Nu vill alla läsa lätt

Bonniers och Rabénförlagen satsar på nyskrivna läsa själv-serier. Storsäljande böcker skrivs om på löpande band och unga förlaget Argasso har hittat en framgångsrik nisch genom att översätta utländskt lättläst.

Låg- och mellanstadieelevernas standardbeställning är tydlig: tunna böcker, många bilder och luftig text. Det visar en rundringning till en handfull skolbibliotekarier. Läsförståelsen minskar liksom läs­intresset, så vad händer? Böckerna blir enklare.

Serietecknaren Henrik Lange har drivit förenklingen till sin spets. I 80 romaner för dig som har bråttom har varje bok gjorts om till fyra tecknade rutor - och det är märkligt, men man fattar faktiskt historierna.

Det är svårt att riktigt greppa omfattningen av lättläst litteratur, eftersom benämningen varken finns med i sälj- eller utlåningsstatistiken. Men förlagen är eniga om att efterfrågan ökat märkbart de senaste åren och att de numera säljer en stor del av sina titlar till privatpersoner. Förr var det främst skolor som var beställare.

- Det fokus som finns på läsande just nu tror jag har gjort föräldrar mer delaktiga i läsprocessen. Det är nog det som är det nya, att lättlästa böcker säljs också i bokhandeln och genom bokklubbar, säger Gunilla Halkjær Olofsson på Rabén & Sjögren.

Så vad kännetecknar lättläst litteratur? Dels finns lästräningsböckerna, de som är sprungna ur "far ror, mor är rar" och som vänder sig till 6-8-åringar som för­söker knäcka läskoden.
Dels finns berättelser för dem som lärt sig läsa men inte fått flyt, en grupp som inkluderar allt från lågstadieelever till vuxenläsare. Personer som inte riktigt lärt sig svenska eller har lättare funktionshinder.

Och så finns klassikerna och de moderna storsäljarna som skrivs om, i spåren efter Maj Bylocks bantade "Onkel Tom" och 50-talets Illustrerade Klassiker.

För förlagen är kategorierna solklara och vitt skilda, men de unga låntagarna på biblioteken frågar efter lättläst som en allmänt lättillgänglig och lockande röra.

Gemensamt för alla böcker är att de har raka historier som är lätta att följa, korta meningar och luftig sättning. Sidantalet är ofta begränsat och för de rena barnböckerna är illustrationer vanliga.

Liisa Aalto är bibliotekarie på Blackebergs gymnasium, som ökat sin utlåning med 20 procent på bara några månader.

- Vi har köpt in rubbet inom lättläst, klassiker och nyskrivet framför allt för dem som inte har svenska som modersmål. Och ungdomsböcker för dem som är läsovana och har svårt att följa en komplicerad handling. Den allmänna uppfattningen är att ungdomsböcker inte passar på gymnasiet, men många av dem påminner i strukturen om lättläst litteratur och vi ser det som en inkörsport till mer avancerad läsning, säger Liisa Aalto.

Störst inom lättläst, när man passerat lästräningsstadiet, är LL-förlaget. Det är statligt finansierat och har ett demokratiskt uppdrag i grunden: alla ska kunna förstå texten. Tidigare har målgruppen främst varit vuxna, men sedan förra året är förlaget ålagt av riksdagen att satsa mer på barn, som en följd av den vikande läskunnigheten.

LL-förlaget ger ut det mesta: fantasy, klassiker, deckare och hästböcker. Just nu toppar "Arn" försäljningslistan och störst genom tiderna är "Ondskan", som har sålt omkring 18.500 exemplar. Det är inga jätteupplagor det handlar om, men bibliotekens exemplar är vältummade.

Förlagen Opal och Hegas har liknande ambitioner i sin utgivning och Argasso är den trendiga uppstickaren som nästan enbart översätter lättlästa böcker från engels­ka och snabbt blivit populär bland skolelever. Märkningen som lättläst görs diskret för att också äldre barn och ungdomar ska kunna låna utan att skämmas. Bra, bra, tycker förlag och bibliotek.

Men något måste gå förlorat när språket inte får samma rörelsefrihet som i "vanliga" böcker. Innehållet blir så självklart viktigare än stilen. Och om allt fler väljer lättläst för att litteraturen är enklare att forcera, finns det alls någon mening med att skilja lättlästa från "vanliga" böcker?

En som funderat över den saken är Mia Söderberg på Bonnier Utbildning. Hon är redaktör för den nya serien BokDax som under året lanserat 50 lättlästa titlar av kända vuxenförfattare.

- Det är synd att utvecklingen går åt det här hållet, men boken konkurrerar med så mycket annat så jag tror att vi måste möta barnen på den nivå där de befinner sig för att läsning ska bli tillräckligt intressant för dem. Tanken med våra böcker är att om man läser Olov Svedelid eller Inger Alfvén som barn kanske man letar sig vidare till deras övriga författarskap, säger hon.

Mia Söderberg arbetade som lärare i tjugo år innan hon hamnade i förlagsbranschen och när hon släppte sina egna böcker insåg hon vilket sug det fanns efter lättläst barnlitteratur. Serien om Fredde och Frida hade 28.000 utlåningar förra året, till skillnad från de cirka 2.500 hon som debutant hade förväntat sig.

Lättlästa böcker är tänkta som en ingång till mer avancerad litteratur och den växande marknaden är lätt att koppla samman med skräck­rapporter om barns sviktande läskunnighet. Men i takt med att utbudet växer får genren ett eget värde och kan nyttjas av alla som vill läsa med mindre motstånd.

Selma Lagerlöf, William Shake­speare och Leo Tolstoj finns på LL-förlag, med historierna bevarade men uträtade och språkligt torktumlade. En lätt genväg för lata litteraturstudenter, kan man tänka. Och omgjorda "Greven av Monte­- Cristo" är lagom för en enda soldag i hängmattan i stället för fyra.

I morgon kanske omskrivna böcker blir huvudkonkurrenter till sina egna klassiska förlagor.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut