Alan Greenspan tar emot på sitt kontor i Det ligger centralt, men är samtidigt diskret - utan någon namnskylt på dörren. Där håller den förre ordföranden i Federal Reserve, USA:s centralbank, numera till: alltjämt nära maktens boningar, i ett väldigt rum med stort fasadfönster mot gatan.
Han är inte längre en av världens mäktigaste, men ännu en person vars yttranden väger tungt. Tidigare i år väckte Alan Greenspan uppståndelse genom att tala om faran för recession, alltså att ekonomin skulle backa. Enligt honom var sannolikheten runt 20 procent, vilket fick börserna jorden runt att skaka.
Efter hans avgång från posten som centralbankschef i januari 2006 har uttalanden av Alan Greenspan vid flera tillfällen fått stor uppmärksamhet. Så sent som för drygt en vecka sedan liknade han dagens oroliga situation med börskraschen 1987 och krisen efter att hedgefonden Long Term Capital hade gått omkull 1998. Vid sidan av terrordåden den 11 september 2001 var dessa två episoder de allvarligaste under hans långa tid som ordförande i Federal Reserve.
- Likheten består i att det är en bubbla som har spruckit och att rädslan nu får dominera på finansmarknaderna. Så var det också 1987 och 1998, liksom vid en rad kriser längre tillbaka i tiden. I detta avseende har den mänskliga naturen inte ändrats och tydligen lär man sig aldrig något, säger Alan Greenspan till DN Ekonomi.
Men han ser samtidigt en skillnad mellan vad som nu händer och dessa två tidigare kriser, som blev kortvariga och passerade utan större återverkningar på ekonomin i stort. Denna gång, när USA-ekonomin redan är på väg in i en konjunkturavmattning, ökar faran för att nedgången ska fördjupas. Detta kan leda till recession - en period då produktionen minskar.
- Risken för en recession kan aldrig uteslutas, vilket också är vad jag tidigare har sagt. Nu bedömer jag att den har ökat och att sannolikheten uppgår till strax över en tredjedel, mot tidigare runt 20 procent. Men det mest troliga är ändå att nedgången inte blir riktigt så djup, varken i USA eller övriga världen, förklarar Alan Greenspan.
Läget i USA försvåras av att företagen redan ligger med stora lager av osålda varor, påpekar han. Det avgörande blir om den inhemska efterfrågan kan hållas uppe, vilket kräver att hushållen inte drar ned på konsumtionen. Det bestäms i sin tur av vad som händer med bostadspriserna, eftersom många har lånat på sina hus för att höja sin köpkraft.
- Den stora faran är att hushållen påtagligt minskar sina inköp, vilket skulle leda in ekonomin i en recession. Ingen vet ännu om detta ska inträffa, eftersom vi är i ett helt nytt läge. Huspriserna har visserligen sjunkit några procent, men ännu har det inte gett något utslag på konsumtionen, framhåller Alan Greenspan.
Enligt honom är problemet inte begränsat till USA, utan gäller en rad länder där bostadspriserna har stigit kraftigt och då även kan vända brant nedåt - med påföljd att hushållens konsumtion viker. Det gäller till exempel Irland, Spanien och Storbritannien. Även Sverige kommer med i Alan Greenspans uppräkning, kanske beroende på att det är DN Ekonomi han talar med:
- Det ska bli oerhört fascinerande att se hur detta utvecklas. Uppgången i bostadspriserna är ett globalt fenomen, som för tillfället har kommit i bakgrunden genom
USA:s problem på subprimemarknaden. Men risk för bakslag finns även i andra länder.
Som ordförande i Federal Reserve gav Alan Greenspan aldrig intervjuer, men gör det nu inför publiceringen av sin bok "Turbulensens tid". Där analyserar han situationen på den så kallade subprimemarknaden, där hushåll med svag ekonomi har fått låna till köp av bostad. Men inte ens så sent som när boken färdigställdes insåg Alan Greenspan hur allvarlig krisen skulle bli, vilket DN Ekonomi konfronterar honom med.
- Subprimemarknaden i sig har inte gett upphov till den nuvarande krisen. Så stor är inte denna marknad att problemen där skulle leda till internationellt kaos. I stället ligger orsaken i omvandlingen av lånen till värdepapper som har spritts från Wall Street runt över världen, betonar nu Alan Greenspan.
Här har han åtskilligt att försvara, eftersom upprinnelsen till krisen är vad som hände under hans tid som centralbankschef. Den långa perioden med mycket låga amerikanska räntor gav utrymme för en kraftig ökning av utlåningen till låginkomsthushåll med små möjligheter till återbetalning. På finansmarknaderna utvecklades samtidigt nya instrument där dessa bostadslån paketerades om och slutligen hamnade hos placerare, som ofta inte var fullt medvetna om riskerna.
- Överflöd på kapital har gjort att risk blivit alldeles för lågt värderad i hela världen. De långa marknadsräntorna har tryckts ner och fastighetspriserna rusat uppåt. Det gäller många länder och inte enbart USA, värjer sig Alan Greenspan.
Detta var ett globalt problem som Federal Reserve inte kunde göra något åt, menar han. Att det blivit så berodde inte så mycket på USA som på att framför allt de oljeexporterande länderna hade svårt att använda sina väldiga inkomster. Deras intensiva jakt på investeringsobjekt skapade en onormal situation, där det blåstes upp finansiella bubblor som förr eller senare måste brista.
- Jag har länge sagt att detta någonstans måste leda till en finanskris, men väntade mig inte att den skulle komma från subprimemarknaden. Om det inte hade skett där skulle krisen i alla fall ha uppstått någon annanstans i ekonomin, hävdar Alan Greenspan.
Med den information som fanns tillgänglig kunde Federal Reserve inte ha hindrat vad som skedde, påstår han. Ansvaret ligger i stället på de marknadsaktörer som pressade ut för mycket från subprimemarknaden och sedan skickade riskerna vidare, utan att klargöra sammanhangen. Detta stimulerades av att hedgefonder, pensionsfonder och andra placerare visade en efterfrågan på högavkastande värdepapper som tycktes omättlig:
- Skrupelfria personer började då slarva med säkerheterna. Det begicks brottsliga handlingar, som bör få rättsliga följder för de inblandade. I fortsättningen behövs det en striktare övervakning för att liknande situationer inte ska uppstå, understryker Alan Greenspan.
Det har inte varit svårt att få honom att besvara DN Ekonomis frågor, även när de gäller dagsaktuella ämnen som inte behandlas i hans bok. Alan Greenspan verkar inte mindre engagerad nu än vid tiden som centralbankschef, även om han numera inte finns på scenen utan är placerad på första parkett. Men det finns en gräns som inte får överskridas och den går vid frågor om vad Federal Reserve bör göra nu:
- Jag säger inget om den nuvarande penningpolitiken och vilka räntebeslut som mina tidigare kolleger bör fatta. Mina uttalanden ger dem tillräckligt med problem ändå, skrattar Alan Greenspan självironiskt.
Vi återgår därför till att tala om annat. Alan Greenspans bok på över 500 sidor räcker ganska långt för ett samtal. Till det överraskande hör hans plädering för högre bensinskatter, utifrån en övertygelse om att USA måste minska sitt stora oljeberoende.
Mer uppseendeväckande är dock hans kritik av president George W Bushs ekonomiska politik, i synnerhet som författaren är en övertygad republikan:
- Jag är mycket besviken på vad som har hänt med budgetunderskottet. Skattesänkningarna gjordes vid rätt tillfälle, men man har inte hållit tillbaka utgiftsökningarna. Särskilt gäller det sjukvårdsutgifterna för äldre, där problemen blir högst märkbara när en större andel amerikaner snart har passerat pensionsåldern och pengarna inte kommer att räcka.
Själv är Alan Greenspan 81 år, men håller fortfarande tempot uppe. I detta ingår att regelbundet spela tennis, liksom under åren som ordförande i Federal Reserve. En annan gammal vana är att börja dagen med några timmar i badkaret för att studera den senaste ekonomiska statistiken.
- Det gör jag fortfarande, men hinner även med annat där. Större delen av arbetet med min bok gjordes i badkaret, på sidor som blev blöta i underkanten, berättar Alan Greenspan.