Tiggarbreven som kan ge författarna garanterad lön

Ska marknaden eller olika stipendier avgöra vilka författare som kan skriva sig mätta?
Med regeringsskiftet väntar en ny debatt om vem som ska försörja författare med skrivkramp eller för liten läsekrets.

Författaren och krönikören Linda Skugge uppmanade för ett tag sedan den nya kulturministern att skrota författarpengen och alla kultur­stipendier efter att ha läst ett reportage från författaren Astrid Trotzigs "kritvita skrivarlya" på Söder­malm: "Om inte läsarna vill läsa er och ingen köper era böcker, varför ska staten ge er pengar", frågade hon i en krönika i Expressen.

I takt med att det säljs allt fler böcker i Sverige (bokbranschen är den enda inom detaljhandeln som har haft en stadig ökning varje år från år 2000, och det gäller alla genrer) borde skrivarstugorna svämma över av välmående författare och stipendieansökningarna nästan ha upphört.

Eller?

Svaret är nej.

Under samma period som bokbranschen blommat har stipendieansökningarna till Författarfonden i stället ökat. I snitt söker 1 100 författare varje halvår. Kan man inte leva på sina böcker är det hit man hänvisas. Sveriges författarfond har sedan 1971 delat ut 2,65 miljarder kronor till svenska författare, omräknat i dagens penningvärde.

Av dessa har Astrid Trotzig fått 90.000 kronor och Linda Skugge 91 000.

Bifallsprocenten, de som blir lyckligt utvalda, sjunker i takt med att fler söker och är nu 17 procent. 83 procent av författarna blir alltså utan. Som Jan Guillou, då han sökte garanterad författarpenning 1998 (ett slags livstidslön):

"Jag förutsatte länge att privat förmögenhet utgjorde ett naturligt hinder. Per Wästberg påvisade i debatt i Expressen att så inte var fallet. Hans förmögenhet är tre eller fyra gånger större än min. Mitt bidrag till Författarfonden torde vara tre eller fyra gånger större än hans."

Ej bifall.

Slående är hur ofta stipendie­ansökningarna andas desperation, som om ett stipendium inte bara är en förutsättning för en fortsatt produktivitet utan också överlevnad.

När de tretton i beredningsutskottet samlas i det moderna konferensrummet på tredje våningen hos Författarfonden på Klara Norra Kyrkogata i Stockholm, skulle det alltså kunna ses som om de blåser liv i - eller dödförklarar - en författare med den ödesmättade stämpeln ­BIFALLES eller EJ BIFALLES.

"Jag sitter här i en källarlokal och är intill döden trött på den här miserabla tillvaron", skriver Per Hagman i en stipendieansökan i september 1998, där han också använder sina föräldrars ekonomi som argument.

Han får inga pengar. Dead poet walking.

Alla författare tycks någon gång ha stått på knä för stipendiejuryn. Henning Mankells brev är långa och vädjande, fulla med bilagor om teateruppsättningar i Moçam­bique. När hans gode vän Kurt Wallander presenterar sig upphör breven och Mankell ber att få avstå den garanterade författarpenning han tilldelats.

Att Jan Guillou senare skulle bli en miljonindustri kunde ingen ana, allra minst han själv, tycks det.

Han söker 1975 arbetsstipendium med motiveringen: "Efter tio år som journalist är jag nu arbetslös och saknar tillstymmelse till chans att få nytt jobb."

Han får 8 000 kronor.

Fem år senare tycks läget ännu mörkare: "Min arbetssituation som frilansjournalist börjar se hopplös ut."

Han får 10 000 kronor - och svarar: "Tack för maten."

De vita plåtskåpen med stipendieansökningar, som är själva hjärtat på Författarfondens kontor, fyller ett helt rum. Varje mapp, noggrant arkiverad i bokstavsordning, bågnar av självömkan från lidande konstnärssjälar. Är det så här stipendieutdelningen går till? Fattigast vinner? Och hur mycket är det Författarfondens problem att hålla kronofogden borta från skrivarlyan?

- De som söker kan ofta övervärdera betydelsen av att vända ut och in på sitt privatliv. Det är inte så väldigt avgörande för oss, därför att 98-99 procent av de som söker har behov. Så enkelt är det, säger Jesper Söderström, direktör på Författarfonden.

Han driver en administrativ avdelning med sju anställda i ett kontor där allt som hörs är fläkten på en kopieringsapparat. Vad gör de alla? Läser Kerstin Thorvalls nya bok - ­eller hennes 51:a stipendieansökan? Plötsligt - klockan 13.59 - slår en gäll koskälla hål i stillheten.

Fikapaus.

Det mest åtråvärda stipendiet är den garanterade författarpenningen. Den ger ett slags livstidslön, eller i alla fall fast inkomst (för tillfället 161.000 kronor per år, som räknas av om man har mer än halvtidsanställning) fram till pension. Den ges till författare/upphovsman som har debuten minst tio år bakom sig, har offentliggjort minst fem eller sex egna verk och uppvisar en "rimlig kontinuitet".

I dag innehar 188 författare det understödet. Här finns bekanta namn som Ernst Brunner, Sigrid Combüchen, Katarina Frostenson, Theodor Kallifatides, Torgny Lindgren, Kristina Lugn, Viveca Lärn, Agneta Pleijel, Björn Ranelid, ­Jacques Werup och Klas Östergren, men också mer anonyma som Lars Ekenborn, Jens S Jensen, Mecka Lind, Öjevind Lång, Bengt Arne Runnerström, Jefferik Stocklassa och Horst Tuuloskorpi.

Reidar Jönsson, som skrev "Mitt liv som hund", har haft garanterad författarpenning sedan 1977. Hans senast publicerade bok, "Gå på vatten", gavs ut 1994 då han bodde och arbetade i Los Angeles.

En recensent skrev att boken måste ha kommit till vid poolkanten.

- Det var en av orsakerna till att jag slutade att skriva. Plötsligt betraktades jag inte som en seriös författare bara för att jag verkade från utlandet, säger Reidar Jönsson till DN.

Det är oklart när hans nästa bok kommer, men han har i alla fall återupptagit skrivandet.

- För två år sedan började jag i princip om från början igen. Jag har två böcker i byrålådan. Författarpenningen innebär att jag kan sitta i lugn och ro och skriva. Det finns ingen anledning att skynda på för att jag ska ge ut en bok. Det kommer så mycket skräplitteratur.

Ingen har ännu blivit av med sin garanterade författarpenning.

Jesper Söderström menar att man inte kan mäta resultatet av stipendierna i antalet utgivna böcker eller kritikerrosor.

Att en författarröst tystnar kan bero på mycket. Förlaget kanske inte längre vill publicera. Skrivkramp går möjligen varken att stipendiera eller piska bort. Författarna får sina pengar men behöver inte presentera kvartalsrapporter.

- Ibland görs gällande i debatten att det sitter massa lata konstnärer eller författare och håvar in bidragspengar. Det är en grav missuppfattning och förakt för den konstnärliga drivkraften. Den fungerar inte så, säger Jesper Söderström.

- Vill man ha ut pengar av någonting ska man inte ge sig på författarskap eller konstnärskap.

Men borde det inte krävas någon form av motprestation?

Marcus Birro sökte resestipendier till Italien för att ge kött och blod åt Dante ("Också Dante gick på muggen"), till Wales för att gå i Dylan Thomas fotspår, till Ungern för att gå i sin farfars fotspår, till Italien igen för att gå i sin pappas fotspår, till Ryssland för att gå i Bechterews fotspår (Bechterew har gett namn åt den reumatiska sjukdom som Birro lider av).

Brodern Peter Birro sökte ett tvåårigt arbetsstipendium med motiveringen:

"& eftersom jag sedan några vansinniga år i mitten av nittiotalet dras med stora skulder har jag i dag över 300 000 kronor i skulder och kronofogden hotar med att sätta mig i personlig konkurs. Med ett flerårigt stipendium som grund skulle jag få ett minimum av arbetsro och ekonomiska förutsättningar för att börja förverkliga denna dröm som kan bli ett konstverk av lika stor betydelse som exempelvis Jan Troells Utvandrar-trilogi."

Han får 160 000 kronor och svarar:

"Frid! Som genom Guds försyn har jag tilldelats ett tvåårigt konstnärsbidrag. Har för några ögonblick slutat levitera för att meddela er mitt bankkontonummer."

Lasse Winkler, chefredaktör för Svensk bokhandel, beräknar att ungefär 100 författare i Sverige kan leva enbart på sitt skrivande. De flesta andra är, som han säger, "per definition fattiga".

För dem kommer fortfarande den viktigaste läsekretsen att bestå av de tretton personerna i berednings­utskottet.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut