Ladda ner Lapidus, Oz och Zweigbergk

Helena von Zweigbergk läser själv sin bok medan Jonas Malmsjö ­läser Jens Lapidus 22 timmar långa kriminalroman.

Med "Aldrig fucka upp" är vi tillbaka i Stockholms undre värld, där maffiabossen Radovan fortfarande är makthavare. En hårdkokt värld utan illusioner. Men de tre huvudpersonerna har sina egna deformerade drömmar: Den cyniske ordningspolisen Thomas som får sparken; Mahmud som vill ta snabbaste vägen från förorten till Stureplan, men får vakta horor och langa knark; före detta legosoldaten Niklas, som hittar ett nytt krig att föra mot kvinnomisshandlare.

Kvinnor har inga huvudroller i romanerna, men du har ett feministiskt spår i "Aldrig fucka upp".

- Jag försöker bottna i den verklighet jag möter i mitt jobb och där har inte kvinnorna någon annan roll än den jag beskriver, det har med trovärdighet att göra.

- Denna gång ville jag utforska om en person under vissa omständigheter kan ta lagen i egna händer, kan det vara berättigat? Vilken typ av brottslighet kan leda till det? Jag tänkte att det antingen är brott mot barn eller övergrepp mot kvinnor. Så jag har utvecklat Niklaskaraktären utifrån det.

- Så kopplade jag den här krigarsnubben med ett slags radikalfeminsim, han läser sådana böcker, till exempel Scum-manifestet, ­Society for cutting up men.

Jens Lapidus säger att med Niklas vet man inte om han är galen. Eller om det beror på en viss psykologisk bakgrund eller på traumatiska upplevelser från de krig han stridit i, eller om det ideologiskt rationella handlingar.

- Det får läsaren, och i viss mån jag själv, vara lite osäkra på, säger Jens Lapidus, numera anställd på advokatbyrån Försvarsadvokaterna i Stockholm. Där arbetar han med såväl migrationsfrågor som brottmål, alltså fortsatt underlag för flera kriminalromaner i projektet han kallar Stockholm Noir.

Helena von Zweigbergk valde efter en viss tvekan att själv läsa "Ur vulkanens mun".

Men du tvekade inte för att du inte ville komma för nära en bok som du lämnat bakom dig?

- Lite så var det. Det här är en ganska jobbig bok med mycket snusk och jag är ju en ganska pryd människa.

Men du skrev den...

- Jo, men just att läsa upp det högt ... Men jag har gjort det tidigare med en av mina deckare och det är världens bästa skola för ens eget skrivande, man hör vad man har skrivit.

- Förutom att den är lite jobbig och har för mycket snusk för att den ska kännas bekväm för högläsning, så var den ändå skön att läsa: Det är ju inre monolog, kvinnan Annas berättelse om familjen semestervecka.

- Boken är en beskrivning av moderna människor, ett på ytan frigjort äktenskap mellan två medvetna människor. Doctor Phil-ade över öronen, men samtidigt otroligt tafatta, säger Helena von Zweigbergk. I hennes roman möter vi två människor som förtrycker varandra, en otäck psykisk terror där de låser varandra psykiskt.

Det är inte ditt äktenskap, men är det möjligt att inte hämta något från sina egna erfarenheter i en sådan här roman?

- Jag brukar svara: Det är mitt dockskåp, i den här berättelsen har jag tagit i på ett sätt som jag aldrig har gjort tidigare, den är extrem i sin fjuttighet. För det var viktigt när jag skrev, att ingen av konflikterna är viktiga. Det känns som om det är på liv och död men de är insnärjda i fjuttigheten.

Surheten spelar en avgörande roll i din bok...

- Det skrivs mycket om det förtryck som har med fysisk misshandel att göra. Men surheten, som människor är otroligt känsliga för, kan ta död på mycket.

Surheten är en metod, det vet alla som vuxit upp med den.

- Ja, och något som är så otroligt subtilt och jobbigt att ta i och som jag tyckte var så intressant att beskriva. Det behövde bli beskrivet.

Barnen dras in i det sura.

- Ja, det var viktigt när jag skrev. De två föräldrarna har verkligen barnens bästa som ledstjärna. Ändå skadar de sina barn genom att dra in dem. Barnen präglas också, de lär sig saker som de bär med sig. Just i det fallet tänkte jag också på den som ett slags feministisk bok, den pekar mycket på hur flickan så tydligt lär sig att lyssna av och anpassa sig.

Vad är du själv sur över just nu?

- Många har sagt om slutet: Så de går tillbaka till varandra nu, det är väl inte bra! Slutet tolkar jag själv som öppet. Det är Annas berättelse och jag göra ett slut som skavde. Det är alltid lätt att skriva om kvinnors förmåga att vara en fri individ när hon lämnar någonting. Svårigheten är att fortsätta vara fri i en relation. Det är den stora kampen.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut