Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Därför kan två små regioner stoppa EU:s handelsavtal

ANALYS. Hur kan två små regioner stoppa EU:s handelsavtal med Kanada? Det beror på att Belgien är en federation, där regionerna har stort inflytande och strider mot varandra.

Belgiens premiärminister Charles Michel beklagade på måndagen att den federala belgiska regeringen "inte kan" säga ja till Ceta, EU:s handelsavtal med Kanada.

Därmed kan inte heller EU skriva under, i all fall inte än på ett tag. Men hur kan två små regionala församlingar i Belgien, Vallonien och regionen Bryssel, stoppa EU:s handelsavtal med Kanada?

Förklaringen är att Belgien är en ovanligt decentraliserad federal stat. Under senare år har flera genomgripande reformer genomförts som flyttat makten från regeringen i Bryssel till de fyra regionerna.

Sedan 2009 krävs också att regionerna – Flandern, Vallonien, Bryssel och den tyskspråkiga regionen – godkänner Belgiens handelsavtal. Därför kan Belgien inte säga ja till Ceta, trots att den federala regeringen, och dessutom Flandern och den tyskspråkiga belgiska regionen, ville göra det.

Syftet med decentraliseringen är att rädda landet från att splittras, och än så länge håller Belgien ihop. Spänningarna mellan framför allt flamländska Flandern och franskspråkiga Vallonien är samtidigt påtagliga.

Det handlar också om politiska motsättningar. Den federala regeringen består av en koalition av högerliberala partier och populistiska flamländska N-VA, men i Vallonien styr socialisterna.

Paul Magnette, den regionala regeringschefen i Vallonien, är en charmig och vältalig socialist som tidigare var verksam som forskare i statsvetenskap.

Magnette ses som ett framtidshopp i det krisande Socialistpartiet. Han har skrivit om europeisk demokrati och verkar nu försöka omsätta teorierna i politisk praktik.

I EU:s korridorer är irritationen över det belgiska politiska spelet påtaglig. Ilskan riktas mot Vallonien, men också mot Charles Michels regering.

Många verkar tycka att den federala belgiska regeringen inte har ansträngt sig tillräckligt för att få med sig regionerna.

I samtal med EU-kommissionen och andra EU-länder har den belgiska regeringens företrädare inte ens talat om ”Vallonien”, utan hänvisat till ”entiteten”, som om de inte ens ville ta regionens namn i sin mun.

Belgien borde för länge sedan ha försökt samla landets regioner i stället för att ignorera deras invändningar, morrar många EU-tjänstemän.

Hur det blir framöver är oklart. Vallonien behöver mer tid, hävdar Paul Magnette. Först måste de senaste dagarnas nya dokument, som kommissionen har presenterat för att försöka övertyga vallonerna, översättas från engelska till franska.

Sedan kan det möjligen bli ett godkännande i Vallonien, kanske också i Brysselregionen, och därmed också ett EU-ja.

Då kan det också bli ett handelsavtal mellan EU och Kanada, om än några månader försenat.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.