Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Böcker

Majgull Axelsson: Ditt liv och mitt

Majgull Axelsson.
Majgull Axelsson. Foto: Paul Hansen

Inlåsta i sitt elände. Alltför många klichéer i Majgull Axelssons nya roman. Rebecka Kärde recenserar Majgull Axelssons ”Ditt liv och mitt”.

Roman

Majgull Axelsson

”Ditt liv och mitt”

Brombergs, 363 sidor

 

I mitten av förra seklet begick en grupp forskare en serie experiment på rikssjukhuset Vipeholm i Lund. I syfte att undersöka hur karies uppkommer tvångsmatade man hundratals intagna – allihop så kallade ”sinnesslöa” – med godis tills deras tänder ruttnade bort. Resultaten var banbrytande, men huruvida det var värt det fick de som betalade priset aldrig ta ställning till.

Majgull Axelssons nya roman ”Ditt liv och mitt” utspelar sig delvis på detta Vipeholm. Experimenten nämns dock bara i förbifarten, vilket är klokt, eftersom Axelsson – en av våra främsta folkbildare vad gäller de övergrepp som välfärden vilar på, som förtrycket av romer (”Jag heter inte Miriam”) eller funktionshindrade (”Aprilhäxan”) – snarare vill skildra de mer vardagliga grymheter som begicks mot patienterna.

I det här fallet berättas historien inte av den utsatta själv, utan av vederbörandes syster. Den framgångsrika journalisten Märit är vid romanens början på väg till hemstaden Norrköping för att fira sin 70-årsdag tillsammans med sin avskydda tvillingbror Jonas och dennes maka Kajsa, tillika Märits barndomsbästis. Upplägget skvallrar om att gammalt groll ska komma upp till ytan, och mycket riktigt: det visar sig finnas ytterligare ett syskon, Lars. Honom vill ingen tala om. Han är död sedan femtio år tillbaka, och när han väl levde var han ett av de gravt autistiska barn som spärrades in på Vipeholm.

Läs mer: Majgull Axelsson: ”Det finns mycket egendomligheter i kvinnlig vänskap”

Axelsson skriver fram den ohyggliga historien med stor insikt och empati för samtliga inblandade. Genom tillbakablickar får vi läsa om hur Lars alls kom till Lund och om den kvävande tystnad med vilken familjen hanterat hans försvinnande, en tystnad som blir metonymisk för samhällets i stort. Den grundliga researchen ger trovärdighet utan att tynga ner: här finns inget frossande i tidsmarkörer och detaljer, utan snarare ett slags osynlig förtrogenhet med dem som får läsaren att lita på texten, lita på dess författare.

Tyvärr har denna författare en irriterande benägenhet att placera ut ledtrådar och förebud. Redan på andra sidan, då Märit hoppar av tåget i Lund där hon inte varit på femtio år, refereras det suggestivt till ”det där som hände”, och den vana läsaren suckar: jaha ja, en familjehemlighet. Så fortsätter det boken igenom, med den ena dramaturgiska klichén efter den andra. En knasig granne visar sig vara en räddande ängel, en främling på stan gammal vårdare på Vipeholm: allt leder till något annat, inget är någonsin en slump. Det är romanen som gjutform – och, i förlängningen, som industriprodukt.

Men visst, jag är hård. ”Ditt liv och mitt” är inte dålig. Jag tycker exempelvis mycket om skildringen av Märits och Kajsas relation. Båda har de sina demoner, men det är som att fönstret genom vilket de kunde tala om dem har stängts, som att de låsts fast i en obegriplig konkurrenssituation som båda sörjer men ingen av dem kan rubba. Det är vackert och känsligt gestaltat, och jag önskar att hela romanen hade mer av det här: det som inte är psykologisk realism, utan livet självt.