Siffrorna tar över i bibliotekshyllorna

Var står boken? Det är lätt att få för sig att hyllorna på våra bibliotek är ordnade enligt ett system som bara det innersta prästerskapet har nyckeln till.

Du har sett dem på skyltarna och inpräntade i böckernas ryggar. Kombinationen av bokstäver som verkligen inte är lätt att förstå. Där till exempel koden Gz är lika med svensk litteraturhistoria. Och Oinf betyder Statistik, Albanien, förstås.

Och nu verkar det bli ännu svårare att hitta rätt

I höst har Kungliga biblioteket på allvar inlett skiftet till ett bokordningssystem helt byggt på siffror: det globalt använda och efter sin döde skapare döpta Deweys decimalsystem. Landets folkbibliotek förväntas följa med.

Är det bara siffermemorerande matematiknördar som kommer att kunna sikta rätt på hyllan nu? Eller kommer tvärtom skiftet att ge skjuts åt hylluppställningsrevolution som redan inletts på flera bibliotek?

Och förresten: vem är den där Dewey?

Bibliotekarien Magdalena Svanberg som ansvarar för systemskiftet rasslar med nyckelknippan och svänger upp dörren till Kungliga bibliotekets innersta tre trappor ovan mark i Humlegården i Stockholm.

Hon skyndar vidare in i en stor sal fylld med arbetsbord och berättar om rutinerna för arbetet med böckerna som kommer hit. Det vill säga i stort sett alla titlar som ges ut i Sverige.

– Ämnesbestämningen och katalogiseringen ska gå på bara ett par dagar, säger hon och stannar till framför en hylla för nyss etiketterade böcker.

Hon drar ut en på måfå med knallröd rygg. ”Vad är meningen med livet” heter den.

– Det kan ju betyda lite vad som helst, och hamna på många olika ställen i systemet, säger hon och läser på pappersremsan där sorteringsuppgifterna skrivits in. Den har fått koden … få se nu … Dokb. Det verkar vara en psykologisk bok, om hur man når lycka och framgång i livet.

Snabbavkodning för vetgiriga: Det stora D:et, som är bokens så kallade signum, som anger dess huvudkategori i systemet, står för Filosofi och Psykologi.

Det lilla o:et snävar in det till psykologisk litteratur; k smalar av alltsammans till Tillämpad psykologi.

Det avslutande b:et betyder att denna sorts bok ska tryckas in bland böckerna om ”personlig utveckling och träning”. Hade där i stället stått ett c skulle boken sorterats in under avdelningen ”Människan inför döden”. Vilket väl strängt taget varit lika korrekt.

Längre än så kommer man inte i sorteringsförfiningen. Det är den ”sista grenen i strukturen”, enligt schemat över bibliotekens nuvarande klassifikationssystem SAB. Som bibliotekarierna här alltså snart kan köra i närmsta papperstugg.

Det nya systemet kommer att används på licens från USA där en internationell kommitté ser till att hålla det uppdaterat. Och det bygger egentligen på samma princip som det vi ska lämna: ett antal huvudområden i toppen, och sedan en mängd underkategorier under dessa, i en allt mer finbestämd förgrening nedåt i ”hierarkin”, fast med siffror alltså.

Namnet på systemets upphovsman har plötsligt börjat cirkulera långt utanför biblioteksfikarummen efter succén med den också i Sverige storsäljande verklighetsbaserade romanen ”Bibliotekskatten Dewey”. Om en herrelös katt på gränsen till frysdöden som adopteras av ett småstadsbibliotek.

Nyligen blev det klart att den ska bli film med Meryl Streep.

Men Dewey själv, han vars system snart ska sätta alla våra böcker på plats?

– Jag vet inte så mycket om honom eller hans liv egentligen … Man ser nog inte honom som en figur i sig i dag, säger Magdalena Svanberg, som är projektledare för systemskiftet.

”Dewey let’s do it!”, löd slogan när KB tagit sitt beslut. Men vad var det he did?

Melville Louis Kosuth Dewey föds vintern 1851 i norra delen av staten New York. Han gillar att läsa och åka skridskor på sjöarna när de fryst till fast är ändå inte riktigt som de andra.

