Manifestdebatten
Manifest för ett nytt litterärt decennium
Publicerat 2009-08-22 06:00
Manifestförfattarna: Jens Liljestrand, Susanne Axmacher, Jerker Virdborg, Anne Swärd, Sven Olov Karlsson, Pauline Wolff och Jesper Högström.
Vi närmar oss ett nytt decennium: 2010-talet. Under det gångna årtiondet har det unga svenska prosaklimatet förändrats i tre olika riktningar:
Dela med andra:
Manifestdebatten
- Debatt
- Göran Greider: ”Modetänkandet ekar vidare”
- Torbjörn Elensky: "Berättandets nya landskap"
- Thomas Götselius: Vinstkrav drabbar texterna
- Koldenius & Frid skriver läsarnas manifest
- Manifestdebatten i Dagens Nyheter
- Göran Greider skriver under ett enmansmanifest
- Sara Gordan: ”Ta de litterära arterna på allvar”
- Torbjörn Elensky: Nagel i ögat på kritiken
- Sara Gordan: "Skrota de förlegade genrebegreppen"
- Jonas Thente: "Manifestförfattare. För i Sverige diskuterar vi inte estetik."
- Manifest för ett nytt litterärt decennium ger eko
Det realistiskt förankrade berättandet har annekterats av kriminal- och chick-lit-romanen.
Gränsen mellan den fiktiva och den självbiografiska prosan har suddats ut.
Det renodlade berättandet med konstnärliga anspråk har av såväl författare som kritiker nästan helt satts på undantag.
Den unga prosa som däremot har lyfts fram som den konstnärligt mest intressanta visar gång på gång upp samma drag: ett tydligt fokus på undersökningar av nästan enbart form och/eller språk. Den kritiska blicken på dessa texter har ofta helt saknats, och de litterära institutionernas ständiga premierande av dessa böcker – i kombination med genrelitteraturens enorma framgångar – har drivit den unga svenska prosan allt längre ut i en periferi. Alarmerande många läsare har i dag vänt ryggen åt den unga svenska prosan, men trots detta blir det internlitterära klimatet, för var dag som går, alltmer ängsligt, instängt och konservativt.
Vi vill bryta hela denna utveckling.
1. Vi vill återerövra berättandet från genrelitteraturen. Berättandet ska inte utnyttjas för att bekräfta klichéer eller redan etablerade verklighetsbilder utan tvärtom fungera som en utmanande och uppfordrande kraft.
Vi lovar att aldrig skriva böcker om unga shoppande kvinnor i storstadsmiljö helt upptagna av kärleksaffärer och märkesvaror. Vi lovar också att aldrig – inte ens under pseudonym – skriva romaner om kommissarier eller journalister som löser mordgåtor på Öland eller Gotland eller i Skåne, Bohuslän, Närke, Västergötland, Östergötland, Uppland, Sörmland eller andra svenska landskap.
2. Vi vill skriva romaner som utan konstnärliga eftergifter vill nå ut till största möjliga läsekrets och som kommunicerar, berör, oroar, förströr och engagerar. Vi vill skriva prosa som är influerad av epik – inte av lyrik. Vi vill fortsätta i den svenska romantradition som har upprätthållits av författare som Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Moa Martinson, Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg, Eyvind Johnson, Karin Boye, Stig Dagerman, Sara Lidman, Sven Delblanc, Elsie Johansson, Kerstin Ekman, Lars Gustafsson och Inger Alfvén.
3. Skönlitteraturen ska inte självsvåldigt exploatera försvarslösa människors livshistorier. Vi lovar att låta Elis Schröderheim, Hinke Bergegren, drottning Hedvig Eleonora, Erik Gustaf Geijer, Maria Christina Kiellström och alla andra döda få vila i frid.
4. Vi vill låta stilen och formen underordna sig berättandet, miljöskildringen och karaktärsgestaltningen – inte tvärtom. Den författare som främst intresserar sig för form underskattar grovt sin läsare. Den författare som främst intresserar sig för språk överskattar lika grovt sig själv. Vi lovar att aldrig förpacka våra osorterade texter i en pappkartong eller skriva en roman som bara består av en etthundra sidor lång mening.
5. Skönlitteraturen är en helt annan uttrycksform än självbiografin. Vi lovar att aldrig publicera våra egna eller andras dagböcker.
6. Den svenska romanen bör inte gå att förväxla med ståuppkomik. Att berätta väl är
en oerhört mycket större konstnärlig utmaning än att skriva ordvitsar. Vi förbinder oss härmed att aldrig belasta våra texter med en endaste fyndigt charmerande språklek.
7. Skönlitteraturen är en helt annan uttrycksform än journalistiken. Vi lovar att aldrig förse en illa förklädd debattbok med underrubriken ”Roman”.
8. Den svenska romanen ska inte i spekulativt syfte ägna sig åt sensationsmakeri kring eller attacker på faktiska, namngivna personer.
Vi lovar att aldrig skriva en roman om diplomaten Jan Eliasson eller om de anställda på Expressens respektive Sydsvenskans kulturredaktion.
9. Vi vill återupprätta det svenska berättandet som en kraftfull och levande konstriktning och förvandla den öppet kommunicerande romanberättelsen till en självklar referenspunkt i såväl den litterära debatten som hela den allmänna samhällsdiskussionen. Vi lovar att aldrig stänga in oss på institutioner, tidskriftsredaktioner, skrivarskolor eller akademier och därinne bittert muttra åt att ständigt nya kriminalförfattare får pryda omslaget till höstkatalogen från Svensk Bokhandel.
10. Den skönlitterära prosans obegränsade potential gör den till en unik konstform. Vi tänker aldrig sälja ut den, aldrig heller överge den, aldrig heller gå vilse i den. Vi vill skriva romaner som blir lästa. Vi vill göra 2010-talet till ett berättandets decennium.
Susanne Axmacher
Jesper Högström
Sven Olov Karlsson
Jens Liljestrand
Anne Swärd
Jerker Virdborg
Pauline Wolff
Visar 1-10 av 64. Per sida:
Eh varför gör de det här?! Är det någon som någonsin har funderat på de här författarna? Det jag har läst av författarna håller inte samma klass som de Blanc, Lagerlöf, Söderberg osv.
Kanske är det bara ett önsketänkande?
Smulan, 16:45, 28 augusti 2009. Anmäl
"Minst av allt vill någon läsa vad du skriver. Därför bör du skriva vad du innerst tänker och avser, d. ä. skriva det som du knappast själv begriper. Och håll noggrant i minnet att ingen vill läsa eller begripa dig. Därför skall du skriva bara vad du menar, såsom för din egen håg, och skriva utan hänsyn för den ovillige läsaren – att betvinga honom." – Gunnar Björling
Trött, 15:09, 28 augusti 2009. Anmäl
Om författarna hade skrivit ett manifest som handlade mer om deras egna ambitioner och mindre om vad de inte vill göra kanske det skulle blivit intressant. Skillnaden mellan detta och tex. filmens motsvarighet, "Dogma"-manifestet, är att dogma visade en väg för hur filmskaparna själva skulle förhålla sig till sin egen berättelse och berättelseteknik -detta för att åstadkomma nya spännande konstverk. Detta lyckades gott och väl, och detta var ett manifest där formen låg främst. Att påstå att formen inte är väsentlig är att göra sig blind för skapandets förutsättningar.
Marcus, 09:15, 28 augusti 2009. Anmäl
"Vi lovar att aldrig förpacka våra osorterade texter i en pappkartong eller skriva en roman som bara består av en etthundra sidor lång mening." Och med det så visar de bara att de själva är just så banala och enkelspåriga som de anklagar den svenska samtidslitteraturen för att vara.
Nall, 00:33, 27 augusti 2009. Anmäl
"Vi vill skriva romaner som utan konstnärliga eftergifter vill nå ut till största möjliga läsekrets" Hur går denna mening ihop med resterande manifest? Det är ju bara en enda lång uppräkning på en massa konstnärliga eftergifter.
Pontus, 22:26, 26 augusti 2009. Anmäl
Det här speglar till stor del varför samtidens Sverige och dagens svenska författare aldrig når upp till just den episka romanstandard som man här efterlyser. Runt om i världen skrivs dessa böcker om och om igen, men man behöver ingen debatt i frågan. Än en gång är det mycket snack och lite verkstad i det här landet. Sätt igång och skriv kära ni, istället för att knåpa ihop ett manifest fullt med höga hästar!
Vilhelmina, 18:00, 26 augusti 2009. Anmäl
Är detta månne litteraturens motsvarighet till den omdebatterade "Figurationer"-utställningen? Håller med om att innehåll går före form, men i övrigt känns detta som ett renodlat Manowar-utspel, "they try to keep us down" - vem då, nämn en?! Roligt dock med det nedriga likställandet med ståuppkomik och (det lägsta av det låga) ordvitsar - visst är ståuppare vår tids gycklare, en erbarmlighet. Ska något reclaimas från kioskdeckare, vad har de claimat mer än sin unisona flottiga gynstol för gränslöst uppvresande för market demands? Saknas pojkvänner?
Snabböversättning:
1. Deckare och chic-lit är det värsta vi vet.
2. Den svenska prosan ska gå i tradition och hållas ren från internationella influenser.
3. Om man frågar om lov så får man skriva.
4. Vi gillar klassiska sagor. Poesi etc. suger eftersom läsaren måste anstränga sig. (läs: Bruno K Öijer suger)
5. Bara fiktion, aldrig faktion.
6. Vi är tråkiga.
7. Politik är inte en del av ens vardag.
8. Vi kommer aldrig att skriva en ny “Röda rummet”.
9. “blaah”. “Vi är inte populistiska “ och “blabla”.
10. Fiktion är bra, vi vill fortsätta med den.
kajen, 00:58, 26 augusti 2009. Anmäl
Jens Liljestrand skriver artiklar i Sydsvenskan som går ut på att han ringer upp sitt gamla mobboffer och hånar också hans liv efter att tjockismobbingen tog slut. Jag känner verkligen att Jens borde skriva lite mer om shopping och gärna under pseudonym.
Undrande, 23:09, 25 augusti 2009. Anmäl
Äntligen! Och att det provocerar vissa kretsar är ju uppenbart. Jag skriver under på varenda bokstav och skulle, till och med, kunna tänka mig att tillägga ett och annat.
Bernt-Olov Andersson, 21:43, 25 augusti 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Vi har Playstation
Vi säljer nya spel & tillbehör samt reparerar och modifierar konsoler.
-
Buda på en PlayStation 3
Budson - Enkla och spännande auktioner. Gör fantastiska klipp på fina prylar.
-
Köp en PlayStation3 här
Sugen på en PlayStation 3? Välj paketet som passar dig bäst!
