Att LO-utredaren Jan Edling hoppar av LO verkar ha tagit alla med överraskning. Frågan är om inte det skadar LO mer inför valrörelsen än en aldrig så kritisk rapport.
Jan Edling har hållit på länge med sin rapport och känner sig motarbetad. LO-ledningen säger att rapporten inte stoppats, men att den innehöll för lite av förslag till åtgärder. Edlings version är att den dissekerats om och om igen och aldrig släpps fram.
Så han gör det han tycker är hederligast och i ställlet för att tjura och behålla sin lön säger han upp sig.
Rimligen finns det orsaker som går längre tillbaka så att rapporten blivit den utlösande faktorn.
Att man inom LO velat hållla tillbaka en rapport som påstår att sysselsättningen är 60 procent i stället för 77 är inte så konstigt. Det skulle vara att ge ammunition till de politiska motståndarna.
Det finns två övergripande mål för regeringen inom arbetsmarknadspolitiken om man bortser från en vision om full sysselsättning någon gång i framtiden.
Det ena är att den öppna arbetslösheten inte ska vara högre än 4 procent. Så när LO-utredaren Hans Karlsson hävdade att arbetslösheten snarare var 25 procent än de 5 procent regeringen hävdar så ställde det till stora problem i debatten. När nu en annan utredare hävdar att sysselsättningen i verkligheten är 60 proocent så slår det mot det andra stora målet - 80 procents sysselsättningsgrad.
Att vändningen på arbetsmarknaden bara dröjer har skapat en stor frustration i de socialdemokratiska leden. Arbetslösheten blir en av de stora valfrågorna och sjunker den inte kan det få stor betydelse för utgången. Att då ge en ännu dystrare siffra faller inte i god jord. Den blir snabbt ett slagträ i debatten. I går menade Michael Treschow på Svenskt Näringslivs stämma att skönmålningen av arbetsmarknaden är inte längre trovärdig.
LO:s chefsekonom Dan Andersson menar att det är olyckligt när man blandar olika mått och jämför med varandra. Olika frågeställningar kräver olika mått. Men att tala om 25 procents arbetslöshet tycker han är barockt.