Om några veckor börjar årets älgjakt. Sveriges cirka 300.000 jägare väntas tillsammans skjuta cirka 75.000 älgar.
För att ta reda på hur pass bra vanliga älgstudsare är och vad som skiljer mellan modellerna, har Testfakta undersökt åtta älgstudsare.
Bäst klarade sig testets billigaste vapen, Howa 1500 som i handeln kostar cirka 5.900 kronor.Testets dyraste vapen, Blaser R93 som kostar cirka 26.000 kronor, hamnade på andra plats.
Försvarets materielverk (FMV) har svarat för de praktiska testerna och provningsledare var Börje Kindbom vid FMV.
Totalt var vi fyra stycken som arbetade med testet. Samtliga är experter på vapen, även om det bara är jag som är jägare. Vi ville minska risken för att personerna som svarade för själva testet skulle ha förutfattade meningar om olika märken.
Testet visar att det billigaste vapnet också är det bästa. Det är extra roligt att Howa 1500 inte vann därför att övriga vapen var speciellt dåliga, utan därför att det är en mycket bra älgstudsare, säger Börje Kindbom.
Däremot säger testet inget om hur pass bra det är efter några års användning eller hur vapnen känns.
En bra älgstudsare ska vara enkel att träffa med, även när djuret rör sig. För att få en så rättvis precisionsprovning som möjligt skapades en speciell skjutbänk som vapnen låstes fast i.
Eftersom vapens precision kan påverkas av valet av ammunition provsköts älgstudsarna med tre olika typer av ammunition.
Vi använde de typer som är vanligast på marknaden. Resultatet av provskjutningarna påverkades inte av valet av ammunition, säger Börje Kindbom.
Precisionsskjutningen genomfördes i tre olika moment.
I det första momentet har vi legat så nära jaktförhållanden som möjligt och bland annat tagit hänsyn till vad som är ett normalt antal avlossade skott.
Det andra momentet var varmskjutning.
Problemen uppstår framför allt under träning på skjutbanan. Under vanlig jakt skjuter man inte mer än ett par tre skott i följd och då hinner inte vapnet bli så varmt att det påverkas.
Varför gjorde ni då testet?
Genom att testa hur gevären klarar extremerna får vi också veta hur bra de klarar normalförhållanden. Vårt prov är tufft, men inte orimligt.
Etta i precisionsdelen blev totalvinnaren Howa. Sist hamnade Remington.
Rostprovet innebar två timmar i saltdimma och därefter i 15 timmar i ett 40 grader varmt rum med 95 procents luftfuktighet, vilket motsvarar ungefär 14 dagar i havsnära miljö utan vapenvård.
Minst rostade testets dyraste vapen, Blaser R93. Mest rostade Anotonio Zoli Lyx.
Om till exempel en liten sten eller en kula fastnar i gevärets pipa riskerar skytten att skadas om vapnet avlossas.
Resultatet av testets simulerade olycka var dramatiskt. Två av de testade vapnen Browning och Remington exploderar med resultat att splitter från stock och pipa sprids i omgivningen.
Vad skulle hända med skytten om detta skulle inträffa?
Skyttens vänsterhand skulle skadas allvarligt och axeln slås sönder. Splitter i ögonen innebär risk för blindhet. Förmodligen överlever skytten splitter i halsen om hon eller han inte har extra otur, säger Börje Kindbom.