Kerstin Holmér visar sitt Vita arkiv, papperen där hon skriver ner sin sista vilja.
Här finns ett brev till barnen om hur de ska agera om hon blir svårt sjuk.

– Det har jag också talat med min äldsta dotter om, hon är sjuksköterska, säger Kerstin Holmér.

Hon är en pigg 79-åring som går på vattengympa, sjunger i kör och leder stadsvandringar. Hon har nyligen opererat höften.

– Då fick jag färdtjänst, det kändes väldigt lyxigt.

Hon har liksom många kvinnor i hennes generation låg pension, eftersom hon varit hemma i många år med barnen och senare arbetat deltid. Som 39-åring började hon arbeta som läkarsekreterare.

– Jag var hemmafru i 15 år och när jag började jobba var det på deltid.

Hon har tre barn och sex barnbarn. Barnen har det gott ställt, säger hon, de har sommarställen och bra jobb.

– De hjälper mig också med en del utgifter.

Efter skilsmässan för 30 år sedan flyttade hon från radhuset till en hyreslägenhet i Hjorthagen. Då delades hemmet upp.

Hon funderade på att skaffa en bostadsrätt ”för att ha något att lämna till barnen”. Men så småningom blev det en annan hyresrätt. Nu bor Kerstin Holmér i innerstan.

– Det jag lämnar efter mig är hemmet och det som finns här, säger hon.

– Jag har skrivit ner en del saker som jag vill ska gå till något av barnen eller till en god vän.

Det känns bra att själv bestämma vart vissa ägodelar och minnessaker ska ta vägen.

Nu ska hon ta sina papper och gå till Fonus för att få hjälp med att skriva ett ”riktigt” testamente. Så att det inte blir onödiga bråk efter att hon gått bort.

– Och så har jag en lång lista på bra sånger till begravningen, säger Kerstin Holmér.