Tintin

”Mörkret finns bara i ­betraktarens eget öga”

”Min egen linje är att svaret på kolonialism och rasism inte kan vara censur”, säger David van Reybrouck. ”Men den andra positionen, där man bara fortsätter och låtsas som ingenting, är lika problematisk.”

Foto: Paul Hansen ”Min egen linje är att svaret på kolonialism och rasism inte kan vara censur”, säger David van Reybrouck. ”Men den andra positionen, där man bara fortsätter och låtsas som ingenting, är lika problematisk.”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

David van Reybrouck

Kulturhistoriker, arkeolog och författare född 1971 och bosatt i Bryssel. Utbildad i Leuven och Cambridge.

Ordförande i flamländska PEN.

Aktuell med boken ”Kongo – en historia” (Natur & Kultur) som gavs ut i Belgien för två år sedan och fått översvallande recensioner.

Första boken var romanen ”De plaag” från 2001, som utspelar sig i Sydafrika efter apartheid.

Skriver även dramatik, poesi och essäer. Krönikör i dagstidningen De Morgen.

Med debatten om ”Tintin i Kongo” har belgaren David van Reybroucks tegelsten om Kongos historia fått oväntad aktualitet. DN:s Sverker Lenas möter en författare som själv fick skriva boken han saknade.

Med debatten om ”Tintin i Kongo” har belgaren David van Reybroucks tegelsten om Kongos historia fått oväntad aktualitet. DN:s Sverker Lenas möter en författare som själv fick skriva boken han saknade.

Vanligtvis faller inte mycket medialt ljus på det land där Joseph Conrad lokaliserade mörkrets hjärta. Ändå är Kongo aldrig långt borta. Inte bara har landet spelat en indirekt roll i de senaste veckornas debatt om rasism i barnlitteraturen, som till stor del handlat om ”Tintin i Kongo”. För det moderna, komplexa samhället är Kongos råvaror oumbärliga.

– Varje gång som den globala kapitalismen under de senaste fem seklerna har haft behov av någon särskild resurs så har Kongo haft den. Slavar, elfenben, gummi, koppar, uran, guld. Ja, du har en bit av Kongo där i din mobiltelefon, säger David van Reybrouck och syftar på det coltan som till stor del grävs upp av kongolesiska barnarbetare, ibland med bara händerna.

Annons:

Belgaren David van Reybroucks 600-sidiga bok om Kongos moderna historia blandar litterär populärhistoria med kongolesers egna berättelser om kolonialstyre, slaveri, världskrig och nationell frigörelse. En av de mest anmärkningsvärda intervjuerna har han själv gjort med Nkasi, som påstås vara 126 år gammal vid intervjutillfället och verkar vara klar i huvudet. Han berättar om händelser i Kongo på 1880- och 90-talen, då upptäcktsresenären Stanley nyligen hade utforskat Kongofloden.

– Inför min första resa till Kongo 2003 letade jag efter en bok som var läsbar, hade grundlig research och många kongolesiska röster. Jag kunde inte hittade den, så till slut skrev jag den själv.

Kritiken har varit översvallande. Sedan utgivningen i Belgien för två år sedan har boken översatts till en rad språk och sålt i 400 000 exemplar. Ska man tolka den kommersiella framgången som ett tecken på dåligt samvete för kolonialismen?

– Det var min första förklaring och visst har de flesta i Belgien en släkting som någon gång har varit missionär i landet. Men merparten av böckerna såldes sedan i Holland och lästes av unga människor utan historisk förbindelse med Kongo.

– Om jag ska spekulera tror jag att många vill veta mer om det pågående kriget i Kongo, om barnsoldaterna och det sexuella våldet. Jag tror att min bok sätter de här sakerna i perspektiv.

Även om David van Reybrouck säger sig älska ”Mörkrets hjärta” (”ett absolut mästerverk”) är han kritisk till hur Joseph Conrads romantitel ofta används som universalförklaring.

– Du vet, sexuellt våld? Mörkrets hjärta! Barnsoldater? Mörkrets hjärta! Etniska konflikter? Mörkrets hjärta! Det är som om primitivism, obskurantism och mysticism skulle vara de enda logiker som kan förklara vad som pågår. Kongo är inget mörkt land. Mörkret finns bara i ögonen på europeiska betraktare.

Hans eget intresse för Kongo kommer dels av att han är utbildad arkeolog och skrev sin avhandling om människans evolution i Afrika, dels av att hans far var järnvägsingenjör i Kongo efter självständigheten 1960.

– Jag hade en massa gräl om Kongo med min far. Konflikten mellan det koloniala och det postkoloniala perspektivet utkämpades ofta vid frukostbordet hemma hos oss. Men i mitt skrivande försöker jag nå bortom dikotomin mellan kolonial stolthet och postkolonial skuld.

– Många i den yngre generationen belgare har dåligt samvete över kolonialismen. Jag tror att det är ett nödvändigt steg i hanteringen av det förflutna, men dåligt samvete fastnar också lätt i en självcentrerad hållning, ett navelskåderi som enbart involverar belgier. Det dåliga samvetet måste kopplas till ett förnyat intresse för Kongo. Dagens kongoleser är knappast betjänta av vårt dåliga samvete.

Även Belgien, som är tecknaren Hergés hemland, har haft sin Tintin­fejd, vilken inleddes efter att en Kongofödd belgare på juridisk väg försökte åstadkomma ett totalförbud mot ”Tintin i Kongo”.

– Min egen linje är att svaret på kolonialism och rasism inte kan vara censur. Men den andra positionen, där man bara fortsätter att låtsas som ingenting, är lika problematisk. En möjlig lösning kan vara en text på första sidan som ger ett historiskt sammanhang och innehåller en tydlig distansering. En annan att boken bara läses av en publik som är redo att hantera stoffet.

– Men det avgörande är att vi inte på något sätt hjälper kongoleser i dag genom att ta bort boken från barnbokshyllorna. Vi kanske hjälper svenska barn, eller belgiska barn, men jag tycker att det är väldigt problematiskt när den postkoloniala hållningen reduceras till indignation i symbolfrågor, säger han.

I ett skrämmande avsnitt i boken får läsaren följa med till Kongos mest fruktansvärda fängelse, där van Reybrouck besöker en dödsdömd man, tvivelaktigt anklagad för inblandning i mordet på Laurent-Désiré Kabila år 2001.

– Han är i Sverige nu. Jag ska träffa honom i morgon för första gången sedan fängelsebesöket, berättar van Reybrouck plötsligt.

Den dödsdömde mannen, som heter Antoine Vumilia, lyckades fly från fängelset, utklädd till kvinna. I går fredag var han med då van Reybrouck gästföreläste på Södertörns högskola.

Ännu ett exempel på att Kongo aldrig är långt borta.

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

Bichon frise hund
Foto:Alamy Söt utanpå.

 Låt inte de rara ögonen lura dig. Så många skadades av djur. 27  3 tweets  24 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Sheldon och Leonard.
Foto:TV5 Leonard och Sheldon.

 Oense om löner. Produktionen av den åttonde säsongen skulle ha startat på onsdagen.

Annons:
internat_500
Foto:TT

 Regeringsbeslut. Lundsberg, Grenna och Sigtuna förlorar statsbidrag. 586  41 tweets  545 rekommendationer  0 rekommendationer

 F d internatelev. Pennalism i form av våld tillhör vardagen. 307  19 tweets  285 rekommendationer  3 rekommendationer

 Samlad rapportering. Allt om missförhållandena på Lundsberg.

 Nomineras till kommissionär. Reinfeldt: Det är glädjande att kunna nominera Cecilia. 109  25 tweets  84 rekommendationer  0 rekommendationer

malmstrom_244119
Foto:TT
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: