Barn & ung

Vardagshjälten som fortsätter att växa

Publicerad 2012-04-02 09:41

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln
Bild 1 av 3
Första gången Alfons Åberg mötte läsaren var det i tårar. Men redan här i ”God natt, Alfons Åberg” etablerar han sig som en riktig vardagstrickster, beredd att ta till fula knep för att slippa sova.
Pappa kommer med apelsinjuice till Alfons – till samtidens förskräckelse efter att han borstat tänderna. I senare upplagor fick det bli vatten i stället.
Alfons hjälper pappa med förklädet. Men var är mamma?
preload icon

Från början älskades Alfons Åberg för sin vanlighet, men i nutida Alfonsböcker hamnar vardagshjälten ofta i extraordinära situationer. Andreas Palmaer undrar om Alfons Åberg drabbats av 40-årskris.

Från början älskades Alfons Åberg för sin vanlighet, men i nutida Alfonsböcker hamnar vardagshjälten ofta i extraordinära situationer. Andreas Palmaer undrar om Alfons Åberg drabbats av 40-årskris.

Det började med en tår. I den första bildrutan i ”God natt, Alfons Åberg” från 1972 står Alfons på ett skräpigt golv och gråter, bakom honom breder staden ut sig. Lamporna lyser i vartenda fönster, till och med i kyrkan är det tänt. Alla är vakna så varför ska Alfons sova?

Redan i 40-årsjubilerande Alfons Åbergs första bok finns det mesta på plats. Pappan med sin pipa, kofta och flyende haka, dockan Lisa och den diskreta kollageteknik som har blivit Gunilla Bergströms signum. Den känslige Alfons, som i senare böcker får en släng av präktighet, är här en riktig trickster, beredd till fula knep för att slippa sova. Bland annat häller han ut drickan som han tjatat till sig i sängen, vilket ledde till en bokstavlig storm i ett vattenglas. I den första utgåvan drack Alfons nämligen apelsinsaft, som han hade fått av sin pappa efter att han borstat tänderna. I en samtida recension står: ”En snäll pappa (bra!) får läsa saga … servera saft, ett förskräckligt otyg som inte borde få förekomma vare sig i verkligheten eller i böcker.” För att gjuta olja på vågorna hällde Gunilla Bergström vatten i glaset i senare upplagor.

Liksom i många senare böcker utspelas hela handlingen inomhus, men så är också Alfons en stadspojke. I början av 70-talet var det en ovanlig miljö i barnböcker. I sin nya avhandling om Alfons Åberg ”Synligt/Osynligt” skriver Annika Gunnarsson om hur staden sågs som smutsig medan naturen romantiserades i dåtidens barnlitteratur. Men staden, eller snarare förorten, är i Alfonsböckerna en plats helt utan laddning, som varken svart- eller skönmålas.

Det är passande att just Stockholms stadsmuseum nu öppnar en Alfonsutställning. I tre rum kan barn fira kalas och besöka sovrummet, där monstret under sängen klättrat upp i taket och blickar ned över besökarna.

När andra klassiska barnboksfigurer profilerar sig genom att vara starkast, rikast eller påhittigast är Alfons ”unique selling point” hans vanlighet: ”Stor är han inte och inte så stark … Bäst är han inte. Och inte berömd. Han är bara VANLIG som vi.” Från ”Alfonssången”.

Men det är inte bara Alfons själv som är vanlig, i de bästa böckerna utgår Gunilla Bergström från enkla, vardagliga situationer, bekanta för de flesta barn. Svårt att sova, längtan efter sötsaker, ågren inför första skoldagen och vägran att lyssna på föräldern.

Så. En vanlig pojke som är med om vanliga situationer. Varför har Alfons blivit en sådan succé?

Kvaliteten ligger i utförandet och detaljerna. Illustrationerna är temperamentsfulla och färgvalet återspeglar karaktärernas känsloliv, när Alfons lämnas utanför av kompisarna omringas han av grå betong och asfalt, när han är orolig tecknas han i svartvitt medan en lycklig Alfons omringas av en varm gul färg. Gunilla Bergström har även en språklig hitkänsla och prickar ständigt in minnesvärda formuleringar som ”Akta dig för sågen!”, dessa upprepar hon envist tills de klistrat sig fast i skallen som refrängen i en sommarplåga. Formuleringen ”jag ska bara” tas om sexton gånger i ”Raska på, Alfons Åberg”.

Och helt vanlig är han naturligtvis inte. 1974 när föräldraförsäkringen infördes tog bara en halv procent av männen ut föräldraledighet. Med en pappa som ensam förälder var Alfons en tydlig avvikare.

Och pappa Bertil spelar också ofta huvudrollen i recensioner och artiklar om Alfons, tillsammans med den eviga frågan: var är mamman? Har hon flytt fältet, är hon död eller är hon kanske, som Jens Liljestrand föreslår i en artikel i Fokus, berättaren? ”Det är hon som står och betraktar när Alfons och hans pappa interagerar, hon är den fjärde väggen, den vi aldrig ser.”

Men även om pappan ofta stjäl rampljuset med sitt stora hjärta och kreativa sätt att uppfostra, har också Alfons en tydlig karaktär. Han är busig, känslig och har lätt till tårar, rädd, men samtidigt med ett starkt civilkurage. Dessa egenskaper bleknar i de senare böckerna. Alfons blir alltmer godmodig och anonym, när han inte plötsligt går helt bortom sin karaktär: ”Alfons näve på Viktors kind! Den smockan satte spår” (från ”Hur långt når Alfons?”, 2002). Flitiga Alfonsläsare vet att han skyr all form av våld, en smocka från Alfons känns lika fel som om Joakim von Anka skulle tömma bingen och ge pengarna till Amnesty.

I böcker som ”Alfons och soldatpappan” är han ett verktyg för vad Gunilla Bergström vill säga i en aktuell samhällsfråga, snarare än en person i egen rätt. Man kan ifrågasätta om vissa av de senare böckerna egentligen är Alfonsböcker utan snarare helt andra, ofta utmärkta, barnböcker där Alfons knökats in.

Här är Gunilla Bergström knappast ensam. Barnboksförfattare som vill hålla upplagorna uppe är hopkedjade med sina figurer. När författare som Håkan Nesser lämnar Van Veteeren och Gunnar Barbarotti bakom sig följer hans läsare med. Men barn har sällan något förhållande till Jujja Wieslander, Per Gustavsson eller Gunilla Bergström. De följer Mamma Mu, Prinsessan och Alfons Åberg, och försäljningen dyker när deras författare skriver andra böcker. Barnboksförfattare börjar – med vissa undantag – om på ruta ett med varje ny figur.

Trots, eller tack vare, sin popularitet har Alfons Åberg fått mycket kritik. Bland annat jämförde Kristin Hallberg Alfons Åberg med Disneys figurer (vilket enligt henne var negativt) i en artikel i Svenska Dagbladet 1997, där hon även ifrågasatte om Alfons Åberg ens var ett litterärt verk: ”Han är numera så stor att han har en egen hemsida på nätet.”

Men sedan 1997 har han bara blivit större. Alfons Åberg är en 40-åring som knappast smyger med sin födelsedag, två turnerande teaterpjäser, en utställning, seminarier, pussel och bokboxar – och i höst släpps en helt ny bok. Och hemsidan? Den finns kvar. Alfons Åberg har till och med skaffat sig ett Twitterkonto.

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

dif-aik-3-500
Foto:TT

DN rapporterar direkt. Djurgården tar emot AIK på Tele2 arena.

Webb-tv + text. Lugnt supportertåg till derbyt. 2  0 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

Bildextra: AIK-marschen – där Johan Segui gick med sista biten. 2  0 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

hamilton244
Foto:Julio C Saint' Just

Vem blir ny vd för SVT? Eva Hamilton lämnar efter åtta år – nu ska hennes efterträdare utses.

Berättar om beslutet. Eva Hamilton slutar som vd för SVT. 13  10 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

Johan Croneman: Hon ville till varje pris stå på tittarnas sida. 3  0 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

DN-Intervju. Om SVT:s utmaning och sorgen efter en förlorad son. 97  24 tweets  73 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
stromstad144
Foto:TT

Norrmännen kommer. Centrum har spärrats av och Systembolaget håller stängt när påsken hägrar. 18  3 tweets  15 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons: