Regeringen vill att vi arbetar högre upp i åldrarna. Därför kommer det att finnas en ”varningstriangel” i nästa års orangea kuvert. Där kommer det att stå hur länge du måste jobba för att få lika bra pension som tidigare årskullar.
Den ökande livslängden och det faktum att vi faktiskt är friskare längre upp i åldrarna är givetvis bra för oss och för samhället som helhet. Men det innebär också en belastning på den skattefinansierade välfärden och på framtidens pensioner.
För att klara av att ge framtidens pensionärer en hygglig allmän pension krävs mer av sammanlagd arbetstid under en livstid. Men verkligheten ser annorlunda ut. Vi kommer senare ut i arbetslivet, går i pension i stort sett vid samma ålder som de som slutade sitt arbetsliv för 25 år sedan, samtidigt som vi lever längre än tidigare generationer.
Det är därför det nya pensionssystemet är riggat så att det ska uppmuntra löntagarna att arbeta längre. Varje år man arbetar efter fyllda 65 ger också rejäl utdelning.
Det märks i det orangea kuvertet som löntagarna får varje vår och som ger en prognos om vilken pension man kan förvänta sig från det allmänna pensionssystemet.
Men regeringen och Pensionsmyndigheten tycker inte att skrivningen är tydlig nog. Därför kommer ett tillägg i nästa års kuvert; en ”varningstriangel” som understryker att man måste jobba längre om man ska ha samma levnadsstandard - efter inflation – som äldre årskullar som redan gått i pension.
Myndigheten utgår från en person född 1930 och som gick i pension vid 65 års ålder 1995. Den som vill ha en pension som motsvarar denna tänkta persons, efter att inflationen räknats bort, får då veta hur mycket längre han eller hon måste arbeta.
En löntagare född 1967 måste till exempel arbeta till 67 år och 6 månaders ålder, 2,5 år längre än den som föddes 1930. Skälet är att medellivslängden ökar i Sverige. Pensionen ska alltså räcka till fler år. Det är till och med så att om löntagaren väljer att arbeta till 67 år och 6 månader kommer han eller hon ändå att ha drygt ett år och sex månader längre pensionärsliv än den som föddes 1930 och gick i pension redan vid 65. Den som är född 1967 har bortåt 4 års längre förväntad livstid än den som föddes 1930.
För den som går ut i arbetslivet i dag handlar det om att arbeta till efter 68-årsdagen för att klara en liknande levnadsstandard som farfar och farmor hade vid pensionen.
Den insikten verkar ha sjunkit in hos allt fler svenskar. Under andra halvan av 1990-talet inträffade ett trendbrott. Under decennier har den faktiska genomsnittliga pensionsåldern sjunkit för varje ny årskull som lämnat arbetsmarknaden. Men sedan 14–15 år tillbaka ökar den.