi.

Fråga Jenny: Mejla till litteratur@dn.se

Läs mer: Fler frågor till bibliotikarien

Bibliotekarien rekommenderar
Peter Jackson.

En neurotiskt gravallvarlig poesistipendiat med gränssociopatiska drag på katastrofdrift genom Madrids kulturkretsar – ja, man anar ju att Ben Lerners ”På väg från Atocha” (Natur & Kultur) är rolig. Men exakt hur chockartat rolig denna kultbok är inser man inte förrän man skrattkrampande överväger att införskaffa ett paket vuxenblöjor för säkerhets skull ifall den skulle bli ÄNNU lite roligare, vilket den blir – varning för diktuppläsningsscenen på konstgalleriet, exempelvis. Tänk er en blandning av Kalle Anka, David Foster Wallace och valfritt nummer av tidskriften OEI.

Bibliotekarien hyssjar

Detta är illavarslande: en fjärdedel av unga britter har ljugit om att de har läst Sagan om ringen-trilogin, enligt en avslöjande undersökning gjord av läsfrämjarorganisationen The Reading Agency. I stället för att tjusas av professor Tolkiens sagoprosa (för att inte tala om den banbrytande alviska poesin) har man fuskat via Peter Jacksons actionspäckade filmatiseringar. Läsare i 20-årsåldern är över lag de mest lögnaktiga, enligt samma undersökning. Även Dan Brown, Gillian Flynn och Ian Fleming ligger på listan över författare man skamlöst ljuger om.

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Apropå vuxenblöja: inför lördagens högtid, den internationella inkontinensdagen som firas den sjätte maj, hämtar jag upp våra äldsta läderinbundna böcker som kan ha tillverkats med hjälp av urin. Medeltidens garvare hade nämligen inte tillgång till kemikalier på samma vis som i dag och nödgades, som den nödige herren sa, ta saken i egna händer. Tyvärr var urinet sällan tillräckligt effektivt, varför även avföring och hjärnsubstans från djur lär ha varit viktiga ingredienser i garvningsprocessen.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.