Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ekonomi

Agrell: Tolgfors ett steg från schack matt

Wilhelm Agrell är professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
Wilhelm Agrell är professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Foto: Scanpix
Försvarsminister Sten Tolgfors ägnar sig åt finter när han försöker dementera uppgifterna om Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien. Det säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys. Enligt honom är det tydligt att det svenska agerandet har syftat till att undgå insyn och debatt. Tolgfors är ute på farlig mark, menar Agrell.

– Det här är en mycket stor sak. Det som gör den här affären så viktig är att den blottlägger förhållanden i den svenska politiska kulturen. Så här går det till i Sverige, säger Wilhelm Agrell, professor vid Lunds universitet, till DN.se.

Sveriges Radios Ekoredaktion har publicerat en stor mängd dokument som visar hur Sveriges regering och myndigheter har försökt sy ihop en kontroversiell vapenaffär med diktaturen Saudiarabien. Efter att ha studerat dokumenten noga anser Agrell att framför allt två saker är mycket anmärkningsvärda.

För det första: de komplicerade arrangemangen, som bland annat inkluderar bulvanföretag.

– Här finns ett tydligt drag av manipulation. Man skapar ett bulvanföretag men dess faktiska funktion framgår inte. Det finns en tydlig ambition att undvika genomskinlighet och att detta blir allmänt känt.

– Det reser en rad frågor om demokrati. Hur ska vi kunna diskutera viktiga saker som vapenexport om viktiga delar maskeras på det här sättet? säger Agrell.

För det andra: Det Agrell kallar ”den anmärkningsvärt taffliga krishanteringen”.

– Vi har kunnat höra hur olika företrädare från myndigheten FOI, försvarsdepartementet och andra blånekat, skyllt på varandra eller försökt ta skydd bakom ”inga kommentater”.

Men framför allt pekar Agrell på den debattartikel signerad försvarsminister Sten Tolgfors (M) och handelsminister Ewa Björling (M) som publicerades på Svd.se på onsdagen.

– Artikeln är en klassisk dementifint. De ansvariga går ut och dementerar något som inget har påstått och försöker därigenom skapa ett intryck av att man också har dementerat allt det andra.

Agrell syftar på två passusar. Dels att Tolgfors och Björling skriver att regeringen inte har givit FOI något mandat som går utanför det ramavtal om försvarssamarbete som Sverige har med Saudiarabien. Dels att det inte handlar om hjälpa saudierna med ”nyproduktion” av vapen.

– Ingen har påstått något av detta. Det framgår av dokumenten, säger Agrell.

Han finner det också ”osmakligt” att ministrarna försöker skjuta över ansvaret på andra.

– Det är trängda makthavare som sparkar neråt. De lägger skulden på FOI och bulvanbolaget SSTI.

– Det här är en farlig linje för en minister. Om det i nästa steg framkommer att försvarsdepartementet har varit informerat om upplägget, kanske rentav drivande, så hamnar Tolgfors i en politiskt ohållbar situation.

– Han är bara ett drag från schack matt, säger Wilhelm Agrell.

Lundaprofessorn håller det för helt osannolikt att statsrådet Tolgfors inte skulle ha varit informerad om ett så här viktigt ärende.

– Det framgår av det senaste dokumentet som Ekot publicerat att chefstjänstemän på både utrikes- och försvarsdepartementet fanns på sändlistan. Om man då hävdar att regeringen inte är informerad så har man ett allvarligt ledningsfel.

Det här är ett mönster som enligt Agrell känns igen från tidigare affärer kring Tsunamikatastrofen och utvisningen av de två terrormisstänkta egyptierna. Agrell påminner också om skandalen kring Bofors affärer med Indien på 1980-talet. Då blev krigsmaterielinspektören Algernon syndabock. Han avled sedan under oklara omständigheter.

– Allt det här har att göra med en politisk kultur på säkerhetsområdet med bristande transparens och tänjande på regelverk och politiska utfästelser. Det går tillbaka ända till Natosamarbetet under Kalla kriget, säger Agrell.

För att förstå de affärer med Saudiarabien som nu rullas upp behöver man titta bakåt och se på varför samarbetsavtalet kom till 2005, menar Agrell

– Det skedde vid en tidpunkt när exportbehoven snabbt tilltog för den svenska försvarsindustrin. Det inhemska svenska försvarets kollaps var i antågande. Företagen behövde komma ut på de stora exportmarknaderna och då var Saudiarabien mycket lovande.

Till de bakomliggande drivkrafterna hör vad Agrell kallar en ”symbios” mellan försvarsindustrin och den svenska statsmakten.

– Staten behöver industrins förmåga att generare exportintäkter och som en statusmarkör i internationella sammanhang. Industrin behöver staten för kontakterna med andra stater, för marknadsföringen internationellt och för att säkra dessa ofta mycket komplicerade kontrakt, säger Agrell.

Kopplingarna finns också rent konkret på personnivå genom att industrin rekryterar folk från regeringskansliet, försvarsmakten och andra myndigheter.

– Den svenska säkerhetseliten är liten, alla på hög nivå känner varandra. Har du varit minister, statssekreterare eller generaldirektör så har du ett heltäckande kontaktnät. Det är förstås en oerhört stor tillgång för industrin. Mönstret är inte på något sätt unikt för Sverige, säger Wilhelm Agrell.