Blandade utländska reaktioner på valet av Herta Müller

- Vi har haft Herta Müller på besök hos oss flera gånger de senaste åren, säger Dan Shafran, direktör för Rumänska kulturinstitutet i Stockholm.

- Hon var här förra året och samtalade med Aris Fioretos om sin senaste bok, och det var tre akademiledamöter i publiken. Då började vi ana något! Men vi trodde inte att hon skulle få priset så snart.

- Herta Müller lämnade Rumänien när det var som mörkast, på 1980-talet. Hon tillhörde en grupp tyskspråkiga författare som regeringen inte alls uppskattade. Det är högst förståeligt att hon lämnade landet – och det var tur att hon lyckades göra de, säger Dan Shafran.

Professor Stephen Watson vid Institutionen för kreativt skrivande, University of Cape Town:

- Jag har aldrig hört talas om henne, och jag vill ändå gärna tro att jag har ganska bra koll på tysk litteratur. Jag har en känsla av att nobelpriskommittén på senare år gjort en sport av att ignorera många av de författare som borde få priset. Varför inte Milan Kundera, som verkligen haft ett globalt inflytande på romankonsten. Eller någon som Philip Roth, Alice Munro eller Margaret Atwood! Det här är ett bisarrt val.

Tre kinesiska författare och litteraturkritiker som vidtalats i förväg för att besvara frågan vad de anser om årets pristagare säger samtliga att de aldrig läst något av Herta Müller.
Ett par av dem rekommenderar ett samtal med författarkollegan Qiu Huadong, som i Kina är känd för att läsa ovanligt mycket västerländsk litteratur.
Qiu sitter på restaurang och äter middag när han får höra namnet på årets Nobelpristagare.
- Tyvärr, säger han, jag har heller inte läst något av henne. Jag tror inte att hennes böcker är översatta till kinesiska.
Nobelpriset, anser han, fortsätter att påminna kinesiska författare att de ska hålla fast vid drömmen om sitt författarskap och jobba hårt, i ett samhälle där de flesta annars bara tänker på att tjäna pengar.

Pieter Steinz, chef för litteratursidorna på holländska NRC Handelsblad.

- Det är ett mycket bra och originellt val. Det enda jag har att säga emot det är att hon påminner om Elfriede Jelinek som vann priset för fyra år sedan. De skriver i samma fåra, så om man inte vill ha alltför lika författare med kort mellanrum är det inte bra. Men som författare är det ett väldigt bra val. Hennes prosa har en poetisk kvalitet. Det är bra, men ibland är det så poetiskt att jag tror att det kan skrämma folk. Men när det fungerar är det mycket bra. I hennes författarskap är det tydligt att hon är tramuatiserad av sin uppväxt i Ceusescus Rumänien.

- Kanske finns det också en politisk baktanke med att ge henne priset i år då det är 20 år sedan muren föll. Hade jag fått välja hade dock Philip Roth eller Haruki Murakami fått priset. Det är synd att så ofta författare som inte läses så mycket belönas.Jag tror att det vore bra om Nobelpriskommittén belönar författare som både skriver väl och är populära. Därför vore det bra om en sådan som Roth fick priset.

 Gerrit Bartels, litteraturchef på Berlintidningen Tagesspiegel:

- Jag är mycket överraskad av valet. Varför? Det kan jag inte riktigt förklara, säger Gerrit Bartels som har läst flera av Herta Müllers romaner senast den nyutkomna ”Atemschaukel”.
- Den berörde mig väldigt mycket, säger Gerrit Bartels.

Han tror inte att Herta Müller är särskilt känd hos den breda publiken, men desto mer i den litterära världen.

På frågan om det var ett bra val svara han:
- Det var inget dåligt val om jag säger så.

Rafael Lemus, litteraturkritiker på tidskriften Letras Libres:
- I den spanskspråkiga världen får valet av Müller ses som en överraskning, då bara fyra böcker finns översatta av henne. Själv har jag bara läst romanen "Människan är en stor fasan på jorden", men den minns jag som gripande, med starka bilder och ett lakoniskt och koncist språk.
- Jämfört med förra årets pristagare är det här ett betydligt bättre val. Le Clézió är en romantisk författare av mindre betydelse, men Müllers verk präglas av intensitet, hård realism och en tydlig politisk drivkraft. Hon förefaller inte bara vilja beskriva världen, utan också förändra den. På så sätt påminner hon om Elfriede Jelinek. De bryter båda medvetet mot traditionen för att kunna skildra sin samtid, om än på olika sätt. Müller använder sig av poesin och starka metaforer, och hon väjer inte för det irrationella, på gränsen till det magiska, i vår existens.

Sam Tanenhaus, redaktör för New York Times Book Review:

- Jag måste medge att jag inte är bekant med Herta Müllers författarskap. Så jag har en del läsning framför mig för att komma ikapp. En del finns översatt till engelska och mer lär komma nu. Det är en av de positiva sakerna med Nobelpriset att nya författare introduceras till fler läsare. Uppmärksamheten är bra.
- Det faktum att ännu en europé fick priset bekymrar mig inte. Vet inte hur Svenska akademin gör sitt val. Men även om jag gärna ser att en romanförfattare eller poet från USA får priset – och det lär nog ske någon dag – så får man komma ihåg att det är just ett pris. Utan att nedvärdera Nobelpriset ska man hålla i minnet att det är många stora författare som aldrig fått det och ändå är högt respekterade.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut