Sara Stridsberg

Foto: Erik Mårtensson Sara Stridsberg

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Sara Stridsberg: "Drömfakulteten" är som en gammal passion

Publicerad 2011-09-27 12:33

Sara Stridsberg är smickrad och glad över utmärkelsen, men ruskar snabbt av sig både kritik och hyllningar. Och Drömfakulteten är "död och borta" för henne.

Sara Stridsberg är smickrad och glad över utmärkelsen, men ruskar snabbt av sig både kritik och hyllningar. Och Drömfakulteten är "död och borta" för henne.

– Jag är mig mest överrumplad och lite generad kanske. När Björn Wiman ringde mig var telefonlinjen så dålig att det lät som att han sade "sämsta” istället för ”främsta” roman.

Hur ser du på att en bok om Valerie Solanas har blivit så viktig för så många?

– Det kan jag tycka är fint, men också undra lite över. Men jag tycker om att litteraturen och konsten klarar att bära sådant som inte kan härbärgeras utanför den. Det finns många karaktärer och fenomen och sorger som är svåra att stå ut med och försonas med, och ibland får jag en känsla av att litteraturen orkar med allt. En god tolkning är ju att litteraturen är en plats som kan härbärgera hela människan, även Valerie Solanas – om vi nu föreställer oss att hon är svårhärbärgerad.

På vilket sätt är hon svår?

– Hon representerar både dåren och horan, som är två gestalter som tycks vara svåra att omfamna. Sedan är hon mycket annat också – en tänkare och människa som vägrar att inordna sig.

Hur ser du på att det blev just Drömfakulteten bland dina romaner?

– Det känns som att böckerna jag har skrivit inte riktigt finns längre för mig, de är döda och borta. Den som ligger mig närmast nu är kanske Darling river medan Drömfakulteten känns väldigt avlägsen, jag skrev klart den 2005.

Vill du inte kännas vid den?

– Nej, så är det absolut inte. Men jag känner kanske inte ett jättestort intresse för gamla böcker, däremot ett brinnande intresse för boken jag skriver. Jag älskar att vara i det landskapet som är min bok, det är det lyckligaste jag vet. Men jag kan inte komma tillbaka till landskapet Drömfakulteten genom att läsa den eller tänka på den, den är stängd för mig. Den är mer som en gammal passion, en gammal älskare som du inte längre älskar men där minnet är som en skimrande juvel.

Vad skriver du på just nu?

– Jag arbetar på en roman, det kan räcka så.

Vilka svenska författare läser du själv?

– Jag läser inte så mycket samtida svensk litteratur, även om det förstås händer att jag gör det.

Hur ser du på den svenska romanen på 2000-talet?

– Då frågar du verkligen fel person, jag har absolut ingen överblick.

Finns det någon roman från de senaste tio åren som har fångat dig?

– Jag vill bara säga gamla romaner av Birgitta Trotzig, men det går ju inte. Steve Sem-Sandbergs Theres fångade mig… men den kom ju på nittiotalet. Mare Kandres Hetta och Vitt måste väl ändå ha kommit på 2000-talet? Fast det är ju en novellsamling.

Vad läser du annars?

– Precis just nu läser jag Berättelser från kusten av Birgitta Trotzig och en italiensk bok som heter Om barnen vet man ingenting. Och Lars Noréns döda pjäser.

Du har tidigare bland annat fått Nordiska rådets litteraturpris. Vad betyder framgångar för ditt skrivande?

– Nu till exempel så blev jag väldigt smickrad och glad. Men jag ruskar av mig väldigt, väldigt fort. Även eventuell kritik tror jag är något som flimrar förbi och försvinner. Och så lever jag med någon som är mycket svårimponerad.

Tipsa via e-post
(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

För 200 våldtäkter på dottern. Har dömts mot sitt nekande två gånger. 30  3 tweets  27 rekommendationer  0 rekommendationer

Enormt intresse. Det som händer är att kor släpps ut. Något 150 000 smålänningar inte vill missa.

Annons:
virgin_500
Foto:Alamy

Man försökte ta sig in i cockpit. Virgin Blue-flyg tvingades landa på ön.

Annons:
Annons: