Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Bok

Kärleksförklaring till strykrädd hund

En hemlös greyhound tar sig plötsligt in i Gina Bellamys liv – trots att hon inte vill ha ­någon hund. Sakta växer förtroendet fram, i en klassisk kärlekshistoria som rör till tårar.

Lucy Dillon
”Hundra omistliga ting”
Övers. Ann Björkhem
Forum

De senaste åren har brittiska Lucy Dillons kärleksromaner givits ut på svenska varje år lagom till Alla hjärtans dag. Ibland har det varit roliga böcker, ibland lite mer dystert, som förra året när ”Tango för vilsna själar” visade sig sakna den viktigaste ingrediensen: hunden.

Jag är ingen hundmänniska mer än i fantasin, men det är något med Lucy Dillons sätt att berätta om kärleken till hundar som gör mig alldeles lycklig. Detaljrikt beskriver hon hundens rörelsemönster, blickar, sätt att äta, leka och sova – och framför allt, förstås, hur hunden förhåller sig till människan. En stillsam relation, men alla som någonsin har haft en hund känner igen den.

Huvudpersonen i nya ”Hundra omistliga ting”, Gina Bellamy, vill visserligen inte alls ha någon hund. Hon var lyckligt gift, trodde hon, och hade tillsammans med maken varsamt renoverat ett charmigt hus där varje inredningsdetalj var genomtänkt. Vackra saker överallt.

Exakt hur många vackra saker hon hade skaffat upptäcker hon när hon efter skilsmässan flyttar in i en lägenhet som visserligen verkar rätt spatiös, men bara tills flyttlådorna anländer. Sen bor hon i ett hav av lådor, med smala gångar till säng och kök.

Alltså börjar hon rensa bland allt det där som byggde upp hennes gamla liv, och någonstans under rensandet tillkommer en strykrädd greyhound, som plötsligt sitter i hennes hall. Gina måste motvilligt ta hand om hunden några dagar tills hemmet för hemlösa hundar har plats.

Meh! En greyhound? De är inte direkt de charmigaste hundarna som finns, magra krakar som ser dystra ut redan från början. Men Lucy Dillon berättar om Buzz rädsla och det gradvisa förtroendet som växer fram mellan honom och Gina så att jag får tårar i ögonen. Det är en sån fin relation! Ingen av dem tror sig egentligen om att ha något att ge, ingen av dem tror sig behöva den andra. En klassisk kärlekshistoria, alltså, men Lucy Dillon gör den mycket trovärdig.

Jodå, det finns en mänsklig kärlekshistoria också, men den är inte alls lika spännande. Snarare blir jag lite orolig för att Gina kanske bara hade en kort period av riktig lycka där, mellan två rätt trista karlar och två rätt jobbiga husrenoveringsprojekt.

4 x nya kärleksromaner.

John Green

”Katherineteorin”
Övers. Kristoffer Leandoer Bonnier Carlsen

En ungdomsbok, men nu kan ju dessbättre även vuxna läsa sånt. John Green är oslagbar på kärlekshistorier, och lyckas även med denna något krystade berättelse om det före detta underbarnet Colin Singleton, som konsekvent förälskat sig i flickor med namnet Katherine. Han ger sig ut på en resa och landar i en knäpp liten håla, där han försöker utarbeta en matematisk teori om kärleken.

Marian Keyes

”Kvinnan som stal mitt liv”
Övers. Katarina Jansson Norstedts

Stökig berättelse om ­irländska Stella Sweeney som drabbas av en svår sjukdom. Efter lång tid på sjukhus återvänder hon till sitt gamla liv, men ger sen ut en självhjälpsbok, separerar från maken och flyttar till New York. Intrigen är så krängig att man blir nervös, men Marian Keyes är rolig, självironisk och då och då mycket klok. Det giftiga porträttet av den amerikanska bokindustrin är en extra bonus.

Sara Kadefors

”Hon som älskade honom”
Piratförlaget Den här kom i höstas, men jag hann inte läsa den förrän nu – och blev förtjust. Känslig och ändå sträv berättelse om den psykiskt sköra Malena som hyr ett hus på landet och snart förälskar sig i hyres­värden Nathan. Han är en så bra och pålitlig man: en god make åt sin fru Pia och en bra pappa som är fantastisk med struliga ungdomar. Men om han paradoxalt nog lämnar sin fru, kan han ändå vara bra och pålitlig?

Akli Tadjer

”Paradisbaden”
Övers. Alexandra Dumas Sekwa

Adèle fyller trettio år och är ensam: alla män drar sig tillbaka när hon berättar att hon har en begravningsbyrå. Dessutom är hon tjock och inte särskilt vacker. Men så träffar hon den blinde massören Léo. Jag funderar mycket över maktrelationer när jag läser, eftersom Léo är mörkhyad. Kanske just därför ser jag en annan berättelse också, där hudfärg och ekonomi inte behöver förbli oöverstigliga gränslinjer.

4 x äldre kärleksromaner.

Jojo Moyes

”Sista brevet från din älskade”
Övers. Emö Malmberg Printz Publishing

Vacker, nostalgisk berättelse om den brittiska journalisten Ellie som hittar några gamla kärleksbrev i arkivet på sin tidning, och får i uppdrag att göra en artikel av dem. Jennifer Stirling var olyckligt gift när hon träffade journalisten Anthony O’Hare 1960, men vad hände sen? Fick de någonsin varandra? Mycket tidskänsla och miljöskildring, med fokus på kontrasterna mellan sextiotalets kvinnoroll och dagens.

Hilary Boyd

”Handen på hjärtat”
Övers. Carla Wiberg Norstedts

Det finns en återhållsamhet i Hilary Boyds böcker som jag gillar: folk är varken storslagna, rika eller förtrollande vackra. Flora är en lågmäld, anspråkslös sjuksköterska som bor i källarlägenheten hos sin syster i London och jobbar heltid åt en döende gammal dam. Det var inte tänkt att bli så, men Flora blev övergiven av sitt livs kärlek. När han kommer tillbaka utvecklar sig saker inte alls som man tror.

Nicolas Barreau

”En engelsman i Paris”
Övers. Victoria Johansson Ramirez Forum

Oemotståndligt knäpp historia, det är som att läsa en film. Restaurangägaren Aurélies sambo har stuckit med en annan, och i tomheten efter mannen råkar hon läsa en bok av en engelsk författare, Robert Miller. Hon blir närmast besatt och tar kontakt med förlaget för att få träffa författaren. Den ohövlige förläggaren gör allt för att undvika att de träffas, men verkar mer intresserad av Aurélie själv.

David Levithan

”Liten parlör för älskande”
Övers. Elisabeth Helms Gilla förlag

Ett förhållande beskrivet som ett lexikon, med uppslagsord från aberrant, avvikande, till zenith, zenit. För varje ord finns ett kortare eller längre stycke text, en ögonblicksbild ur förhållandet. ­David Levithan bygger skickligt upp detaljerna till en sammansatt bild av det unga paret som förälskar sig, flyttar ihop och jämkar ihop sina liv. Uppslagsorden går från allmängiltiga till djupt personliga.