Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Bok

”Putin vill provocera fram ett bråk”

London Han nämner aldrig Vladimir Putin vid namn. Ändå är Peter Pomerantsevs bok, som nu ges ut på svenska, kanske den mest originella och djupsinniga analysen av den förre KGB-överstens nya ryska rike. DN har träffat den brittisk-ryske författaren i London.

– Jag ville inte skriva ännu en bok om Putin. Du vet ”Putins Ryssland”, ”Putins krig”… Det är så tråkigt. Boooring.

Ändå var det just det han gjorde – skrev en bok om Putin. I alla fall indirekt, om hur Putins system fungerar. I en form som trots ämnets allvar i långa stycken är ren underhållning.

Tråkighet verkar vara bland det värsta Peter Pomerantsev vet, och han har ständigt ett skämt eller någon vågad oneliner på lut.

Paradoxalt nog har karriären fört honom till en värld som snarare präglas av tillknäppthet – en värld av ultraseriösa tankesmedjor och tungsinta konferenser om samtidens bekymmer.

När vi träffas på ett kafé i Mayfair – intill den tankesmedja han nu arbetar på – har Pomerantsev just deltagit i ett frukostseminarium om Islamiska statens mediestrategi och har väskan packad för flyget till Prag och ytterligare en paneldebatt senare samma dag.

Egentligen är han tv-producent, med reality-tv och lättare dokumentärer som specialitet. Det var språkkunskaperna och hans rysk-sovjetiska bakgrund – född i Kiev 1977, med rysk-judiska föräldrar – fick honom att söka lyckan i Moskva 2001.

Boken ”Ingenting är sant, allting är möjligt – Det nya Rysslands surrealistiska själ” (utkommer på Ordfront förlag senare i mars) är berättelsen om de nio år som följde – en galen resa genom 00-talets Ryssland, full av gangstrar, horor, performanceartister, excentriska miljardärer och supermodeller.

Alla är de människor som Pomerantsev lärde känna under åren som producent på tv-kanalen TNT i Moskva, och tillsammans formar de en mosaik, bilden av det nya Ryssland – ”Putins Ryssland”.

Det är på sina håll hejdlöst underhållande, som berättelsen om när Pomerantsev filmar den sibiriske maffiabossen Vitalij medan denne spelar in en film om sig själv. Men det som gör boken verkligt intressant är något annat: det är mönstret i galenskapen och trådarna mellan tv-rutan och maktens boningar i Kreml.

– När jag skrev boken hade jag ju inte en aning om vad som skulle hända, annekteringen av Krim, kriget i Ukraina. Och inte minst vilken viktig roll information och propaganda skulle spela.

Den tes Pomerantsev driver går i korthet ut på att Kremls propaganda inte syftar till att övertyga någon eller vinna nya anhängare. I stället handlar det om att förvirra, att skapa intrycket att det inte finns någon sanning, eller åtminstone att en sanning är så god som någon annan.

Det är attityder som fungerar väl i det konspirationsfixerade Ryssland, där oberoende medier inte har någon lång tradition – där ingen tror att medier kan vara oberoende. Men det passar också i ett postmodernt väst där det ibland ses som ett tecken på högre intelligens att inte lita på någon.

Pomerantsev menar att det i grunden handlar om en sorts krigföring.

– Den här metoden är inkodad i ryssarnas militära strategi. Det handlar om ”maskirovka”, att förvirra fienden. Samtidigt har det här blivit en metod att fortsätta vara auktoritär på 2000-talet. Det handlar om att skifta ideologier, om att röra sig snabbt hela tiden.

Det känns motsägelsefullt. Du talar om en ”postmodern diktatur”, men innehållet är konservativt.

– Nja, dagens konservativa i den ryska eliten var västinfluerade liberaler i går och i förrgår var de kommunister. Poängen är hur de förändras och att inget spelar någon roll. Vi tar det här med värderingar väldigt seriöst, men Putin bryr sig inte ett dugg om bögar. Han bryr sig verkligen inte, säger Pomerantsev.

Han varnar för tendensen att stirra sig blind på innehållet i de utspel som kommer från Kreml, till exempel fixeringen för några år sedan vid den ryska ”antigay-lagen” eller den rysk-ortodoxa kyrkans ökade inflytande. Den här konservatismen är en tunn fernissa och skulle lika gärna kunna ersättas av något helt annat, menar han.

– Det viktiga är att vi är medvetna om vad de sysslar med. Det handlar om att förvirra fienden, det står i KGB-manualen. Samtidigt – när de talar om att Ryssland är omringat av Nato spelar det ingen roll om det är på riktigt. Om politik byggs på detta så betyder det något. Och vi måste ta det seriöst, säger han och menar samtidigt att västländerna lätt kan hamna i en moment 22-situation.

– De försöker hela tiden provocera fram ett slagsmål. Och om vi inte reagerar spelar vi i deras händer. Men det gör vi också om vi överreagerar.

Det är den sortens snabba analyser som gör Pomerantsev efterfrågad på konferenser över hela Europa, arrangemang där beslutsfattare vill veta hur rädda de ska vara för Putin, hur de ska tolka ett agerande som många gånger verkar helt irrationellt.

Pomerantsevs svar är alltså att det irrationella är avsiktligt.

Ta en sak som Rysslands krigföring i Syrien på al-Assadregimens sida. Det framställs nu av proffstyckare och Kremlspanare omväxlande som ett genidrag eller en jätteblunder från Putins sida. Är det ett omvänt sätt att destabilisera Europa och förödmjuka USA? Eller bara ännu ett äventyr att servera tv-publiken därhemma, att få dem att glömma ekonomiska umbäranden?

Peter Pomerantsev ser Syrienbombningarna ur ett informationsperspektiv.

– Det handlar allra minst om att sätta USA på pottan. Att underminera amerikanernas roll som världspolis. ”Och tajmningen: De drog igång bombningarna precis vid offentliggörandet av rapporten om MH17 (det nedskjutna passagerarplanet i Ukraina) och tog världen på sängen. ”Pomerantsev är fast rotad i väst – det är ”vi” och Ryssland är ”dom”. Men i familjen har han alltid talat ryska, också nu med sina egna barn. Själv vill han tona ner talet om nationalitet.

– För mig kommer nationstillhörighet ungefär femma på listan. I Moskva levde jag i en globaliserad bubbla. Jag har slutat tänka på sånt, men visst, jag hejar på England i fotboll så om de möter Ryssland eller Ukraina så är jag för England.

Och om Ryssland möter Ukraina?

– Jag det har ju blivit politiskt, eller hur. I dag skulle jag säga Ukraina. Förr skulle det inte ha spelat någon roll.

Peter Pomerantsev.

Peter Pomerantsev föddes 1977 i Kiev, med rysk-judiska föräldrar. Familjen emigrerade till väst när han var tio månader, sedan fadern dömts för ”antisovjetisk verksamhet”.

Under åren 2001-2010 arbetade han som tv-producent i Moskva, för kanalen TNT. Han producerade realityprogram och lättare dokumentärer.

Hans bok ”Ingenting är sant, allting är möjligt – Det nya Rysslands surrealistiska själ” utkom på engelska i fjol och fick beröm som en stark insiderskildring av den ryska propagandaapparaten. Boken kommer nu på svenska (Ordfront förlag).

Den 14 mars framträder Pomerantsev på Kulturhuset i Stockholm, i samtal med DN:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén.