DN:s kulturpris 2010

Nominerad till DN:s kulturpris 2010: Johannes Anyuru

Författaren Johannes Anyuru är nominerad till DN:s kulturpris.

Foto: Anette Nantell Författaren Johannes Anyuru är nominerad till DN:s kulturpris.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Johannes Anyuru

Yrke: Författare
Ålder: 30 år
Bor: På Hisingen i Göteborg
Familj: Flickvännen Mette Moestrup, poet. Mamma, pappa, två bröder och en halvsyster.
Tidigare verk i urval: ”Det är bara gudarna som är nya” (2003), ”Omega” (2005), pjäsen ”Förvaret” med Aleksander Motturi 2009.

därför är johannes anyuru nominerad till Dagens Nyheters kulturpris:

Johannes Anyuru är en arvtagare till Homeros, Vergilius, T S Eliot och Gunnar­ Ekelöf som silar det förflutnas stoft i den kommunala sandlådan; visar de ­levandes dödsriken, de dödas fotspår och flyktvägarna bakom köpcentrumet i det Sverige där motorlederna metodiskt mumlar i fjärran, bortom höghusen.”

I dag presenterar vi den fjärde kandidaten till Dagens Nyheters kulturpris. Författaren Johannes Anyurus poesi är gnistrande och politisk. DN:s Ingrid Carlberg och Anette Nantell har träffat honom.

I dag presenterar vi den fjärde kandidaten till Dagens Nyheters kulturpris. Författaren Johannes Anyurus poesi är gnistrande och politisk. DN:s Ingrid Carlberg och Anette Nantell har träffat honom.

Från sin lägenhet på Hisingen har Johannes Anyuru utsikt över en parkeringsplats och ett grått höghus. Det är oftast där han sitter och skriver sin poesi, inte sällan med teven på. Ska han, som denna dag, till spårvagnen får han promenera längs hundra meter långa galler.

Inget av detta är oväsentlig information för den som vill tolka Johannes Anyurus senaste diktsamling ”Städerna inuti Hall”, ett av poesiårets i särklass mest hyllade verk.

Annons:

Nu tar han trappan upp till kontorskollektivet House of Win-Win, i en före detta arbetarteater på Tredje Långgatan. Johannes är 192 cm lång och lockarna nuddar ideligen taket när han gräver efter nyckeln och sätter den i låset till sitt Bwana Club.

Vi har läst på. Vi vet att Bwana Club är en kulturrörelse i Göteborg som vill ”belysa demokratins villkor i en postkolonial och globaliserad tidsålder”. Vi vet att förgrundsfiguren är Johannes Anyurus vän, filosofen Aleksander Motturi.

– Är det inte fascinerande hur mycket i vår civilisation som bygger på att man stänger dörrar och låser? säger Johannes och kliver in i det nedsläckta arbetsrum han då och då delar med Aleksander.

– Jag skulle tro att i en genomsnittlig stad är mer än hälften av allt utrymme låst, för att det är privat egendom eller någon sorts fabrik. Eller ett fängelse, yttersta gränsen för alla de här låsen.

Instängd eller utestängd? Vi ska återkomma till frågan.

Man kan börja historien om Johannes Anyuru i ett höghusområde i Borås på åttiotalet. Man kan också börja den på ett vandrarhem i Kenya ungefär tio år tidigare. Det var där hans föräldrar träffades. Mamma Gunnel arbetade som volontär i ett biståndsprojekt. Pappa Paul var stridspilot på flykt från Uganda, där nye diktatorn Idi Amin förföljde den stam Paul tillhörde.

– Mamma ville stanna i Afrika, men farsan kände sig hotad och ville flytta till Sverige. Det blev Borås, berättar Johannes sedan han lyckats krångla sig ned i en skinnfåtölj med de långa jeansbenen.

Han var åtta år när familjen flyttade till Växjö. Den förortsromantik han förknippats med sedan genombrottet med ”Det är bara gudarna som är nya” (2003) har egentligen aldrig varit hans. Inte mer än att höghusen han bodde i drog åt arbetarklass och hög täthet invandrare, ”i den där skiktningen som väl finns i alla städer i Sverige”.

Mamma jobbade på dagis, pappa bytte mellan olika industrijobb och mellansonen Johannes slukade serietidningar så fort han fick möjlighet. Samt ett försvarligt antal bilderböcker om grekisk och romersk mytologi. Det vill säga om de homeriska hjältar han så framgångsrikt placerat i betongförorten i sin poesi.

– Steget från att plöja Spindelmannen till att läsa bilderböcker om Odysseus eller Herakles och de där figurerna var faktiskt inte så långt. Egentligen läste jag mer grekisk mytologi när jag var liten än jag gör nu. Det där homeriska kommer nog därifrån mest, säger Johannes.
I tonåren fick Johannes Anyuru sommarjobb på Växjö flygplats. Han insåg hur fasansfullt det måste vara att stiga upp klockan sju och jobba hela livet. Han blev besatt av tanken att hitta en annan utväg. Sommarlönen gick till en trummaskin och han började rappa tillsammans med kompisen Mattias Ivarsson.

Johannes erinrar sig att de i någon fas hette Red October och var ganska politiska. I synnerhet han, som hade börjat läsa böcker om Svarta pantrarna. Så småningom skrev han ett specialarbete om den socialistiska afroamerikanska frihetsrörelsen på sextiotalet.

– Bland kompisarna var jag den där intellektuelle killen, som höll på med konstiga grejer ingen annan brydde sig om. Jag försökte skriva politiska raptexter, om globala orättvisor och en massa revolutionskitsch. Men det blev väldigt klyschigt, tyckte jag.
Så hittade han en dikt av Allen Ginsberg i en antologi och blev drabbad, både av det politiska innehållet och av sättet att skriva bilder. Johannes kopierade dikten i en lång remsa och satte upp den på sitt rum. Han läste mer och mer poesi.

När började du skriva själv?

– Ganska fort. Poesin kändes så flytande och fri och naken, på ett helt annat sätt än när man har kepsen bak och fram och kallar pengar för cream. Som vi gjorde, svarar Johannes.
Succédebuten 2003 föregicks av ett seriöst försök att göra som brorsorna, läsa till civilingenjör i Norrköping. Men efter två år som mest varit nattsudd och poesi flyttade han tillbaka till Växjö. Han började jobba på ett gruppboende och satsade på sin poesi.

– Det hade hänt så mycket i Växjö när jag var borta. När jag lämnade brukade vi mest stå utanför McDonald’s och vara kaxiga. Nu hade en del kompisar spårat ur, åkt in i fängelse. Folk bara råkade hamna i lägenheter där man satt och skissade graffiti och tog kokain, fast de bodde i villa.

På den tiden drevs han av övertygelsen att poesins roll i samhället var att hitta skönhet och mening med det som händer. Den inställningen präglade hans debutsamling. Johannes såg som sitt uppdrag att använda orden för att göra det sorgliga han mötte vackert.

Men när vännen Mattias gick bort i cancer och en annan kompis dog i en överdos gick något i kras för Johannes. En dysterhet tog över, som inte blev bättre av att han samtidigt såg en ny depression dra över världen. Han tyckte att en ”post 11 september-apati” lade sig som en död hand över millennieskiftets spirande sociala aktivism.

För Johannes är skillnaden stor mellan hans första diktsamling och de två senaste.

– Det blev omöjligt för mig att behålla den där idén om poesin som jag hade haft. Allt lät plötsligt bara tomt i huvudet på mig. Jag förlorade något där, en sorts omedelbar tro på språket. Skrev jag ordet fönster var det inte längre ett fönster för mig, bara bokstäverna som låg där som stenar på golvet.

Det där känner man igen från din nya bok. ”Vad måste ett ord vara för att vara mer än en siffra?” ­undrar du till exempel.

– Ja, för mig är det en stor fråga. Man får siffror över hur många som dör under bombningarna i Irak, men hur blir det ett ord och inte bara en siffra? Finns det något ord som kan tränga in i ett människohjärta och få människan att utföra en handling som kan förändra världen? Eller sitter jag bara och leker med siffror?

Johannes ler åt alla mina gula lappar i hans bok. Han säger att han tycker ”Städerna inuti Hall” är rolig att sälja in för att den är så frånvänd och bisarr, som ”ett landskap av damm och vassa skärvor som blåser in i ögonen”. Det är inte meningen man ska förstå allt.
Han började intuitivt med penna och block. Texterna förde han in i långa datafiler, som han sedan delade upp i små fragment. Dem har han pusslat med, klippt och klistrat. Ett tag hade han tusen sidor text. Så har han inte arbetat förut.

– Med korsklippningarna ville jag hitta ett nytt sätt att skriva bilder. Lite som att sitta och titta på teve. Zappgesten är otroligt central i vår civilisation.

Låsen och nycklarna är bilder du ofta använder i dikterna. ”Städerna inuti Hall” heter boken. Vilka är det som är instängda? Eller utestängda?

– Jag tänkte mycket på vilken sorts dikter man kan skriva i det undantagstillstånd som råder i världen. ”Städerna” är de dikterna. Europa har ju blivit ett slags inverterat fängelse, som låser ute andra med en grotesk flyktingpolitik. I Sverige pekar vi gärna finger åt andra, men här finns också hemlösa människor. Det är sådan kyla nuförtiden.

– Vi är så privilegierade, njuter frukterna av ett enormt förtryck. Förut tänkte jag att jag stod utanför det jag kritiserade, men så är det ju inte. Jag är en del av det. Jag kände mig oerhört instängd i detta när jag skrev. Hur blir man fri?

Aleksander Motturi tittar in med jackan på, hejar snabbt och lägger några nytryckta exemplar av deras pjäs ”Förvaret” på soffbordet. Den handlar om flyktingar som stängs in i väntan på att visas ut och spelas just nu på Stadsteatern i Göteborg. I vår kommer Johannes med en kärleksroman, som har arbetstiteln ”Skulle jag dö under andra himlar”.

Har du några drömprojekt?

– Någon gång vill jag skriva en roman om min pappas liv.

0 . Per sida:

Andra har läst

Mer från förstasidan

 Tröja för småbarn. En tröja som säljs av klädkedjan Zara i Sverige har väckt ilska. 242  17 tweets  225 rekommendationer  0 rekommendationer

forintelse_144102
Foto:AP
Annons:
skjuts_244119
Foto:Torbjörn Petersson

 Trafikkaos i Jakarta. 25-åriga Defi tjänar pengar på att låta sig skjutsas i rusningstrafik. 52  6 tweets  45 rekommendationer  1 rekommendationer

Har du liftat?

Annons:
usa_500A
Foto:AP

 ”Utgör ett hot mot USA.” Svåra val för Obama i kampen mot IS. 14  4 tweets  10 rekommendationer  0 rekommendationer

 26-årig kvinna hålls gisslan av IS. Kräver 45 miljoner i lösen.

isis2-144
Foto:AFP

 Lukrativt. Organisationen kontrollerar viktiga källor– men når produkterna svenska konsumenter? 18  1 tweets  17 rekommendationer  0 rekommendationer

 Många strider för IS. Reinfeldt kan kriminalisera resor för svenskar. 655  5 tweets  650 rekommendationer  0 rekommendationer

 USA planerar flygspana. Över IS-kontrollerat område i Syrien.

Valfragor500
Collage:TT

 Vad tycker du? Testa! DN Valfrågekollen jämför partierna i viktiga frågor.

 Partiernas åsikter område för område. Detta är Valfrågekollen. 5  5 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: