Riksbanken ger en positiv chock med den största räntesänkningen sedan 1990-talskrisen. I dagsläget är det ett bra besked att reporäntan ligger kvar på 2,0 procent under hela 2009. Men en djupare kris betyder att det behövs ännu lägre räntor.
Torsdagen blev räntesänkningarnas dag i Europa. Riksbanken tog i särklassigt mest med 1,75 procentenheter, medan Bank of England nöjde sig med 1,0 procentenhet och Europeiska centralbanken, ECB, med 0,75 procentenheter.
Skillnaden är dock mindre än den ser ut. Riksbanken började från en högre räntenivå än de andra och kommer nu, liksom Bank of England, ner på 2,0 procent. ECB:s styrränta hamnar efter torsdagens sänkning på 2,5 procent. Ingen av dem är ännu i närheten av amerikanska Federal Reserves 1,0 procent.
Men nedjusteringen är ändå dramatisk, särskilt på svenskt håll. Fram till mitten av oktober låg reporäntan på 4,75 procent, efter den olyckliga höjningen i början av september. I stället ägnade sig Riksbanken åt att stötta det finansiella systemet, vilket man skötte med en helt annan skärpa än penningpolitiken.
Nu pekar Riksbanken ut Lehman Brothers konkurs i mitten av september som en vattendelare, då krisen blev verkligt allvarlig.
Men från denna kritiska tidpunkt dröjde det en hel månad innan man reagerade genom att börja sänka reporäntan. Då togs det två kliv nedåt med vardera 0,5 procentenheter, men även därefter var ränteläget relativt högt.
Med torsdagens stora räntesänkning är det tidigare misstag och senfärdighet som rättas till. Storleken blev överraskande, eftersom en utbredd uppfattning var att Riksbanken skulle sänka med 1,0 procentenhet. På finansmarknaderna förekom spekulationer om en sänkning på upp till 1,5 procentenheter.
Genom att överträffa sådana gissningar tar nu Riksbanken initiativet. Det gör effekten större än om man hade gått fram i många steg, som varje gång varit väntade. Nu skakas alla på finansmarknaderna om och får anledning att tänka från nya förutsättningar.
Chansen ökar också att räntesänkningen ska få snabbt genomslag ända fram till bankernas och bolåneinstitutens kunder. Det är viktigt, eftersom syftet är att få fart på ekonomin genom att minska lånekostnaderna för hushåll och företag. Under hösten har denna koppling mellan Riksbankens reporänta och utlåningsräntorna till allmänheten delvis varit satt ur spel, men nu borde det gå bättre.
Samtidigt behövs det stabilitet. Därför är det bra att Riksbanken uttalar som sin bedömning att reporäntan kommer att ligga kvar på 2,0 procent under hela 2009. Det innebär att man inte ska behöva oroa sig för att sänkningen endast är tillfällig och att det kan komma räntehöjningar under nästa år. Så blir det, med största sannolikhet, inte.
Ändå är Riksbankens prognos om en oförändrad reporänta under 2009 inte helt att lita på. Det beror på att man, trots den nuvarande mörka situationen i ekonomin, är så pass optimistisk om en konjunkturvändning uppåt. Där finns det anledning att tvivla.
Riksbanken räknar med att botten nås under första halvåret 2009 och att det sedan kommer en tydlig återhämtning. Genomsnittligt för nästa år väntas visserligen att BNP minskar med 0,5 procent, men för 2010 spår man en tydlig uppgång på 2,2 procent. Arbetslösheten stiger visserligen även då, men stabiliserar sig ändå strax över åtta procent.
Utgångspunkten är då att världens centralbanker och regeringar aktivt bekämpar krisen, med framgångsrikt resultat. Den senaste tidens räntesänkningar på olika håll kan tala för detta, men finanspolitiken har ännu inte utnyttjats i så stor omfattning.
De flesta länder är ganska återhållsamma med budgetstimulanser, även om alla väntar spänt på USA när Barack Obama har tillträtt som president.
Vad gäller Sverige räknar Riksbanken med ofinansierade skattesänkningar eller utgiftsökningar motsvarande 2,5 procent av BNP under åren 2009–10. Det motsvarar runt 80 miljarder kronor. Hittills har regeringen i sin budget lagt fram förslag om 32 miljarder kronor, nu talar finansminister Anders Borg om ytterligare stimulanser på en nivå någonstans under 15 miljarder kronor.
Regeringen har utrymme att göra mer för att lindra krisen, men dess fortsättning bestäms ändå inte främst här. För Sverige är främsta problemet att det saknas draghjälp utifrån, eftersom alla ledande ekonomier är hårt drabbade. Ingen tycks ha kraft nog att gå i spetsen och få med sig de andra.
Därför ser nedgången ut att bli mer utdragen än vad Riksbanken väntar sig. Följden kan bli att det behövs räntesänkningar även under nästa år. Men det beror i så fall på att krisen blir mer långvarig än vad man ändå kan hoppas.