Han växer upp i ett känslokallt högkyrkligt hem och får veta att varje form av misshushållning är en synd.

Det händer att han arbetar i pappans skoaffär och att han får bomma igen den när det blir kväll. Fast först drar han sig gärna undan för att filosofera över mänsklighetens ”idiotiska slöseri”. Och fantisera om ”hur han ska kunna lämna världen i ett bättre skick än den var när han kom till den”.

Efter en ”särskilt rastlös kväll” i skohyllornas dunkel, berättar biblioteksforskaren Wayne A Wiegand vidare i sin djupgrävande Dewey-biograf från 1995, drabbas den ännu inte sjutton­årige Melville av en uppenbarelse där ett magiskt tecken kommer för honom.

När han vaknat nästa dag köper han två manschettknappar där bokstaven R har ristats in att bära som en ”konstant påminnelse … om att jag skulle vika mitt liv till att Reformera vissa misstag och missförhållanden.”

Han blir besatt av tanken att kunskap spridd till alla genom en ökad läsfärdighet är lösningen på utmaningarna världen står inför.

Snart inleder han en massiv kampanj för att förenkla stavningen inom engelskan till en mer logiskt förkortad variant. Och går själv i bräschen genom att kalla sig Dui och förkortar på samma sätt i skrifterna han producerar själv.

Han söker sig till biblioteksvärlden ”beredd att forcera alla hinder i sin väg” och hans genomslag blir monumentalt.

Det handlar inte bara om att han på sin första chefspost verkar sätta agendan för själva schh-kulturen på våra bibliotek: alla låntagare fick via en lapp i näven veta att de måste ”gå försiktigt över golvet och inte prata någon annanstans än framme vid lånedisken, inte ens med låg röst …”

När han startar Amerikas första bibliotekarieutbildning och ser till att också kvinnor på tvärs mot tidens regler får ta del av den, har han redan hunnit publicerat sitt klassifikationssystem.

”Plötsligt … kom lösningen blixtrande för mig … Använd decimaler för att bygga upp en klassifikation av allt mänskligt vetande som finns i tryck.”

Magdalena Svanberg dunsar ner de fyra tjocka luntorna med koderna till Deweys decimalsystem på ett av Kungliga bibliotekets bord. Hon berättar att den svenska biblioteksvärldens övergång till Dewey-systemet medger ett slags transkontinental utbyteshandel, där svenska böcker som märkts upp enligt systemet direkt hamnar på rätt plats utomlands hos alla de länder som använder samma system.

Medan den allt större mängden utländsk litteratur som köps in till de svenska biblioteken i regel redan är märkta, och blixtsnabbt kan sorteras in hos oss.

Men det kan också ha sitt pris.

– Ta ett ämne som renskötsel, som inte är en universell företeelse. Då måste vi visa för den internationella kommittén att vi har inte bara en utan flera böcker om renskötsel för att det ska bli en ny klassificeringskod. Och där är väl alla eniga.

– Men vi hade en diskussion med kommittén om hur böcker om abort skulle klassificeras. Den generella Dewey-koden för abort var 363.46, under ”Controversies related to public morals and customs.” Kontroversiella samhällsfrågor ungefär.

– ”Det är ju bara ett sätt att se det på”, sa vi. I Sverige är det mer ett neutralt medicinskt ämne. Och vi fick faktiskt som vi ville. Men det kommer nog att bli fall där vi får ge med oss.

När Melville Dewey somnar in för gott efter att hans hjärna börjat blöda juldagsmorgonen 1931 flashas nyheten om hans död på en ljusskylt runt det skyhöga New York Times Building.

Klassifikationssystemet som bär hans namn är i dag världens mest använda men hans egna porträtt hänger ofta kvar i dunklet.

Kanske har det att göra med att han flera gånger anklagades för att vara alltför närgången mot sina kvinnliga kolleger. Eller att han – helt enligt tidsandan menar en del ursäktande – verkade ordna och urskilja också utanför hyllraderna.

Som kröning på Deweys karriär, när han nått titeln som New Yorks Statsbibliotekarie, startar han tillsammans med sin fru en countryclub i Lake Placid där viktiga frågor ska dryftas. Men när en judisk kollega till Dewey år 1905 nekas att vara med står det klart att alla inte är välkomna.

De rasistiskt exkluderande klubb­stadgarna når New York-pressen men Dewey – som nu kallas ”världens sannolikt mest kände bibliotekarie” – slår ifrån sig med att någon annan medlem skrivit just den paragrafen. Och att han själv aldrig haft något emot judar och tvärtom bjudit in flera till sitt hem.

Måste ett bibliotek ha ett klassifikationssystem för sina böcker?

– Klassifikationen har ju gjort det enklare att hantera böckerna för oss, säger Magdalena Svanberg på Kungliga biblioteket hundrafem år senare.

Men för oss andra? Själv får jag väldigt ofta be om hjälp för att hitta fram.

– Så borde det inte vara! Det är skrämmande hur mycket arbete man lagt ner på klassificering, och hur lite man samtidigt har gjort för tillgängligheten.

Och nu det här med siffrorna, blir det ännu svårare nu?

– Jag hoppas att man tar tillfället i akt att förbättra skyltningen, säger Magdalena Svanberg.

Det hon menar är att hylluppställningen inte nödvändigtvis behöver följa ordningen i katalogen. Vilket den inte heller alltid gör.

Och på det strikta Stadsbiblioteket i Stockholm viskar en bibliotekarie till mig:

– Kolla in vårt allra senaste bibliotek nere i tunnelbanan vid Ös­termalmstorg. De verkar ställa upp böckerna som de vill, rakt av.

Det luktar nymålat i den svarta sobra entrén till Sturebiblioteket. En smal spiraltrappa leder upp till salen där böckerna ordnats längs en enda lång vägg som rymmer fyra tusen nya titlar. Äldre titlar beställs bara om någon frågar efter dem.

– Uppställningen är i viss mån systematisk. Fast vi har ju gjort en del förändringar, säger bibliotekarien Ulla Salzman.

Svenskspråkig och engelsk skönlitteratur har blandats om vartannat. Liksom vuxen- och ungdomsböcker. Biografierna är ordnade efter personnamn oavsett vilket område den porträtterade människan är verksam i.

– Och all geografi oavsett land står under Resor, säger Ulla Salzman

Många böcker visar fronten i stället för ryggen.

– En besökare sade: ”Det är nästan som i en bokhandel.” Men vi ska ju inte heller täcka upp allt, utan vara ett alternativ för folk i farten.

Och det slår mig att samtidigt som det kryptiska amerikanska siffersystemet håller på att införas på våra bibliotek, så finns den här tendensen där hyllordningen bryts upp i totalt nya kategorier. Som på ett slags bibliotekvärldens Woodstockfestival där alla SAB-koder och Deweydecimaler yr all världens väg med sådan kraft att böckerna till och med slungats ut ur hyllracken.

– Jag har arbetat länge som bibliotekarie, säger Ulla Salzman. Och tidigare var biblioteken helt biblioteksorienterade kan man säga.

– Man ställde upp böckerna som man alltid hade gjort och utgick helt från bibliotekets system utan att tänka sig in i hur besökaren såg det utifrån. Vi är mycket mer orienterade mot våra besökare i dag.

År 1644 skriver den franske medeltidsbibliotekarien Gabriel Naudéss så här om hyllordningen och sorteringen av böcker:

”Jag vill påstå, att utan en sådan ordning och placering, skulle en samling böcker, hur stor den än må vara, icke förtjäna namnet bibliotek mer än en samling av trettio tusen män förtjänar namnet armé, om de inte är ordnade i olika kvarter under ledning av sina befäl.”

Det är bara det att de där befälen som ska hålla koll på hyllarmén har börjat abdikera.

– Vi behöver etiketter på våra böcker men vi behöver inte alltid själva göra jobbet, svarar Magdalena Svanberg.

– Titta på stadsbibliotekets webbplats där låntagarna själva kan klassificera upp skönlitteratur under till exempel etiketten ”Jobbigt men bra”.

Men är det verkligen en meningsfull kategori att sortera in böcker i?

– Javisst, bara man gör det tydligt hur etiketten kommit till, säger Magdalena Svanberg.

Melvil Dewey må ha intagit sorteringsmaskineriets hjärta. Fast ute på golvet har han redan åkt på en smäll.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut