DN Bok

Nu växer det sociala läsandet

”Det är fantastiskt när boken får vara världens centrum för ett ögonblick”, säger Sara Stridsberg som kommer till Umeå Littfest.
”Det är fantastiskt när boken får vara världens centrum för ett ögonblick”, säger Sara Stridsberg som kommer till Umeå Littfest. Foto: Karl Melander/TT

I nästa vecka slår Umeå Littfest upp portarna för tionde året – nu som landets största litteraturfestival. Över hela landet växer suget efter mötesplatser för litteraturen.

– Intresset för social läsning har raketskjutit, säger litteraturforskaren Jonas Andersson.

Länge har läsning setts som en ensam syssla, något man gör själv i lugn och ro. Men trots det verkar det finnas ett uppdämt behov av sociala sammanhang för läsning. Vi vill diskutera böcker med andra, höra författares tankar och djupdyka i skrivprocesser. Vad är det som gör den sociala läsningen och evenemang som samlar läsare så populära just nu? Umeå internationella litteraturfestival, Littfest, firar tioårsjubileum när de slår upp inviger årets festival den 17 mars.

– Vi har vuxit kopiöst och har nu blivit Sveriges största litteraturfestival. Det är inget som vi har arbetat aktivt för, utan det har varit en snöbollseffekt. Nu har vi blivit så stora att vi inte kan rymma fler människor i våra lokaler längre, biljetterna tar slut väldigt snabbt, säger Erik Jonsson, en av festivalens koordinatorer.

Erik Jonsson är en av tre deltidsanställda på den ideella förening som anordnar Umeå Littfest, och han tror att litteraturfestivaler och andra liknande evenemang som finns kring läsning är helt centrala för litteraturens fortlevnad.

Vi har en bild av att läsning är något som sker i ensamhet, men egentligen är all läsning och inlärning socialt.

– Det är viktigt att det hela tiden finns en läsrörelse i Sverige. Oavsett om det gäller bokcirklar eller festivaler måste det finnas en känsla av att läsning är något socialt, att man kan mötas och diskutera och att man kan träffas kring litteraturen. Annars kommer den successivt förlora i status, vilket varken förlag, författare eller läsare tjänar på.

Jonas Andersson forskar om argument för läsning av skönlitteratur och har skrivit en rapport om läsfrämjande för Statens kulturråd. Han förklarar att den sociala läsningen har sett ett rejält uppsving i popularitet de senaste åren.

– Vi har en bild av att läsning är något som sker i ensamhet, men egentligen är all läsning och inlärning socialt. Intresset för social läsning har raketskjutit och det märks till exempel på bokcirkelverksamhet, där antalet delaktiga har mångdubblats, och på det ökande engagemanget för festivaler och mässor, säger han.

Jonas Andersson menar att sociala mötesplatser kring böcker och läsande fyller en starkt läsfrämjande funktion. Han tror också att även om det finns en ekonomiskt viktig dimension av festivaler och mässor, behöver det inte vara en motsättning till att stärka litteraturen och läsningen, snarare tvärtom.

– Det handlar om identitet och bekräftelse när man samlas kring ett gemensamt intresse. Att män i lägre grad än kvinnor betraktar läsandet som socialt och snarare ser det som en privatsak kan vara en del i att män inte läser lika mycket som kvinnor. Vi vet att samtal håller igång intresset och motiverar till vidare läsning. Om det skulle vara möjligt att ändra på mäns inställning så att deras läsning också blir mer socialt inriktad skulle siffrorna sannolikt se annorlunda ut.

Foto: DN

Att behovet av fysiska platser där man kan diskutera litteratur har ökat tror Jonas Andersson till viss del beror på den teknikutveckling som skett.

– Att man nu vill träffas fysiskt är något av en reaktion på att man tillbringar så mycket tid på sociala medier. När man träffar andra läsare stärks ens egen identitet som läsare. Vi speglar oss i varandra som läsare vid publika evenemang.

Samtidigt tror Jonas Andersson att teknikutvecklingen också bidragit till det ökade intresset för den sociala läsningen, till exempel i form av webbplatser där man kan kommentera böcker och diskutera med andra läsare online.

– Det finns en tendens till att vi ska samtala om det mesta hela tiden. Det pågår en ständig kommunikation som ändrat sättet man läser på och hur man kommunicerar om läsning. Till exempel har det blivit vanligare att prata om sin läsupplevelse medan man läser, säger Jonas Andersson.

Umeå Litteraturfestival arbetar aktivt med att försöka väcka kreativiteten hos besökarna eftersom många av dem skriver själva.

– Vi försöker skapa förutsättningar för att göra festivalen mer social, som att åka på musikfestival, ungefär. Dit åker man för att lyssna på några band, men också för umgås med kompisar. Vår ambition är att få folk att läsa mer, börja skriva och bli mer kreativa, säger Erik Jonsson.

Stockholms litteraturmässa är en av årets nykomlingar som ska äga rum 15–16 mars. Förhoppningen är att bli en årligt återkommande händelse och ett mål har varit att göra en mässa med litterärt fokus som är tillgängligt för många. Man har därför man valt att hålla mässan på Kulturhuset i Stockholm och att låta alla programpunkter vara gratis.

Lina Rydén Reynols, en av initiativtagarna till mässan, tror att den infrastruktur runt litteraturen som festivalerna och mässorna är en del av, är viktiga för att få fler att läsa mer.

– Jag tror att evenemang som mässor blir allt viktigare eftersom det för litteraturproducenterna blir allt svårare att nå ut med litteraturen. För att förlagens utgivning ska hitta läsare och vice versa, blir andra vägar viktiga. En mässa är ett bra sätt för mindre aktörer att få utrymme. På Stockholms litteraturmässa får alla utställare lika mycket plats till sitt förfogande, säger Lina Rydén Reynols.

Författaren Sara Stridsberg, som bland annat skrivit den hyllade romanen ”Beckomberga. Ode till min familj”, är en av alla författare som kommer till Umeå Littfest.

– Det är fantastiskt när boken får vara världens centrum för ett ögonblick. Böckerna har ofta tagit mig till platser jag aldrig hade besökt annars. Som att få gå längs Umeälvens strand i mars.

Varför tror du att fysiska samlingsplatser runt litteraturen är så populärt?

– Litteraturen har en enorm dragningskraft, att få vara nära den är kanske att komma nära någonting, en livets puls. I bland tänker man ju att den går att nå via författaren, det gör det ju inte, men det går att fortsätta drömma om det, säger Sara Stridsberg.