DN Bok

Manifest: Läs så att det syns!

Foto: Julio C Saint' Just

Vi måste börja läsa offentligt igen. Läsa i fysiska böcker, tidningar och magasin. Inte för att det är så mycket bättre än på läsplattan eller i mobilen, utan för att det visar att läsandet är gott, skriver Patrik Hadenius. Han föreslår ett åtgärdsprogram i sex punkter, till fromma för den synliga läsningen.

Det är läsfest på Bokmässan i Göteborg. Under fyra dagar hyllas texten, och särskilt i dess fysiska gestaltning: boken. Vi som tar oss därifrån har kassar buktande med böcker, tidskrifter och tidningar. Det märks att vi ska läsa. Men det är ett undantag.

Tänk själv: Vad gjorde du precis innan du somnade i går kväll? Hur löste ni dispyten under middagen? Vad fingrade du på under senaste bussresan? Hur fördrev du tiden i väntrummet till tandläkaren? Du gör nog som jag, och plockar reflexmässigt upp mobilen.

Jag har egentligen inget emot den elektroniska läsningen, eller för den delen lyssnandet på ljudböcker och poddar. Tekniska nymodigheter och trender har ett positivt egenvärde. Det mesta är bättre i dag, och det är till stor del teknikens förtjänst.
Men det betyder inte att vi ska kapitulera helt. Jag tror att vi når lite längre om vi behärskar oss.

Det som just nu visas upp i offentligheten är en mobiltelefonernas monokultur. Lika deprimerad som jag var för fem år sedan när alla bara läste Metro på tunnelbanan, lika glad blir jag i dag om jag ser en enda som gör det. Det är inte Metro som är rätt eller fel, det är likriktningen i vårt beteende.

Tunnelbanan är som en planterad tät granskog, en monokultur. Den kan vi fälla några träd i, plantera några andra, och släppa fram lite ljus. Följ mig och läs lite annorlunda. Här är mitt åtgärdsprogram.

1. På bussen. Tidigare läste jag e-post, bläddrade på Facebook och spelade Wordfeud (ja, jag vet, mina barn tycker att jag är en dinosaurie som fortfarande spelar det spelet). Nu ska jag i stället ha med mig en bok och läsa den så att alla ser.

2. Under middagen. Det diskuterades när OS hölls i Moskva, vad tistron egentligen är för bär och om ”Bron” börjar klockan åtta eller nio. Allt detta gick att svara på genom att plocka upp mobilen. Men nu ska jag ta fram det tunga uppslagsverket, den illustrerade floran och dagens kulturdel. Inte för att de är bättre, utan för att visa att de finns.

3. På fiket. Här sitter normalt folk med kontoret på fickan, uppkopplade mot gratis-wifi, och knappar med ena handen och dricker nytrendigt bryggkaffe med den andra. Jag låter datorn ligga i väskan och plockar upp en bok. En kvinna vid bordet bredvid frågar nyfiket vad jag läser.

4. I sängen. På nattduksbordet ligger böckerna som borde läsas. Men där sitter också laddaren som jag kopplar in telefonen i. Och när jag gjorde det brukade jag passa på att lägga en patiens. Nu ska jag låta telefonen ta igen sig och plocka upp boken som ligger precis bredvid.

5. På toan. För att inte tappa mobilen på golvet eller i toaletten plockade jag upp den ur fickan. Lade den kanske på handfatet. Nu ska jag låta den ligga kvar där och i stället se till att det alltid finns magasin att läsa.

6. Hos frisören. Det är bara några minuters väntetid hos den högeffektiva drop-in-frisören. Där finns ett ställ med veckotidningar, och en back med barnböcker. Jag ska plocka upp en damtidning och gotta mig. Om Se & Hör sköter sig kommer det att ge flera fikasamtal framöver.