En vinnarfråga i valet för den borgerliga alliansen har sjabblats bort så att nästan alla känner sig som förlorare. Hanteringen av fastighetsskatten har varit förvånansvärt valhänt.
Regeringens proposition om fastighetsskatten innebär att allmänheten slutligen vet vad man har att räkna med. Men det är mycket sent, med tanke på att förändringarna träder i kraft om två månader. Denna tidspress skapar en onödig oro, som under den närmaste tiden gör bostadsmarknaden skakig.
Den omedelbara effekten kan bli att fler husägare vill sälja före nyåret. Nu är skälet inte så mycket att undgå en högre reavinstskatt, eftersom höjningen från 20 till 22 procent nog är hanterlig för de flesta. Det var värre förut, när regeringen bollade med alternativen att reavinstskatten skulle bli 25 eller 30 procent.
I stället kan den kommande begränsningen av uppskovsrätten driva på. Den som skyndar sig med försäljningen får göra uppskov med valfritt belopp och slipper den kommande begränsningen till högst 1,6 miljoner kronor. Däremot måste alla i fortsättningen betala en årlig avgift på 0,5 procent av uppskovsbeloppet, när det hittills har varit gratis att vänta med betalningen.
Inskränkningen i uppskovsrätten kom relativt sent in i bilden, med finansrättsprofessorn Sven-Olof Lodin som pådrivande. För finansdepartementet är det ett tungt argument att uppskovssummor på över 150 miljarder kronor ligger ute och att dessa blir en alltmer osäker fordran. Om pengarna används till köp av fastigheter i andra EU-länder kommer svenska skattemyndigheter inte ens i framtiden att se röken av dem.
Bostadsmarknaden påverkas även efter nyåret, då förändringarna i beskattningen kan leda till att utbudet åtminstone tillfälligt minskar. De som funderar på att sälja gör sig nog mindre brådska när det är billigare att bo kvar och kostar mer att flytta.
Maxbeloppet i fastighetsskatt/avgift blir nu 6.000 kronor per år, men var förut tänkt att hamna på 4.500 kronor. Detta, som innebär att sänkningen främst gynnar ägare till dyrare hus, har redan gjort många besvikna. Men om man vill upprätthålla rörligheten på bostadsmarknaden är det bättre att taket sätts högt.
Finansminister Anders Borg tycks ha haft ambitionen att begränsa de ekonomiska skadeverkningarna av alliansens vallöfte. Det har han i någon mån lyckats med, men utan att särskilt många torde bli nöjda över resultatet.
Regeringens plottrande med skatterna skapar nya problem i takt med att man löser en del av de gamla.
Boendebeskattningen borde snart vara mogen för en större översyn, där man också tittar på hur andra delar av skattesystemet påverkas.