Tusen författare möts i Stockholm

Programpunkten är klar, moderatorn Pierre Schori är redo. Men ännu finns bara ett namn på talarlistan under ämnet "A dangerous pursuit", den cypriotisk-turkmenske författaren Yusef Azemoun.

Det handlar om yttrandefrihet, en fråga som i stora delar av världen verkligen är en farlig sysselsättning. Så farlig att arrangörerna bakom Waltic, Writers' and Literary Translators' International Congress, valt att inte avslöja namnen på deltagarna i seminariet förrän de befinner sig på plats i Stockholm.

- Efter hand som kongressen har blivit känd har vi fått en hel del avhopp från länder som inte vill att deras författare ska komma. Folk har blivit mordhotade, de lever i diktaturer som sätter stopp för deras medverkan, säger Gabriella Håkansson, programansvarig på Waltic.

Hotbilden står i stark kontrast till den svala svenska kontorsmiljö på Östermalm där vi befinner oss. Här huserar sedan några veckor tillbaka initiativtagarna till världens kanske första verkligt globala kongress för översättare och författare. En klisterlapp på brevlådan är det enda som skvallrar om Waltics existens, kontorsytan delas med ett vanligt företag. Tidigare har arrangörerna levt i kappsäck, var och en på sitt håll.

Nedräkningen inför invigningen den 29 juni har börjat och Gabriella Håkansson oroar sig för fler avhopp. Tie Ning till exempel, det kinesiska författarförbundets första kvinnliga ordförande, kommer hon verkligen till Sverige som planerat? Och kommer seminariet med de kubanska författarna som ska berätta om hur det har varit att verka under Fidel Castro att kunna genomföras?

- Det känns osäkert just nu, men vi hoppas ju, säger hon med en lätt suck.

På många sätt verkar drömmen om Waltic realiseras: större, bättre och mer mångfasetterad än den ursprungliga idén. "När alla pusselbitar faller på plats blir pusslet till och med vackrare än på omslagsbilden", säger Waltics ordförande Mats Söderlund, som också är ordförande för Sveriges författarförbund. Samtidigt har de svenska arrangörerna på ett handgripligt sätt fått klart för sig vad hjärtefrågor som yttrandefrihet och upphovsrätt har för betydelse för författare och översättare i andra delar av världen.

- De inbjudna till yttrandefrihets­seminariet har vi inte kunnat kontakta via telefon eftersom de har varit avlyssnade så vi har gått via brev, kurirer och konstiga internetsändningar, men ändå ringde säkerhetspolisen till ett par av deltagarna och sade "du bör nog inte åka", berättar Gabriella ­Håkansson.

Sådana frågor reflekterade Mats Söderlund knappast över den kväll för fem år sedan då han tittade på Friidrottsgalan och imponerades av alla de tusentals människor som samlats för att manifestera friidrottens värde. Varför fanns det inget liknande för författare? Ur den "lite banala" frågeställningen, föddes idén om Waltic.

Men bokmässor och litteraturfestivaler då? Varje år arrangeras mängder av evenemang med kända författarnamn som lockar en stor läsintresserad publik. Visst, men Waltic är en annan sorts plattform, en plats där engagerade författare och översättare möts för att diskutera brännande frågor, utan kommersiella eller publikmässiga krav.

- Om du ser på vår talarlista förstår du att vi inte har haft behov av att hitta dragplåster. Vi har inte försökt locka en publik. De som kommer till den här kongressen kommer för att de själva är engagerade, för att de skriver den här sortens litteratur, eller för att de har något slags engagemang för mänskliga rättigheter. Dragplåstret är frågeställningarna, engagemanget, sammanhanget, säger Mats Söderlund.

Trots allt är talarlistan full av namn med internationell stjärnglans. Astrid Lindgren-pristagaren Philip Pullman kommer, liksom den hyllade rumänske författaren Mircea Cartarescu och den algerisk-franska Nobelpriskandidaten Assia Djebar samt hennes egyptiska författarkollega Nawal El Saadawi, som är en av kongressens två huvudtalare. 60 nationaliteter finns representerade, med författare från länder som Zimbabwe, Vietnam, Puerto Rico och Indien på talarlistan.

På Waltics kontor sitter kommunikationschefen Anna Morin och pr-ansvariga Amanda Mogensen och smider planer. Med en ytterst begränsad budget gäller det att nå ut till så många som möjligt med budskapet om kongressens förträfflighet. Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har nyss presenterat sitt program och Waltic-gänget konstaterar att spridningen utanför gruppen vita, medelålders författare från Europa som vanligt verkar skral - i motsats till Waltics utbud.

- Vi tänkte att vi skulle kunna prova att få in vårt budskap i Svenska Dagbladet eller på bokbloggen Bokhora eller Politiker­bloggen, säger Amanda Mogensen.

Waltic är en förhållandevis billig kongress, med en budget på åtta miljoner kronor. Hälften av pengarna är deltagaravgifter, hälften kommer från organisationer och myndigheter som Sida, Unesco, Kulturrådet och Författarfonden. Arrangörerna är väl medvetna om att en avgift på över 3 000 kronor kan kännas oöverkomlig för deltagare från fattiga länder. Därför var det med glädje man tog emot en donation på 600 000 kronor från Henning Mankell, Björn Ulvaeus och Jan Guillou som oavkortat bekostar deltagandet för författare och översättare som annars inte skulle ha haft råd att komma hit.

- Men att hitta privata sponsorer har inte varit lätt. What's in it for them? Den frågan har alla privata företag ställt: "Vad tjänar vi på det här?" När man pratar om abstrakta värden som upphovsrätt, yttrandefrihet och läskunnighet som till stor del berör and­ra delar av världen så är det svårt att motivera, förklarar Mats Söderlund.

Hälften av deltagarna kommer från Sverige, men på talarlistan är de svenska namnen färre, med Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl och författaren Jonas Hassen Khemiri som två exempel. Den senare hade egentligen ett fulltecknat schema, men inte kunde motstå erbjudandet. Med entusiastisk matmetaforik beskriver Khemiri programmet som "en överfull picknickkorg som är så genialt preparerad att man nästan (men bara nästan) blir mätt innan man huggit in på maten".

- Egentligen har jag en resperiod, jag har besökt bokmässan i Tunis, föreläst i Istanbul och är just nu på Villa Gillet i Lyon. Men Waltics sjukt imponerande deltagarlista lockar hem mig i slutet av juni. Jag tackade ja mest för att få chansen att lyssna till folk som Gayatri Chakravorti Spivak, Mircea Cartarescu, Jamaica Kincaid - och Assia Djebar, förstås, säger han.

Den kroatiska författaren Dubravka Ugresic, som sedan 1993 bor i Amsterdam, anför liknande skäl till sitt deltagande. Hon betonar också hur viktig kongressens undertitel är: "Waltic. The value of words", Waltic, ordens värde.

- För mig känns det som att Waltic står för en högre standard i litteraturen, att man återerövrar dess betydelse, som annars gradvis har försvunnit de senaste decennierna. Waltic betyder också något ur politisk synvinkel eftersom frågor som läskunnighet, språk och digitalisering är djupt politiska, säger hon.

Stor möda har lagts ner på att få en så stor internationell spridning som möjligt på kongressen, men en minst lika grannlaga uppgift har det varit att säkerställa ett annat mål: att det ska vara lika många kvinnliga som manliga deltagare.

- Det har jag som jobbat med programmet fått lägga ner extremt mycket tid på, jag hade aldrig fattat hur segt det skulle vara, säger Gabriella Håkansson.

Mantrat "lika många kvinnor som män" har på en del håll mötts med djup oförståelse. I vissa länder har det besvarats med motfrågor som "Why woman?" eller påståendet att kvinnliga författare, nej, det har vi inga här.

- Fast egentligen är det exakt samma mönster i Sverige. Säger man "vi behöver förslag på fem översättare som kan komma hit", så får man fem män. För att vi ska kunna nå våra mål måste man göra sig till ovän med de mest toleranta, liberala och jämställda människor, fortsätter hon.

På andra områden har Sverige också mycket att lära av länder som vi vant oss vid att se som underutvecklade, menar hon. Huvudtalaren Mia Couto är uppfostrad som portugis, bor i Moçambique och skriver sina böcker på en pidginprosa som har sina rötter i det muntliga berättandet. Liksom flera av de andra deltagarna lever han i en mångkulturell verklighet där det är nödvändigt att ta till sig nya influenser för att nå ut. I många länder i Afrika använder man också den nya tekniken på mer uppfinningsrika sätt för att distribuera litteraturen. Nya böcker når sina läsare via mobilen.

- Det är så coolt, säger Gabriella Håkansson. Och här sitter vi och trycker ut våra tidskrifter till 300 poesiintresserade.

Jo, nickar Mats Söderlund, men tillägger att han är lite mer skeptisk till innovationen:

- Som ordförande i Författarförbundet funderar man över oj, hur skyddar man upphovsrätten då?

Hur märker allmänheten av att tusen författare och översättare intagit Stockholm? Kongressen är enbart till för anmälda deltagare, men i samband med Waltic arrangeras en litteraturfestival där författare som Dubravka Ugresic, Herta Müller, Mia Couto och Philip Pullman möter publiken.

Frågan är bara om vanliga läsare får tillfälle att lyssna till de författare som lever i länder där yttrandefriheten är starkt begränsad. Bara någon vecka efter vårt möte har talarlistan drabbats av ytterligare avhopp. Det kinesiska författarförbundets ordförande Tie Ning kommer inte och en kubansk författare har också anmält förhinder.

- Vi kan inte spekulera om orsakerna, men det är en tydlig tendens på vilka länder som inte längre är representerade, säger Gabriella Håkansson beklagande.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut